Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

måndag 15 september 2008

Glöm inte de arabiska massakrerna, De pågår än idag.

Glöm inte den arabiska massakern på judar i Hebron.
Det skedde 1929 och startade dagens konflikt. Araberna slaktade 67 judar, av vilka 12 kvinnor och tre barn under tre år. De antingen halshöggs eller fick magen uppsprättade. Hebron hade haft judisk befolkning sedan urminnes tider och är judarnas heligaste stad efter Jerusalem. Nu fick hela den judiska befolkningen utrymmas för att skydda dem som hade undgått den arabiska slakten. Etnisk rensning var ett faktum.

Glöm inte den arabiska lynchningen av judar i Ramallah.
”Vi har precis dödat din man” skrek en palestinsk arab in i en stulen mobiltelefon när israeliska Irena Nourezitz ringde på maken Vadim Nourezitz mobil.

Två israeliska reservister gick vilse och kom av misstag in i Ramallah på Västbanken. En grupp palestinska araber sprang efter dem. De två tog skydd i en palestinsk polisstation. De palestinska polismännen öppnade dörren och släppte in pöbeln.

De två slaktades på ett så brutalt sätt att de flesta medierna vägrade visa bilder. De bilder som sågs visade att deras kroppar vändes ut och in, deras inälvor grävdes ut med bara händer.

Palestinsk-arabiska företrädare hävdar än idag att i deras tilltänkta stat kommer det inte att finnas några judar. Samtidigt håller de på att etniskt rensa hela Västbanken från arabiska kristna, en befolkning som är 2000 år gammal.

Glöm inte de pågående kassamraketerna mot judar i Sderot.
Fler än 8000 kassamraketer har riktats mot civila i de israeliska städerna Sderot och mot Ashkelons kraftverk varifrån merparten av Gazas elektricitet levereras. Raketbeskjutningen började efter det att alla judar – i enlighet med palestina-arabernas krav – etniskt rensades från Gazaremsan för 3 år sedan. Den tilltänkta islamistiska staten i Gaza accepterar inte judar i Gaza, men tolererar dem inte heller i grannlandet Israel.

Fakta: 22% av Israels befolkning består av icke-judar, främst muslimer men även kristna och bahaister.
Fakta: 0% av den tilltänkta palestinsk-arabiska staten består av judar, 0% bahaister, samt 1,3% kristna (6% för 40 år sedan, de kristna håller på att drivas ut av sina muslimska grannar).

Så var det när man betraktar ordet ”massaker” med hela två ögon istället för bara ett.

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 2 maj 2006

Palestina fanns – men finns inte idag på grund av palestinierna

Daniel Söderberg ’tror’ väldigt mycket men vet desto mindre.

Han påstår att det varit lugnt sedan Hamas kom till makten. Endast två självmordsattacker har skett. Allt går att förvränga med lite statistik.

Fakta: Sedan Israels uttåg ur Gazaremsan har raketanfallen därifrån tiodubblats. Och visserligen har bara två självmordsbombningar genomförts, men 74 stoppades innan de verkställdes.

Fakta: Hamas erkänner inte Israel i någon del av mellersta östern. Däremot accepterar de en vapenvila i 20 år för att bygga upp sina styrkor för det ”avgörande slaget mot dessa bröder till apor och svin” – alltså judar. Läs Hamas stadgar och programförklaring.

Fakta: Vare sig Hamas eller något arabiskt land förutom Egypten och Jordanien är berett att acceptera Israel inom 1948-års gränser – som Israel accepterade då. Istället inledde araberna 1948 ett ”utrotningskrig” för att ”avhysa judarna från hela det muslimska Palestina mellan Medelhavet och Jordanfloden”.

Fakta: palestinierna har raket- och bombverkstäder utspridda genom hela det civila samhället. Söderberg undrar hur jag ”tror att palestinierna ska ha kunnat bygga bombfabriker … utan att Israel fått reda på det”. Fakta: i nittio procent av fallen får Israel informationen från civila palestinier som inte vill att deras hem används som bas för terrorverksamhet.

Söderberg tror inte på kopplingen mellan oljepriset och Israel-Palestinakonflikten – utan det beror på ”USA:s orättfärdiga krig nere i Mellanöstern”. Arabländerna förutspådde alltså redan på 1970-talet att USA skulle inleda ett krig i Mellanöstern på 2000-talet! Det var ju på 70-talet som den första arabiska oljekrisen inleddes för att tvinga omvärlden att sluta handla med judar. Historieböcker är intressant läsning.

Söderberg ”tror att om palestinierna skulle slippa Israels förtryck och ockupation” skulle attackerna upphöra. Säg det till de efterlevande till de drygt 120 judar som massakrerades av palestinier i staden Hebron på 1920-talet – decennier innan Israel ens kom till, innan ”ockupation” blev ett så användarvänligt vapen i mediekriget.

