Svårigheten i att hantera en Justitieminister som aldrig svarar på frågor

Bäste JK Göran Lambertz,

Tack för ditt brev via epost daterat 060529, genom din assistent Feryal Mentes.

Jag noterar att du konstaterar att det i fallet Persbrandt klart och tydligt gällde förtal, medan det i fallet Stockholmsmoskén inte alls gällde hets mot folkgrupp.

Det sistnämnda grundar du på påståendet att ”innehållet i de tekniska upptagningar som (du) har granskat rör i huvudsak konflikten i Mellanöstern mellan judarna och palestinierna.” Du har inte förklarat hur en konflikt mellan vissa judar som har israeliskt medborgarskap, och som bor 3000 kilometer österut på en annan kontinent, och vissa araber som kallar sig palestinier och kämpar för en suverän oberoende stat där borta överhuvudtaget har med dödsrop mot judar med svenskt medborgarskap i det avlägsna Sverige att göra. Kopplingen ter sig skör i bästa fall, fullständigt bisarr och artificiell i betraktarens ögon.

Du behandlar två incidenter som båda faller inom ditt ansvarsområde utifrån två diametralt olika synpunkter: i den ena är du engagerad, medan den andra avfärdar du som irrelevant för ditt ämbete.

Du skriver att ”prövningen har utgått från de ramar som bestämmelserna anger, och bedömningen har varit strikt objektiv.”

Läs igen dessa ord i Stockholmsmoskén som behandlar judar – ALLA judar – och kommentera sedan hur objektiv du har varit i din bedömning:

”Domens dag skall inte komma förrän muslimerna kämpar mot judarna. Muslimerna skall döda dem och judarna skall gömma sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden skall säga: Åh, muslim, det är en jude bakom mig. Kom och döda honom.”

Läs sedan ditt eget beslut i ärendet och bekräfta det objektiva i din bedömning:
”De uttalanden som förekommer måste bedömas mot den angivna bakgrunden, dvs den ofta mycket våldsamma konflikten. Det går sålunda enligt min mening inte att vid prövningen bortse från detta sammanhang.”

Vilket sammanhang skulle det vara? Sist jag följde nyhetsflödet hade vi ingen konflikt – våldsam eller av annan karaktär – i Stockholm eller någon annanstans i Sverige mellan judar och muslimer, ej heller mellan israeler och palestinier eller mellan israeler och andra araber. Problemet tycks snarare vara att du gör misstaget att blanda ihop judar och israeler. Det är ett misstag som du bör rätta, och kan rätta med heder i behåll. Jag tror att om du gör denna distinktion kommer du att ha lättare att agera i enlighet med det hot som faktiskt uttryckts mot oss svenska medborgare, på svensk mark, av utländska uppviglare som kom hit för att uppmuntra religiöst betingade rasmotsättningar under förevändning att det gäller ett politiskt budskap eller analys av en religiös text.

Beviset ligger faktiskt i dina egna ord, då du skriver i beslutet att lägga ner förundersökningen att de starka ord som användes i moskén ”är även ämnade att skapa medvetenhet kring den s.k. Palestinafrågan och att tillkalla hjälp inom arabvärlden i kampen mot judarna. De framförda sångerna innehåller – såvitt kunnat bedömas – inte uttryckligen något hot mot judarna. Underförstått innebär de däremot både hets mot judarna och hot mot staten Israel.”

Enligt dig innebär uppmaningarna alltså både ”hets mot judarna” – i Sverige – och ändå samtidigt är de ”inte uttryckligen något hot mot judarna”. Trots att uppmaningarna är ett inslag i att ”tillkalla hjälp inom arabvärlden i kampen mot judarna” – alltså inte israelerna utan ”judarna”. Oss judar i Sverige – som ditt ämbete ska skydda.

Jag är tacksam om du åter granskar det som faktiskt har sagts och inte förlitar dig på det som ”såvitt kunnat bedömas”, om du tittar på vem som sagt det, mot bakgrund av var det har sagts och vem det har riktats mot, och väger in det faktum att dessa samband inte tillräckligt klargjorts i ditt tidigare beslutsunderlag.

Det skulle vara tragiskt för Sverige om ditt beslut nu öppnade vägen för mig att till exempel hålla tal där jag ”analyserar” texter där man förolämpar alla muslimer – även dem i Sverige – och där jag diskuterar idén om att döda muslimer på grund av de onekligen människovidriga aktioner som deras trosfränder företar i så avlägsna platser som Irak, Iran, Afghanistan, Indonesien, Ryssland, Pakistan, Israel, Jordanien, Egypten, Marocko, Algeriet, Spanien, England – ja listan av muslimskt övervåld kan tyvärr göras hur lång som helst. Tolv danska tecknare ritade bilder som satte en hel värld i brand. Tack och lov finns det inga judar i Sverige som ens skulle överväga ett sådant förfarande, hur förolämpade vi än är, hur mycket andra än hetsar mot oss som folkgrupp, och hur mycket våra egna myndigheter än förvägrar oss det skydd vi har rätten till. Därtill är vi för civiliserade och förälskade i våra demokratiska värderingar för att ta till sådana vidriga steg.

Det vore oerhört synd om det visar sig att det enda som förklarar skillnaden i behandlingen är att du vet med fullständig säkerhet vilken respons du får från svenska judar oavsett vilket hot som riktas mot dem, och vilken respons som väntar från svenska och andra muslimer, och att du skräddarsyr dina beslut därefter.

