Vapenvila utan Gilad Schalit?

Enligt uppgift kommer Israel att införa en ensidig vapenvila i sitt försvarskrig mot Hamas.

Ytterligare ett ensidigt drag av israeliska politiker utan hänsyn till israeliska militärer som har det faktiska ansvaret för israeliska civilas dagliga liv och framtid.

Situationen i södra Israel och i Gazaremsan är ingen lek. Ingen har råd att ignorera någon öppning till substantiella förändringar i området. Förändringar som gör att situationen som ledde till dagens konflikt aldrig mer upprepas.

I detta sammanhang är personlig prestige fullständigt oväsentlig – det spelar ingen roll vem som tar första steget, bara resultatet blir det önskvärda.

Men en vapenvila, även en trevande och högst tillfällig sådan, som inte kopplas till en omgående frigivning av den kidnappade israeliske grabben Gilad Schalit, är inte bara oansvarigt, det är på gränsen till kriminellt.

Efter att ha kidnappats från det suveräna Israel har Gilad Schalit nu hållits fången av Hamas i 936 dagar. Han sitter i en underjordisk håla utan att ha sett solljuset under denna tid, utan tillgång till advokat, läkare eller Röda korset. Han har heller inte fått träffa till sin familj.

Utan betänkligheter och utan minsta risk för internationella repressalier bryter Hamas mot Gilad Schalits mänskliga rättigheter. Hamas är en erkänt omänsklig terrorgrupp – dess framfart mot inte bara israeliska judar utan även mot arabiska kristna, politiska oppositionella samt kvinnor är allt annat än civiliserad.

Att Israels försvarsaktion mot Hamas åttaåriga krig skulle avslutas utan att Gilad Schalit frigörs är fullständigt otänkbart.

Det spelar ingen roll vem som tar första steget. Det enda intressanta är om Gilad Schalits frigivning följer automatiskt och omgående.

Om det inte gör det, om civila israeliska familjer som Schalits får leva i fortsatt ovisshet om framtiden, borde civila arabiska familjer i Gazaremsan leva i samma ovisshet – för all framtid tills pojken släpps.

Allt annat vore ett cyniskt svek av de israeliska politikerna mot det egna folket – folket som utgör armén som i tre långa veckor har utkämpat politikernas krig i Gaza.

Gilad Schalit hemma inom några timmar. Eller fortsatt krig.

Ett enkelt val.

Hamas och Fatah: två sidor av samma mynt?

Världen fokuserar nu nästan uteslutande på Hamas sedan terrororganisationen inledde den senaste fasen i sitt fleråriga krig mot Israel.

Sedan Hamas övertog Gazaremsan i en brutal militärkupp för två sedan och jagade Fatah på flykt till Västbanken, har omvärlden på något märkligt sätt börjat särskilja dessa två organisationer som vore de olika, som om de hade helt olika mål.

Men faktum är att såväl Hamas som Fatah och Hizbollah har precis samma mål: utplånandet av staten Israel. Det är bara medlen som skiljer – om än marginellt.



Palestinsk president Mahmud Abbas välkomnas av EU-betalda Fatahsoldater. Nazisalut.

Hizbollahledaren Hassan Nasrallah välkomnas av FN-subventionerade Hizbollahsoldater. Nazisalut.

Hamas säger att organisationen har valts demokratiskt för att förbättra livet för gemene medborgare i Gaza och på Västbanken.

Ingen har ännu lyckats förklara hur man åstadkommer detta genom att jaga den politiske partnern Fatah på flykt, kasta politiska motståndare av taket till sjuvåningsbyggnader, slakta kristna araber i deras hem, skjuta raketer på civila judar, och inför korsfästelse som straff.

Fatah å sin sida är genomkorrumperad och dödar Hamasanhängare var helst de finns, skjuter mot civila judar och kastar brandbomber på kvinnor och barn. Dessutom använder Fatah fredagsbönen vid al-Aqsa moskén som tillfälle att kasta stenbumlingar på judar som ber vid foten av Västra muren, judendomens heligaste plats, några tiotal meter längre ner. Det är också Fatah som förhindrar judar från att be i Patriarkernas grotta i Hebron, judendomens nästheligaste plats.

Både Fatah på Västbanken och Hamas i Gazaremsan tror på våld mot judar för att de är judar. Ändå lyckas Fatah och Hamas utöva utpressning på omvärlden att donera än mer pengar förutom de miljarder som redan skänkts till dem, annars blir det än mer våld. Och omvärlden betalar utan att kräva full insyn, utan att insistera på ömsesidighet.

