Ankaras Erdogan och Malmös Reepalu: tvillingsjälar

De talande orden.

“Det har aldrig hänt att judar har attackerats. Om judar vill lämna staden och flytta till Israel är det deras ensak och inget med Malmö att göra.”
Malmös socialdemokratiska kommunalråd Mayor Ilmar Reepalu, i en intervju med Sunday Telegraph


Hatbrott riktade mot judar i Malmö fördubblades jämfört med året innan och judar flyr staden.
Polisstatistik, Malmö.
 
 
“Det är omöjligt för en muslim att begå folkmord.”
Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan, rapporterad i EuropeNews.
 
Erdogan har uppenbarligen aldrig hört talas om Darfur. Eller Bangladesh, där 3 miljoner östpakistanska muslimer slaktades av västpakistanska muslimer under självständighetskriget. Inte konstigt att han inte erkänner det muslimska Turkiets folkmord på armenier eller kurder heller - en muslim kan inte begå sådana brott just på grund av att han är muslim. Ett rasistiskt tankesätt så det förslår.
 
 
Här några mer balanserade, mindre rasistiska, åsikter. Artiklarna knyter samman teman Folkmord, Turkiet, Kurder och Armenier.
 
Tidningen The Times om Turkiets folkmord på armenier.
 
Turkiets aktioner riktade mot kurder.
 
Turkiets aktioner riktade mot armenier.
 
Turkiets behandling av en statsman från ett vänligt sinnat land. Här visas en bild föreställande juden Israels president Shimon Peres bugande inför den muslimska överhögheten i form av Erdogan.


Andra intressanta länkar:
Arutz Sheva
JPost
Vos iz Neias
Huffington Post
Debka
Ilya Meyer

Allt mindre rött i Malmö, allt mer brunt

Så kan man sammanfatta hur Reepalus Malmö uppfattas.

Inte bara av svenska judar som flyr staden tack vare Reepalus aktioner och ord.

Utan även av andra svenskar – såväl privata individer som respektabla medier.

Och nu även i allt högre grad medier i utlandet. Som idag Wall Street Journal i USA och för någon vecka sedan brittiska Sunday Telegraph.

Intressant nog finns det en enda tidning i Sverige som anser att Reepalu gör helt rätt i sin hantering av judarnas tilltagande utsatthet i Malmö och den växande antisemitismen bland stadens aggressiva islamister som orsakar judarnas utsatthet: Aftonbladet.

Alltså samma tidning som förra året begåvade världen med de Boströmska fantasierna om en världomspännande judisk konspiration kring organtrafficking. Fantasier som sågades av en enig presskår världen över som ovärdig det journalistiska yrket.

Den bruna färgen känns igen.

Det är knappast förvånande att Aftonbladet skulle rusa till Reepalus försvar medan han sjunker allt djupare i ett träsk av uttalanden som många betraktar som antisemitiska.

Men det är uppfriskande – samt hedervärt och mycket talande – att inga andra medier försvarar honom.

Krister Thelin, lagman i Skånska hovrätten samt ledamot i FNs kommitté för mänskliga rättigheter, anser att Ilmar Reepalus behandling av Malmös judar bottnar i röstfiske.

Det är en anmärkningsvärt objektiv, lugn och sansad analys som Thelin presenterar.

Och ett bevis på att det tyvärr begås rovfiske i verkligt grumliga svenska vatten.


Intressanta länkar:
FiM
SvD
SvD
Gunnar Hökmark
Fredrik Malm

Integration är för viktig för att missbrukas för vänsterpopulistiskt röstfiskeri

Det märks att det är valår i år.

Det märks inte minst på att extremvänstern och dess kollaboratorer ökar sina ansträngningar i populistiska frågor som invandring och integration.

Peter Weiderud på socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, till exempel, anser att ingen mindre än Integrationsministern Nyamko Sabuni – själv med invandrarbakgrund – bidrar till ”polarisering” genom att hon gett SÄPO i uppdrag att kartlägga militant islamism i Sverige.

Weiderud anser att kartläggning av militant islamism bidrar till islamofobi. Förutom hos islamisterna och extremvänstern torde han vara rätt ensam om den åsikten.

De flesta svenskar med invandrarbakgrund delar inte Weideruds åsikt. Läs till exempel Nalin Pekgul, Gulan Avci och Dilsa Demirbag-Sten. De vill inte ha med militant islamism att göra. Militant islamism är påfallande ofta en av anledningarna till att muslimer flyr sina födelseländer.

Weiderud anklagar Sabuni för att ”utmåla både islam och muslimer som opålitliga och farliga”. Det är ett egendomligt påstående. Weiderud tycks sakna grundläggande kunskaper i skillnaden mellan religionen islam och den politiska rörelsen islamism. Han tycks anse att eftersom de två orden har så många gemensamma bokstäver är även företeelserna samma.

Samtidigt som Weiderud sammanblandar islam med islamism, sammanblandar han även Folkpartiet med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna: han skriver, utan minsta tillstymmelse till ironi: ”Ändå tillhör Genève de mer toleranta kantonerna och majoriteten förkastade det förslag att förbjuda minareter som de schweiziska motsvarigheterna till sverigedemokrater och kristdemokrater lyckades få en betryggande majoritet av schweizarna att rösta för - mot alla andra partier.”