Men Söderberg har rätt i en sak. Jag skrev att palestinierna vill förstöra vattentillförseln från Israel. Jag menade eltillförseln – deras raketer har som mål Ashkelons kraftstation i södra Israel, som förser Gazaremsan med el. Att Gaza blir totalt strömlös är alltså ett litet pris att betala bara Israel blir utan.

Det blir aldrig fred förrän palestinierna älskar sina egna mer än de hatar israeler. Med Hamas vid makten är utsikterna avlägsna.

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 16 augusti 2004

Om konsten att inte se det man inte vill

Med oroväckande blindhet väljer Per Gahrton och Henrik Carlborg att ignorera 97 procent av det som pågår i Mellanöstern, och enbart fokusera på de återstående 3 procenten.


Att konsekvent kalla det israeliska säkerhetsbarriären för en mur när blott 3 procent av dess sträckning består av just en mur och de återstående 97 procenten består av genomskinnligt staket, säger mer om Gahrtons och Carlborgs inställning och selektivitet än om barriären, dess uppkomst, dess sträckning eller områdets prekära situation.

Gahrton och Carlborg skriver lika vältaligt – om än lika felaktigt – om ”etnisk rensning”. Men de syftar konstigt nog på Israel. Ett egendomligt påstående om ett Israel där 20 procent av dess befolkning består av just muslimska araber. Siffror kanske inte är Gahrtons och Carlborgs starka sida, trots allt? Än egendomligare blir deras påstående när man tar i beaktande att hela avsikten med det palestinska våldet mot israeliska civila går ut på att säkerställa att inga judar bor bland araber. Som till exempel i Hebron – judarnas heligaste plats jämte Jerusalem. Palestinierna förespråkar ett judenreint Palestina, men det tycks inte bekomma Gahrton och Carlborg.

Gahrton och Carlborg uppmanas härmed göra ett litet experiment: klä sig i typiska arabiska kläder, med kefiyyeh och allt, och ta en promenad i det israeliska Tel Aviv. På sin höjd kommer de att lida av enorm uttråkighet, då de upptäcker att ingen ägnar dem mer uppmärksamhet eller tid än de gör någon annan förbipasserande. Sedan bör Gahrton och Carlborg fullfölja experimentet genom att ta på sig typiskt judiska kläder, med kalotten och allt, och ta en promenad i det palestinska Ramallah. De borde förstås skriva sina testamenten först, för därifrån kommer de inte levande.

Bara den som öppnar sina ögon och sina sinnen ser vad som pågår. Varken Gahrton eller Carlborg tycks vara medveten om till exempel det allra senaste i en lång rad attentat utförda av palestinska terrorister, det mot Kalandia förra veckan då två palestinier dödades och flera palestinier samt israeler skadades av en palestinsk bomb. Gahrtons och Carlborgs bundsförvanter inom det palestinska al Aqsa Martyrernas Brigad tog på sig det dådet och omgående deklarerade de två palestinska offren som hjältemodiga martyrer. Liksom de gjorde med den 14-åriga palestinska pojken som palestinska terrorister dödade när han försökte förhindra dem från att avfyra raketer mot civila israeler från hans hem. Ytterligare en ofrivillig martyr som radarparet Gahrton/Carlborg inte tycks veta något om.

Men den största missen av alla som Gahrton och Carlborg gör sig skyldig till är att inte poängtera att våldet enkelt kan stoppas genom att strypa biståndet till palestinska myndigheten, eftersom dessa medel frigör motsvarande pengar från den egna budgeten för att finansiera fortsatt palestinsk terror.

Terror som även drabbar palestinier. Fast då kallas de förstås ”ofrivilliga martyrer”.

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 17 mars 2004

Internationella Röda Korset tillämpar segregering

Det är mars 2004 - inte 1939 - och Internationella Röda Korset (ICRC) förvägrar alltjämt fullvärdigt medlemskap för Israels motsvarighet till Röda Korset – Magen David Adom eller ’Röda Davidsstjärnan’.

Anledningen är att ICRC:s muslimska medlemsländer kräver att Israel hålls utanför. Officiellt erkänner dock inte ICRC att man utsätts för utpressning, utan motiverar Israels utestängning med hänvisning till att den israeliska symbolen inte är ett rött kors såsom hos moderorganisationen Röda Korset, utan en röd stjärna. Någon sådan betänklighet har dock inte förhindrat ICRC att ta upp den muslimska världens motsvarighet – Röda Halvmånen – som fullvärdig medlem, med dess muslimska röda halvmåne som symbol. Symbolutformning som hinder för medlemskap förbehålls bara den judiska hjälporganisationen.

