Sverige i finansiell kris och Västbanken i förtroendekris

Svenska biståndsmiljarder fortsätter ändå att pumpas in i Västbanken.

Palestiniernas icke-president Mahmoud Abbas från Fatahrörelsen är på besök i Sverige. Hans mandatperiod har gått ut men han sitter ändå kvar vid makten.



Palestinsk president Mahmud Abbas välkomnas av Fatahsoldater. Nazisalut.

Abbas är inte här på artighetsvisit. Han är här för att ta med sig så mycket pengar som möjlighet i bagaget hem till Ramallah. Han styr i vissa delar av den staden, men inte så mycket mer. Inte på hela Västbanken, för det finns många palestinska araber som gärna skulle vilja döda honom. Och absolut inte i Gazaremsan, där Irans förlängda arm Hamas sedan länge styr med järnhand. Med, stöld, terror, tortyr och arkebusering som maktmedel och med Talibanliknande kvinnoförtryck som mål.

Ett av målen, rättare sagt. Det andra målet är förintelsen av Israel och av judarna. Till det ädla målet används barnen som levande vapen.



http://www.youtube.com/watch?v=eTGbP55HGi8

Sverige tycks ännu inte gett upp hoppet om att med svenskarnas surt förvärvade skattepengar styra utvecklingen i Mellanöstern.

Hittills under 61 år har dessa pengar endast borgat för fortsatt terror i de palestinsk-arabiska samhällen, åsidosättande av mänskliga rättigheter hos den egna befolkningen och hos grannbefolkningen i Israel, samt en oförmåga att se sig själv som annat än offer.

Miljarderna har inte använts till att bygga upp en livskraftig industriell infrastruktur eller avancerat jordbruk som i grannlandet Israel, eller fri- och demokratiska rättigheter på den politiska planen, eller ett konkurrenskraftigt bankväsende på den finansiella planen, eller utbildning i samförstånd och för god grannsämja på den akademisk-sociala planen.

Miljarderna har använts till att bevara status quo. Situationen från 1948 kvarstår än idag. På Västbanken och i Gazaremsan men ingen annanstans i världen tycks klockan ha stannat. Biståndsmiljarderna fortsätter att rulla in som om det hade skett en massiv jordbävning eller annan omvärldsförändring igår eller för ett par dagar sedan. Men det som skedde – det panarabiska kriget som satt sammanlagt 1,5 miljoner människor i rörelse – skedde redan för 61 år sedan när fem arabiska arméer plus de lokala palestinska araberna attackerade den judiska staten Israel. Som följd av detta arabiska krig flydde ungefär 650 000 araber från sina hem, samtidigt som ungefär 850 000 judar fick fly från sina hem i arabvärlden.

Dagens situation härstammar direkt från den händelse. Judarna har integrerats i Israel och i resten av världen, medan FNs arabiska och muslimska majoritet har bestämt att de palestinska araberna ska hållas kvar som eviga flyktingar, finansiellt understödda av hela omvärlden förutom arabländerna som orsakade flyktingströmmen från allra första början.

Det är mot denna bakgrund som ”president-utan-val” Mahmoud Abbas besök till svenska Riksbankens djupaste gömmor ska betraktas. Att föreviga palestiniernas fortsatta arbetsvägran kostar pengar. Svenska pengar. Arabvärldens fortsatta vägran att stödja de palestinska arabernas eviga flyktingskap kostar också svenska skattebetalare stora mängder svenska pengar.

Tidningar i arabvärlden tycks inse det som svenska politiker inte inser: pengar till Mahmoud Abbas och hans Fatahmilis är lika med pengar till Khaled Mashaal och hans Hamasmilis. Pengarna till Abbas är ett sätt att kringgå förbudet mot att ge finansiellt understöd till terroristorganisationen Hamas – som under det pågående ”vapenstilleståndet” har avfyrat 65 missiler mot israeliska civila. När svenska kronor vandrar ur landet i Mahmoud Abbas handbagage borde man ha klart för sig hur dessa pengar används.

Judar i södra Israel vet hur svenska pengar används. Sjukhusen i södra Israel som tar emot raketskadade civila vet hur svenska pengar används. Tidningar i arabvärlden vet hur svenska pengar används. Fatah och Hamas vet hur svenska pengar används.

Endast den svenska regeringen inte vet hur svenska pengar används.

Kanske är man allt för upptagen med att skära ner anslagen till de svenska skolorna och sjukhusen för att hinna analysera hur svenska pengar används utomlands.


GP, AB, SvD, Regeringen, Sydsvenskan, KT, Världen Idag, NWT, Norran, Dagen


Lyssna också på:
Arutz7 (ungefär halvvägs igenom, utländskt reportage om vart Sverige är på väg, med fokus på Malmö)

Läs också följande för att skaffa en bild av det Sverige från vilket pengar tas för att understödja Fatah/Hamas:
FiM, FiM2

Tidigare inlägg om svenskt bistånd:
IM, IM2

Hur länge är en flykting en flykting?

För ett par dagar sedan avslöjades att ett antal flyktingar räddades från Jemen där de under många år utstått trakassarier, hot och mord.

Tio flyktingar flögs i största hemlighet ut från Jemen och togs emot i sitt nya land.

Flyktingarna är judar. Med dessa tio judar borta ur Jemen finns nu endast 280 judar kvar i landet.

Jemen, varifrån de flydde, är strängt muslimskt. Israel, dit flyktingarna fördes, är övervägande judiskt med en stor minoritet (21%) bestående av muslimer, kristna och bahaiister.

I Israel togs flyktingarna emot som nya medborgare, judar i ett majoritet-judiskt land.

För sex decennier sedan flydde många palestinska araber från en krigszon i det som idag är Västbanken, Gazaremsan och Israel. De flydde till följd av det krig som de arabiska grannstaterna började. Dessa flyktingar flydde till arabiska grannländer som i stort sett var etniskt rensade från judar. Sex decennier senare är dessa människor fortfarande flyktingar – trots att de lever i arabiska länder, har samma religion och talar samma språk.

I Israel finns inga flyktingar. I arabvärlden finns fortfarande flyktingar. Arabiska flyktingar skapade ur ett panarabiskt krig.

Fast det är egentligen inte riktigt sant. Det finns visst flyktingar i Israel.

Muslimska flyktingar från arabiska massakrer mot svarta muslimer i Darfur. Flyktingarna flyr genom det muslimska Sudan och det muslimska Egypten för att söka sin tillflykt i det enda landet där de vet att de är i säkerhet.

Det judiska Israel.

Judiska flyktingar bortjagade från Jemen blir medborgare i Israel, och israelerna betalar integrationskostnaden.

Araber som blir flyktingar till följd av ett arabiskt krig förblir flyktingar mer än 60 år senare, och omvärlden betalar kostnaden via UNRWA för att de inte ska integreras någonstans.

Människoovärdigt så det förslår.

Men här i Sverige riktas ingen uppmärksamhet mot det faktum att judar hotas till livet i arabvärlden just för att de är judar.

Istället är man fullt upptagen med att förhindra judar från att spela tennis i Davis Cupturneringen.

YNet, JPost , AoL, Refugees, Haaretz, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Dagbladet, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Dagen, VG, DN, DN, AB, HD, HD, Barometern, KB, KB, KB, YA, YA, YA, YA, TA, TA

Den rätta betydelsen av "al Naqba" - Katastrofen

Kofi Annan, FN:s förra Generalsekreterare, kallade det för ”en sorgens och förtvivlans dag”.

Han talade om 29:e november, årsdagen då FN svek Palestinaaraberna och under de påföljande 60 åren tvingade dem till ett liv i flyktingskap.

Sveket belyses särskilt lördag den 29:e november, flera decennier efter beslutet om att dela det redan delade brittiska mandatet i ett arabiskt Palestina etniskt rensade från judar, och ett judiskt Israel med 40 procent arabisk befolkning.

Redan på 20-talet beslutades att området öster och väster om Jordandalen skulle delas i två: 75 procent skulle rensas från palestinska judar för att skapa Jordanien, ett helt nytt land för enbart palestinska araber. På de återstående 25 procenten skulle återskapas en stat för palestinska judar och här skulle 40 procent av befolkningen vara araber.

De palestinska araberna vägrade, landet delades en gång till men inte heller detta accepterade de. 1948 anfölls Israel men araberna förlorade sitt krig.

Under Palestinaarabernas krig mot Israel blev mellan 400 000 och 750 000 araber flyktingar. Samtidigt fördrevs över 850 000 judar från arabländerna. Judarna blev medborgare i de länder de flydde till, medan de palestinsk-arabiska flyktingarna av FN tvingades till permanent flyktingskap.

60 år senare är deras efterkommande fortfarande flyktingar eftersom arabländerna och FN förvägrar dem social integration och medborgerliga rättigheter i mottagarländerna. I Libanon, till exempel, får de inte äga mark eller hus, och många yrken är förbjudna för dem.

Det är ett barbari att människor i tredje generation hålls gisslan för deras förfäders ödesdigra misstag och att FN påtvingar människor flyktingskap i deras födelseland.

Via FN betalar svenska skattebetalare för att människor hålls kvar i permanent flyktingskap i arabländerna där de är födda, istället för att åtnjuta social integration och medborgarskap. Det är en diskriminering vi borde skämmas över.

Lördagen den 29:e november uppmanas Sverige göra sin röst hörd för att tvinga FN att upphöra med sin diskriminering av palestinska araber. Evigt flyktingskap och utanförskap i födelselandet är omänskligt.