Han medger att det är rätt att Säpo ”sedan många år, och som en del i sitt självklara ansvar för rikets säkerhet, kartlagt och följt religiösa extremister som är våldsbenägna”.

Men Weiderud är kritisk till att Säpo har ”begränsat sig endast till extrema muslimska bekännare, inte kristna eller andra religiösa extremister”.

Sitter Weiderud inne med något som inte Säpo vet om våldsbenägna kristna, judiska, hinduiska eller sikhiska politiska grupper som planerar, finansierar, tränar för och förespråkar terrorism som hotar Sverige och/eller andra demokratiska stater? I så fall bör han genast underrätta det svenska säkerhetsetablissemanget då undanhållande av sådan information kan vara straffbart.

Det problematiska med Broderskapsrörelsens synsätt är att man tycks anse att enda sättet att angripa en sjukdom är genom att döda hela kroppen. För att kunna bemöta våldsbenägenheten bland svenska islamister vill rörelsen att samhället i rättvisans namn även slösar bort resurser på att bevaka svenskar som inte är våldsbenägna islamister. Det är ett utslag av politisk korrekthet in absurdum. Adam Cwejman skriver mycket insiktsfullt att Peter Weiderud är en del av problemets fortlevnad i Sverige.

Weiderud skriver i den socialdemokratiska Broderskapsrörelsens namn att ”dagens Europa (riktar sig) i hög grad mot muslimer, i synnerhet muslimer som vill praktisera sin tro och sina traditioner”.

Det är naturligtvis fel, ett påstående helt utan belägg. Moskéer och muslimska skolor byggs samt byggs ut som aldrig förr. Vare sig Sverige eller Europa har något problem med muslimer eller deras religion islam. Däremot är den politiska rörelsen islamism ett tilltagande problem.

Weiderud tycks inte ha märkt den tilltagande råa tonen från den svenska socialdemokratins Ilmar Reepalu och den växande islamistiska rörelsen i Malmö vars våld och hat riktas mot svenska judar. Han tycks inte heller ha noterat att TV4 uppmärksammar att Malmös judar flyr staden – som resultat av islamisternas och socialdemokraten Reepalus framfart i staden.



Invandring, integration och bejakande av det multietniska nya är alldeles för allvarliga – och för komplicerade – ämnen för att Broderskapsrörelsen ska försöka kortsiktigt kapa åt sig politiska poäng inför valet.

Vi är många i Sverige som tänker betydligt långsiktigare än så. Vi är många invandrare som inser att integration och assimilering inte nödvändigtvis är samma sak, men som också inser att det är kontraproduktivt att anklaga en invandrarminister som själv är invandrare för att ”utmåla både islam och muslimer som opålitliga och farliga”.

Sådana populistiska uttalanden skrämmer medborgarna in i varsitt hörn istället för att inbjuda till gemensam dialog.

Dialog är det enda sättet för ett samhälle att utvecklas. Nyamko Sabuni bedömer helt korrekt att dialog bara kan upprätthållas om Säpo håller i schack våldsbenägna islamister som är ett lika stort hot mot svenska muslimer som de är mot övriga svenskar.

Broderskapsrörelsen borde tänka på Sverige, inte på att vinna nästa svenska val.

Målet borde vara mer integration, inte fler röster.

Medierna noterar hatklimatet mot judar i Sverige

TV4 ska ha en eloge.



Äntligen en nyhetskanal som vågar ta upp ett problem som växer år från år.

Den muslimska antisemitismen. Det vill säga omotiverat hat mot judar just för att de är judar.

Som grupp är judar bland de äldsta invandrarna i det moderna Sverige.

Judarna hotas av de nyaste invandrarna i det moderna Sverige - folk från den arabiska och övriga muslimska världen.

Långt ifrån alla araber och muslimer hyser vedervärdiga rasistiska tankar om judar i det Sverige där vi idag båda lever. Men de araber och muslimer som tycker annorlunda hörs tyvärr sällan eller aldrig. Och hörs deras ledare, är det tyvärr påfallande ofta med ett "men" som någon sorts bortförklaring.

Rasism ska inte kunna bortförklaras.

Det är ett problem som är lika stort som politikernas tystnad i ämnet.

Om vi undantar politiska begåvningar som Ilmar Reepalu, Per Gahrton och Lars Ohly.

Det är fullständigt oacceptabelt att beskylla muslimer i Sverige bara för att vissa muslimer slaktar civila i Irak, eller som igår i Indien, eller för att islamister spränger bort ovärderliga kulturskatter i form av buddhastatyer i Afghanistan, eller för att bedjande kristna mördas mitt under gudstjänst i sina kyrkor i Pakistan och Egypten, eller för att islamister begår folkmord i Darfur, eller för att den muslimska Sharialagen verkställer halshuggning och stympning i Saudiarabien, eller för att könsstympning utövas på småflickor i Sudan.

Dessa aktioner är förkastliga. Utan "om" och "men".

Lika förkastligt skulle det vara att beskylla någon enda svensk muslim för dessa vidrigheter som hans eller hennes religionsfränder gör i främmande länder. Utan "om" och "men".


Länkar:
FiM - Ilmar Reepalu angriper Malmös judar
Jihad i Malmö - Judar flyr Sveriges Gaza
MXp - True Face of Islam i Storbritannien
MXp - Judehatet i Sverige liknar antisemitismen i tyskt 30-tal
SII - Sydsvenskan/Ilmar Reepalu