Magen David Adom (MDA) ägnar sig åt att ge medicinsk och annan humanitär hjälp till nödlidande. Mycket av MDA:s insatser sker på frivillig basis, både i Israel och vid katastrofer utomlands såsom vid jordbävningar etc.

Mycket av MDA:s arbete handlar om snabba punktinsatser varhelst de behövs, och ofta kommer den första hjälpinsatsen via en ambulans bemannad av obetalda frivilliga. I det av terror skakade Israel är MDA:s ambulanser först på plats vid exempelvis självmordsbombningar.

En hjälporganisation är inte och bör inte vara något politiskt verktyg. Det är fruktansvärt cyniskt att utestänga MDA från internationellt hjälpsamarbete bara för att länder med en viss regionalpolitisk dagordning lyckas utöva utpressning. Röda Davidsstjärnan är inte någon del av konflikten i Mellanöstern, och det är både en absurditet och en förolämpning mot den fria världen att denna diskriminering mot enbart den judiska hjälporganisationen alltjämt tillåts fortsätta.

Denna orättvisa behandling är egentligen ett symptom på ett långt större problem, ett problem med allvarliga finansiella och politiska förtecken. Därför är det intressant att analysera hur ICRC fördelar sina resurser världen över.

För hela Asien – inklusive Kambodja, Nordkorea, Japan, Laos, Mongoliet, Folkrepubliken Kina, Sydkorea, Taiwan, Thailand och Vietnam – har ICRC ett regionalt kontor i Bangkok samt två verkstäder som tillverkar arm- och benproteser i Kambodja. Regionen har en budget på 5,8 miljoner Schweiziska franc och 60 anställda. Regionen har en sammanlagd befolkning på 1.7 miljarder boende på en yta av drygt 13 miljoner kvadratkilometer.

I den delen av Mellanöstern som utgörs av Nordafrika – Algeriet, Libyen, Mauretanien, Marocko/Västsahara samt Tunisien – har ICRC ett enda kontor (i Tunis), en budget på 2,5 miljoner Schweiziska franc samt 15 anställda. Dessa resurser ska alltså avhjälpa ett verkligt katastrofområde vad gäller mänskliga rättigheter, i en del av Mellanöstern som är befolkat av 82 miljoner människor och som täcker drygt 6 miljoner kvadratkilometer.

I en smal remsa i Mellanöstern bestående av Israel samt Västbanken och Gazaremsan, har ICRC hela 13 kontor: i Jenin, Tulkarm, Nablus, Kalkilya, Ramallah, Jeriko, Betlehem, Hebron, Gaza, Khan Yunis, Majdel Shams, Jerusalem och Tel Aviv. Området har en budget på 22,4 miljoner Schweiziska franc och 220 anställda. Områdets befolkning uppgår till mindre än 9.5 miljoner och den totala ytan är blott 28,285 kvadratkilometer. Samtliga siffror är från 2001.

I kölvattnet av den växande skandalen med Sveriges hemlighållna bidrag till PLO:s propagandaministerium NUS – slussade via svenska SIDA – är det av yttersta vikt att donerade pengar, såväl i Sverige som utomlands, distribueras med full insyn och utan politiska intressen.

MDA är en judisk organisation som bevisligen hjälper alla nödlidande oavsett religion, nationalitet eller politik. När en jude exkluderas för att han är jude, brukar det kallas för antisemitism. Det är viktigt att ICRC nu bevisar att anklagelserna om antisemitism är helt grundlösa och att dess ställningstagande enbart beror på arabländernas politiska påtryckningar. Detta görs bäst genom att omgående ta upp Israels Magen David Adom som fullvärdig medlem.

Med samarbete istället för utestängning skulle synergivinsterna kunna frigöra ytterligare resurser till att ta itu med några riktigt stora humanitära problem, såsom slaveri, tortyr och kvinnoförnedring. Problem som orsakar oanat lidande i bland annat det muslimska Nordafrika.

Etiketter: , , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

lördag 16 november 2002

Selektiv nyhetsförmedling bidrar till fortsatt elände och hat

Efter Hebronmassakern på sabbatsdagen 021116 i vilken 12 människor på väg hem från synagogan bragdes om livet och ytterligare ett 20-tal skadades svårt, då ambulanser besköts medan de skadade förblödde på marken, då Gazabor kom man ur hus för att fira dådet, står följande att läsa som förstasidesrubrik i GöteborgsPosten följande morgon:





Just det: ingenting. Absolut ingenting. Inte ett enda ord.

Ytterligare ett fall av selektiv nyhetsförmedling.

Vi vet förstås hur första sidan hade ommöblerats om situationen hade varit den omvända och det var palestinier som var offren.

Etiketter: , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer