Den turkiska regimen har lika svårt med språk som med matematik

Historiker världen över anser att Turkiet är skyldigt till folkmord.

På tidiga 1900-talet försökte Turkiet, då under Ottomanstyre, att förinta det armeniska folket. Uppskattningsvis massakrerades fler än 1,5 miljoner civila i försöket att skapa ett Turkiet fritt från armenier.

Nu säger den Turkiska regimen att den känner sig kränkt sedan USA antog en resolution där man betraktar Turkiets massmord på armenier som folkmord.

Turkiet har på liknande sätt anklagats för försök till folkmord på landets kurdiska minoritet.

Turkiets armeniska och kurdiska befolkningar har båda decimerats som resultat av landets politik som går ut på såväl etnisk rensning och dokumenterat folkmord som fortsatt systematisk diskriminering.

Som svar på USAs beslut har Turkiet nu kallat tillbaka sin Washingtonambassadör.

Mot denna bakgrund bör man komma ihåg att Turkiet konsekvent har anklagat Israel för etnisk rensning och folkmord på palestinska araber.

I det sammanhanget är det av värde att notera att från den ursprungliga befolkning på knappt 160 000 år 1948 har Israels arabiska befolkning idag vuxit till drygt 1,5 miljoner – en tiofaldig ökning.

Under samma period har den arabiska befolkningen i de judiska provinserna Judéen och Samarien (också kallad Västbanken, som de palestinska araberna vill ha som framtida palestinsk stat vid sidan om den palestinska staten Jordanien där 70% av befolkning är palestinska araber) vuxit från ungefär 460 000 år 1948 till 2,5 miljoner idag. Detta är en drygt femfaldig ökning. I Gazaremsan har den arabiska befolkningen vuxit från 83 000 år 1948 till 1,4 miljoner idag, en 17-faldig ökning.

Däremot finns inte en enda jude kvar i Gazaremsan sedan den etniska rensningen på judar fullbordades för några år sedan. Det är dock en sanning med modifikation - det finns alltjämt en jude kvar i Gazaremsan. Gilad Schalit, som kidnappades från Israel som tonåring och som sedan dess har hållits av Hamasregimen utan tillgång till Röda korset, advokat, familj eller läkare.

Men oavsett den palestinska befolkningsstatistiken och oavsett det dokumenterade beviset för att judar har etniskt rensats från Gaza, vidhåller Turkiets nuvarande regim att Israel är skyldigt till folkmord och etnisk rensning.

Det turkiska styret har uppenbarligen lika stora problem med enkel vokabulär som med lågstadiematematik.

Turkiets islamistiska regim verkar tro att det är förenligt med god sed att tillämpa en måttstock för muslimska nationer, och ett helt annat för judar och kristna. Mycket talande är det faktum att för första gången någonsin försökte Turkiet inte förmå Israel att använda sitt inflytande i Washington för att avvärja den amerikanska omröstningen. Så frusna är numera relationerna mellan Jerusalem och Ankara sedan Turkiets ständiga påhopp på den judiska staten.

Uppfriskande är det dock att se att åtminstone i USA är man äntligen beredd att kalla saker vid sitt rätta namn.


Intressant länk från denna blogg:
Bojkott och etnisk rensning

Intressanta länkar från andra källor:
Jerusalem Post
Tundra Tabloids: Barry Rubin – Turkey in the Fire
Agora: Daniel Pipes – Turkey: An Ally no More
Barry Rubin: Is the Turkish-Israeli Alliance Over?

Olika regler för olika religioner

Fråga:
När är det OK att skövla en muslimsk begravningsplats för att bygga fabriker, affärer, banker och kontor i dess ställe?
Svar:
När muslimer i Jerusalem vill tjäna pengar. (Läs Palestine Post, 22 november 1945 för beviset.)


Fråga:
När är det en skymf mot islam att bygga på en öde före detta parkeringsplats som ligger bredvid en muslimsk begravningsplats, som därigenom kommer att skyddas som helig muslimsk mark för all framtid?
Svar:
När judar i Jerusalem vill bygga ett museum tillägnad interreligiös tolerans och samlevnad. (Läs också här, här och här för detaljerad bakgrund.)