För det skulle vara ett hot inte bara mot de svenska judar som du anser inte är hotade trots beviset, utan faktiskt mot hela den svenska demokratin. Något som vi svenska judar, i synnerhet, håller mycket dyr.

Mycket tacksam för ditt svar, och med förhoppningar om att du åter granskar fallet mot ovanstående bakgrund.

Med vänliga hälsningar,
Ilya Meyer

KG Hammars bojkott av den judiska staten

Bäste KG Hammar,

Idag tog jag emot ett svar som Du tillsänt mig. Jag blev ganska förbryllad över dess innehåll och dess vaga och motsägelsefulla innebörd, tills jag av en händelse fick reda på att Du skickat ett identiskt svar till andra (om inte alla) som ställt sig kritiska till Ditt offentliga tilltag nyligen mot Israel och judarna.

Enligt Dig har jag – och alla andra som fått Ditt brev – ”läst fel” och lider sålunda av språkliga svårigheter; en kollektiv svårighet som drabbat många svenskar som Du skrivit till men där du inte har något ansvar för "missförståndet". Jag skall enligt Dig inte alls förstå av rubriken ”Sluta att köpa israeliska varor” att svenskar uppmanas att sluta köpa israeliska varor. Då så – tillbaka till skolbänken med mig.

Likaså när det står ”Avbryt EU:s handelsavtal med Israel” skall jag inte alls förstå att Du uppmanar Sverige att sluta köpa israeliska varor under de villkoren som gäller idag, utan enbart under försämrade villkor som skulle göra det svårare och dyrare för svenskar att köpa israeliska varor.

Och enligt Dig är det jag som lider av språkliga svårigheter?

Bäste KG Hammar, jag vet inte vad det var som föranledde Dig att skicka mig ett svar som inte hade några beröringspunkter med mitt brev till Dig, men låt mig påminna Dig om vad jag skrev till Dig. Jag gör det mycket mer kortfattat denna gång eftersom jag nu är medveten om det här med språkliga svårigheter:

Den enda förutsättningen för en rättvis och långsiktig fred i Mellanöstern är att Israels arabiska grannar – inkluderande de palestinska araberna – gör otvetydig avkall på sina decennier gamla beslutsamhet att förinta den judiska staten. Detta berör Du icke alls.

Ingenstans i uppropet står ett enda ord om krav på upphörandet av mord på israeliska barn, hets mot judar, indoktrinering, kidnappningar eller självmordsbombningar. Ingenstans nämns något om prestationskrav på palestiniernas regim. Du talar Dig varm för bojkott av varor från de ockuperade områden pga våldsamheterna där, men Du åsyftar enbart israeliska varor. Palestinska varor som kommer från samma våldshärjade område där palestinska terrorister dödar civila är undantagna Dina bojkottplaner.

Konflikten handlar inte om ”ett folk som kräver tillbaka” ett land, utan om att vissa araber omgivna av många andra araber vill ha ett stycke land som de aldrig tidigare ägt och som idag administreras av Israel, tidigare av Jordanien respektive Egypten, innan dess av Storbritannien, och dessförinnan av Turkiet. Detta är fakta som Du inte berör i vare sig Ditt ensidiga upprop eller Ditt påvert formulerade svar.

Du förespråkar ett ”internationellt ingripande och närvaro av fredsskapande styrkor inom ramen för FN”. Vi som var med tidigare minns när dessa fredsskapande FN-styrkor blev beordrade av Egyptens President Nasser att packa och ge sig av inom 24 timmar, och hur snabbt denna ”fredsskapande” insats ersattes av egyptisk militär med kriget 1967 som följd. Snälla nån, så historielös är väl ingen i dessa upplysta tider att man inte känner historiens vingslag? Med undantag av Dig, KG Hammar. Eller känner Du väl till det men har just detta som agenda?

Du skriver att man ”både kan vara vän till Israel och starkt kritisk mot Israels politik”. Äntligen har vi något vi är helt överens om. Det är också en devis efter vilken jag lever. Jag balanserar dock min kritik av Israel med min kritik av exempelvis palestiniernas upprepade massmord. Något som inte nämns i Ditt upprop och som Du alltjämt undviker att ta ställning till i den standardtext som Du skickade mig.

Med Din inställning till vad som är ”pedagogiskt”, föredrar nog jag att fortsätta ”läsa fel” men att läsa med min värdighet i behåll. Mitt samvete skulle aldrig tillåta mig eller mina trosfränder att agera mot någon levande människa eller något land på det sätt som Du så obekymrat gör. Däri ligger kanske skillnaden mellan en människa som verkligen lever religiöst i ord och handling (även de ord han läser ”fel”) och den vars attityd till religion består enbart i belåtenhet över hans officiella titel och icke alls i hans tankar.

Sist, KG Hammar, och långt ifrån minst. Du skriver längst ned i Ditt svar: ”Jag känner sorg och vemod över att det för så många är så svårt att föra en sakdiskussion där Israel är inblandat.” Hade Du, bäste KG Hammar, minsta tecken till självrannsakan och självkritik – för att inte säga heder – i Din kropp skulle Du omgående be om ursäkt för denna grova förolämpning. Det är just Din oförmåga att föra en sakdiskussion som är stötestenen och som är så djupt frånstötande för varje tänkande människa.

Återkom gärna antingen privat eller i media när Du bestämmer Dig för att föra en lika objektiv ”sakdiskussion” med ensam fokusering på den av Arafat ledda palestinska regimen, som Du nyss genomdrev om Israel.

Du ”känner sorg och vemod”? Det är då inget mot vad jag känner mig i åsyn av Din fullkomliga brist på empati.

Vänligast,