Det palestinska hyckleriet känner inga gränser när det gäller att till varje pris och i varje sammanhang ge uttryck för antisemitiska känslor och förhindra brobyggande i fredens och toleransens namn.
 
Israelerna skapar, palestinierna talar om att skapa (redan 1945) men gör inget. Istället läggs alla resurser på att förstöra utveckling – den egna såväl som den israeliska grannens.

En sak är dock palestinierna bra på att skapa – sin egen version of historia. Det förklarar varför de palestinska araberna fortfarande efter mer än 60 befinner sig i samma situation nu som då.

För att riktigt förstå hur de överhuvudtaget hamnade i denna situation från första början, läs deras egen förklaring till uppkomsten av palestinskt flyktingskap istället för palestinsk nationsbyggande.

Och i de palestinska arabernas egna ord:



60 år senare saknar palestinierna fortfarande viljan att se sanningen i vitögat, erkänna sina ledares historiska missbedömningar och skapa grunden för en palestinsk-arabisk stat sida vid sida med Israel. Det räcker inte att det tilltänkta Palestina är etniskt rensat från judar, levande såväl som döda, medan drygt 20 procent av den judiska staten Israels befolkning består av muslimska och kristna araber.

Palestinierna vill helt enkelt inte att judarna ska få något land alls. Därför är det helt OK att skövla en muslimsk begravningsplats och bygga affärer i dess ställe om planerna läggs fram av muslimer.

Medan det är en förolämpning om det byggs ett museum i toleransens och samlevnadens tecken bredvid en skyddad muslimsk begravningsplats, om planerna läggs fram av judar.

Palestinierna permanenterar konflikten genom detta nedvärderande sätt att betrakta och behandla sina judiska grannar. Det gör att en fredlig lösning och ömsesidig respekt blir allt mer avlägsen - även efter mer än 60 år.

De palestinska araberna och deras judiska grannar är värda ett långt bättre öde än detta.


Relevanta länkar från denna blogg:
Palestina fanns - men finns inte idag på grund av de palestinska araberna
Jerusalem i blickfånget - vad gäller?
Carl Bildt skapar internationell turbulens
Bokmässan kapad
Västbanken i förtroendekris
Telefon som vapen
Oproportionerlig tystnad

”Lagen är en åsna”

Charles Dickens visste ett och annat.

Han uttryckte sig på ett egendomligt sätt genom den komiska figuren Mr Bumble, men det saknas vare sig klarsynthet, ärlighet eller insikt i hans ord. Så här skrev Charles Dickens i boken ”Oliver Twist” för fler än 170 år sedan. Det kusliga är att det har direkt relevans till det som händer framför våra ögon idag.

”Om lagen antar detta”, sade Mr. Bumble … ”då är lagen en åsna, en idiot. Om det är så lagen ser det, då är lagen en ungkarl; och det hemskaste jag önskar lagen är att dess öga öppnas av erfarenhet – av erfarenhet.”

Notera de sista orden: “… det hemskaste jag önskar lagen är att dess öga öppnas av erfarenhet – av erfarenhet”. Den moderna världen tycks ha en oändlig förmåga att inte lära sig av erfarenhet.

Fråga: När är lagen inte lagen?

Svar: När den tillämpas på arabvärlden.

Sudans diktator och folkmordsmånglare Omar Hassan al-Bashir är sedan 4 mars i år efterlyst av Internationella Domstolen. Han anklagas för att ha gett arabiska muslimer såväl fria händer som logistiskt och politiskt stöd i deras folkmord på tre till fyrahundra tusen svarta afrikaner och utdrivning av nästan tre miljoner människor från deras hem i ett massivt – och mycket omskrivet – försök till etnisk rensning.  

Demokratiska länder över hela världen har lovat att arrestera al-Bashir om han skulle komma till deras länder. Inom arabvärlden däremot kan han resa fritt.

Inte bara det, han mottas med röda mattan som ett hedrat statsöverhuvud. Till och med i länder som anses som ”pro-väst” såsom Qatar och Saudiarabien.

Det finns en allt större skillnad mellan arabvärldens vedervärdiga etik där svarta afrikaner kan slaktas utan att någon straffas, och den demokratiska världens moralkodex som innehåller en viss minimistandard av anständighet och civiliserat uppförande.

Vissa av världens värsta förbrytare när det gäller mänskliga rättigheter skyddas förbehållslöst av arabvärlden. Saudiarabien gav en fristad till den fruktansvärda diktatorn och massmördaren Idi Amin. Omar Hassan al-Bashirs överväldigande välkomnande i Qatar är endast det senaste i en rad liknande travestier av rättvisa och moraliskt förfall i arabvärlden.

Arabvärldens kompakta vägran att följa lagen är inte enbart en varningssignal om hur ömtåligt det juridiska systemet är när det så öppet hånas. Det ifrågasätter också den civiliserade världens fortsatta beredvillighet att ta itu med ett stort och viktigt globalpolitiskt och ekonomiskt block som helt öppet visar sitt förakt för det civiliserade samhällets mest grundläggande byggstenar.

Ändå gör vi varenda dag lukrativa affärer med dessa regimer och deras ledare.

Vad har svarta afrikaners liv för pris?

Artiklar om liknande ämnen på svenska:
SvD, Nyhetskanalen, HD, GA, SVT, DN, NT, FiM, 2, MXp, 2, 3, Israelnyheter, Tundra Tabloids, Sapere Aude, Israel i Sverige, 2, 3,

Artiklar om liknande ämnen på engelska:
Washington Post, New Republic, Jewish World Review, Newsweek, MidEastWeb, Melanie Phillips, 2, Världen Idag, JPost, YahooNews,

Artiklar om liknande ämnen på franska:
Le Figaro,

Artiklar på engelska från denna webbsida om liknande ämnen:
IlyaMeyer, IlyaMeyer, IlyaMeyer, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11

Det finns på denna webbsida många fler artiklar av liknande art på svenska.

Etnisk rensning är OK - om den utförs av araber

Gunnar Olofsson anser inte att Hamas är så farlig. Visserligen vill de avskaffa staten Israel men de har ingenting mot judar som grupp, bara de bor någon annanstans.

Undrar om Olofsson är lika angelägen att acceptera samma resonemang när Sverigedemokraterna säger att de inte har något emot utlänningar, bara de bor utanför Sverige? Är de rasister, enligt Olofsson?

Olofsson tolkar Hamas mycket selektivt. Här några citat som inte lämnar utrymme för tolkning:

Hamasledaren Khaled Meshaal i Damaskus i februari:

”Man inser inte i västvärlden att Allahs lagar inte kan ändras eller ersattas... Vår nation … kommer att vinna slutgiltig seger och gå segrande fram över hela världen.”

”Islam kommer att återta herraväldet i världen. Med Allahs vilja ar den dagen inte längre avlägsen.”

”Västvärlden förstår inte vare sig den arabiska eller den muslimska mentaliteten, som avvisar det främmande.”

Så långt Khaled Meshaal. Det har väl inte undgått Olofsson att Meshaal inte pratar om enbart israeler eller judar, utan om alla som vägrar lyda under islam?

Nu kommer några ord från Ismail Haniya, den nya palestinska premiärministern, om just Israel och judar, och då bortser vi från hans vanliga tal om judar som ”apors och grisars avkommor”, och vi bortser från Hamas vanhelgande av judiska synagogor i Gazaremsan några månader innan den muslimska världen exploderade i vrede över danska teckningar föreställande profeten Muhammed:

”Vi inom Hamas har ingenting mot judarna som sådana. Men vi kommer att tvinga bort dem från landet. Vi har inte for avsikt att dränka dem i Medelhavet. Vi kommer att låta dem resa härifrån per båt nar det blir dags.”

Jag undrar om Olofsson kan svara huruvida ovanstående skiljer sig från de tongångar som annars hörs från nazistiska och andra rasistiska kretsar?

Olofsson anstränger sig för att dra likhetstecken mellan Hamas och Israel (han väljer ut Likud som representant för hela Israel av någon anledning). Men Olofsson kommenterar inte följande: samtidigt som Hamas vill driva bort alla judar från Palestina, består 20 procent av Israels befolkning av palestinier.

Är ”etnisk rensning” ytterligare ett selektivt begrepp som Olofsson inte är förtrogen med?

Hamas nye talesman: Jimmy Carter

Jimmy Carter ger en lång lista av villkor som palestinierna enligt hans mening inte kan acceptera.

Carter anser att Hamas bör kunna vara en bra partner för dialog med Israel, eftersom Hamas är mer bestämda gällande den framtida utvecklingen visavi Israel.

Här kommer några direkta citat från Hamas ledare om just vilken framtid de har bestämt sig för. Om Carter riktigt anstränger sig, kanske han inser varför Israel har lite svårt att acceptera villkoren.

Hamasledaren Khaled Meshaal i Damaskus i februari:

”Vi säger till västvärlden: ni vill tydligen inte ta lärdom av något, men ni kommer att besegras, med Allahs hjälp.”

”Man inser inte i västvärlden att Allahs lagar inte kan ändras eller ersattas... Vår nation … kommer att vinna slutgiltig seger och gå segrande fram över hela världen.”

”Islam kommer att återta herraväldet i världen. Med Allahs vilja ar den dagen inte längre avlägsen.”

”Västvärlden förstår inte vare sig den arabiska eller den muslimska mentaliteten, som avvisar det främmande.”

Så långt Khaled Meshaal. Det har väl inte undgått Jimmy Carter att Meshaal inte pratar enbart om israeler eller judar, utan om alla som vägrar lyda under islam?

Nu kommer några ord från Ismail Haniya, den nya palestinska premiärministern, om just Israel och judar, och då bortser vi från hans vanliga tal om judar som ”apors och grisars avkommor”, och vi bortser från Hamas vanhelgande av judiska synagogor i Gazaremsan några månader innan den muslimska världen exploderade i vrede över några danska teckningar föreställande profeten Muhammed. Något som Carter inte vidrör.

”Vi inom Hamas har ingenting mot judarna som sådana. Men vi kommer att tvinga bort dem från landet. Vi har inte for avsikt att dränka dem i Medelhavet. Vi kommer att låta dem resa härifrån per båt nar det blir dags.”

En fråga till Jimmy Carter: på vilken punkt skiljer sig ovanstående från de tongångar som annars hörs från nazistiska och andra rasistiska kretsar?

Och hur kommenterar Carter följande: samtidigt som Hamas ämnar driva bort alla judar från Palestina, består 20 procent av Israels befolkning av palestinier. Är ”etnisk rensning” ett begrepp som Carter inte är förtrogen med? Eller är det bara för komplicerat för honom att ta itu med?

Om konsten att inte se det man inte vill

Med oroväckande blindhet väljer Per Gahrton och Henrik Carlborg att ignorera 97 procent av det som pågår i Mellanöstern, och enbart fokusera på de återstående 3 procenten.

Att konsekvent kalla det israeliska säkerhetsbarriären för en mur när blott 3 procent av dess sträckning består av just en mur och de återstående 97 procenten består av genomskinnligt staket, säger mer om Gahrtons och Carlborgs inställning och selektivitet än om barriären, dess uppkomst, dess sträckning eller områdets prekära situation.

Gahrton och Carlborg skriver lika vältaligt – om än lika felaktigt – om ”etnisk rensning”. Men de syftar konstigt nog på Israel. Ett egendomligt påstående om ett Israel där 20 procent av dess befolkning består av just muslimska araber. Siffror kanske inte är Gahrtons och Carlborgs starka sida, trots allt? Än egendomligare blir deras påstående när man tar i beaktande att hela avsikten med det palestinska våldet mot israeliska civila går ut på att säkerställa att inga judar bor bland araber. Som till exempel i Hebron – judarnas heligaste plats jämte Jerusalem. Palestinierna förespråkar ett judenreint Palestina, men det tycks inte bekomma Gahrton och Carlborg.

Gahrton och Carlborg uppmanas härmed göra ett litet experiment: klä sig i typiska arabiska kläder, med kefiyyeh och allt, och ta en promenad i det israeliska Tel Aviv. På sin höjd kommer de att lida av enorm uttråkighet, då de upptäcker att ingen ägnar dem mer uppmärksamhet eller tid än de gör någon annan förbipasserande. Sedan bör Gahrton och Carlborg fullfölja experimentet genom att ta på sig typiskt judiska kläder, med kalotten och allt, och ta en promenad i det palestinska Ramallah. De borde förstås skriva sina testamenten först, för därifrån kommer de inte levande.

Bara den som öppnar sina ögon och sina sinnen ser vad som pågår. Varken Gahrton eller Carlborg tycks vara medveten om till exempel det allra senaste i en lång rad attentat utförda av palestinska terrorister, det mot Kalandia förra veckan då två palestinier dödades och flera palestinier samt israeler skadades av en palestinsk bomb. Gahrtons och Carlborgs bundsförvanter inom det palestinska al Aqsa Martyrernas Brigad tog på sig det dådet och omgående deklarerade de två palestinska offren som hjältemodiga martyrer. Liksom de gjorde med den 14-åriga palestinska pojken som palestinska terrorister dödade när han försökte förhindra dem från att avfyra raketer mot civila israeler från hans hem. Ytterligare en ofrivillig martyr som radarparet Gahrton/Carlborg inte tycks veta något om.

Men den största missen av alla som Gahrton och Carlborg gör sig skyldig till är att inte poängtera att våldet enkelt kan stoppas genom att strypa biståndet till palestinska myndigheten, eftersom dessa medel frigör motsvarande pengar från den egna budgeten för att finansiera fortsatt palestinsk terror.

Terror som även drabbar palestinier. Fast då kallas de förstås ”ofrivilliga martyrer”.

Inga anständighetsgränser i palestiniernas jakt på nationella gränser

Ryad Dyab undrar (Götebors Posten maj 2004) varför Ariel Sharon fått gehör för ståndpunkten att ”nya realiteter har skapats”, varför dessa nya realiteter ska få diktera framtiden.

Svaret ligger i den realitet som de beslutande palestinska organen uppmuntrar såväl finansiellt, logistiskt som politiskt. Nu senast i söndags när en israelisk höggravid mamma, Tali Hatuel, mördades av palestinska terrorister. Inte nog med att de sköt ihjäl mamman medan hon körde, de gick sedan fram till den krockade bilen och kallblodigt avrättade de 4 småbarnen där de satt fastspända i sina bilbälten. Flickorna blev 2, 7, 9 och 11 år gamla.

Detta är realiteten därhelst palestinier kommer i kontakt med israeler. Det krävs inte mycket fantasi att inse att det enda rätta är att minimera kontakterna dem emellan.

Palestinierna vill inte ha några judar boende bland dem. Sharon har frivilligt accepterat detta krav på etnisk rensning där det är möjligt att genomföra, och har därför aviserat ett tillbakadragande från i första hand Gazaremsan. Men palestinierna ogillar det också.
Anledningen är att de befarar att tillbakadragandet från Gazaremsan och stora delar av Västbanken, samt fortsatt byggande av Israels säkerhetsbarriär för att förhindra precis den sorts massaker på civila som skedde i söndags, även skulle innebära nya realiteter gällande gränsdragningar. Men palestinierna vill inte upphöra med terror ens för att främja sina egna önskemål gällande gränsdragningen.

Den nya realiteten är att de palestinska araberna – som aldrig tidigare haft eller önskat sig ett eget land förrän judarna fick sitt – nu vill ha något nytt, ett eget land. Denna nyskapade realitet går parallellt med Israels säkerhet och fortsatta existens – också den en relativt ny realitet, som dock ses med avsmak av arabvärlden.

Att kräva en egen palestinsk stat, att till och med döda judiska spädbarn i detta ädla syfte, men att samtidigt kräva bosättningsrätt i Israel, är en logisk absurditet som trotsar förstånd. Tills man inser att enda anledningen är att på detta sätt skapa ytterligare en ny realitet – Israels försvinnande genom en demografisk obalans: kraftig palestinsk invandring till Israel för att rösta sig fram till majoritet – Israel är ju en demokrati.

Den nya realiteten är att palestinierna vill ha ett eget land. De borde också få just det – ett eget land. Inte Israels land. De slutliga gränserna bestäms via förhandlingar. Förhandlingar kommer igång när palestiniernas beslutande organ en gång för alla förkastar terror som förhandlingsteknik.