Och emellan Fatah/Hamas finns Israel – två ytterligheter på den moraliska skalan.

Israel tror på livets okränkbarhet och gör allt för att få tillbaka kvarlevorna av döda soldater i utbyte mot fred. Hamas och Fatah å andra sidan tror på indoktrinering av småbarn i martyrskapets ädla konst. Hur byggs en framtida fred i en sådan atmosfär av hat?

Småbarn indoktrineras i judehat och martyrskap

Israel och ett tilltänkt Palestina – två ytterligheter på den humanitära skalan. Hamas och Fatah tror på missbruk av kvinnor och barn som mänskliga sköldar medan de vuxna utför sina bestialiska handlingar mot judiska civila.


Palestinskt missbruk av civila som mänskliga sköldar

Israel och ett tilltänkt Palestina – två ytterligheter åtskiljda av en avgrund av politisk mognad.

Fatah och Hamas tycks vara två partners med tvillingars likheter.

Fatahs mål är att eliminera Israel, Hamas mål är att sudda ut Israel från kartan. Ett intressant val för Israel.

Fatahledaren Yasser Arafat, Fatah: ”Vi förbereder oss för ett totalt krig som kommer att pågå i flera generationer. … Vi ska inte vila förrän den dagen då vi återvänder till vårt hem, och förrän vi förgör Israel.”

Muhamemd Hijazi, armébefälhavare hos den palestinske presidenten Mahmud Abbas, Fatah): ”Vi tänker fortsätta våra martyroperationer (självmordsbombningar) inuti Israel … med guds vilja.”

Hamasledaren Rantissi: ”Jag svär vid gud den allsmäktige att vi inte kommer att lämna en enda jude kvar i Palestina” samt ”Israel, den judiska staten, måste försvinna från kartan.”

Så långt de palestinska parternas demokratiska förtecken och fredsintresse.

Hamas karta ser ut så här (hela Israel försvinner):

Och PLO/Fatahs karta ser ut så här (hela Israel försvinner):

Mellan dessa finns Israel. Dessutom med Iran på landets norra gräns, via den betalda iranska lydmilisen Hizbollah.

Så oavsett hur dagens krig avslutas hänger hela regionens framtid på de palestinska parternas egentliga mål. Är det fortfarande samma mål som tidigare, ja då kan vi förvänta oss ett nytt krig om några månader. Om det är nya mål som mer går i civilisationens tecken kan hela regionen blomstra som aldrig förr. Allt hänger på palestinsk mognad.

Israel har visat sin mognad – man lämnade Gaza och har aviserat stora gränsjusteringar på Västbanken. Om palestinierna – med arabvärldens och i synnerhet Irans – benägna hjälp fortsätter att kräva omöjligheter som ett kollektiv judiskt och israeliskt självmord, kommer inget att förändras.

Grannar måste prata med varandra för att lösa sina tvister. Det gör man runt bordet, med pennan och papperet som enda vapen, inte med raketer och självmordsbombare. Man behöver inte älska sina grannar, men man måste försöka leva med dem. Det gör man inte om man istället försöker döda dem.

Med lite hjälp från omvärlden kommer både Fatah och Hamas att sansa sig. Den hjälpen tar formen av bistånd. Inte förrän palestinierna förstår att de för första gången verkligen måste arbeta fram en fred – att de verkligen måste tjäna de miljarder de får i bistånd – kommer de att vilja göra det.

Till dess ligger det en avgrund mellan vad Israel respektive vad Hamas/Fatah står för.

Och medierna är inte ens i närheten av att rapportera vad dessa organisationer står för. Medierna rapporterar inte längre nyheterna, de flesta skapar och formar sedan om nyheterna för att passa en förutbestämd politisk dagordning.

För om medierna verkligen var intresserade av att rapportera vad dessa organisationer står för, skulle de på bred front ha tagit upp fallet Gilad Schalit, en unge israelisk grabb som kidnappades av Hamas från Israel och som har hållits inspärrad i en underjordisk håla i 930 dagar utan att ha fått se solljus under hela denna tid, utan tillgång till familj, Röda korset, advokat.

Hade Fatah varit en partner för fred, hade man tvingat Hamas att släppa grabben som en gest som då obönhörligen skulle besvarats av Israel med stora lättnader vid gränsövergångarna. Det skulle betytt ett slut på raketer från Gaza, och som resultat ett slut på israeliska flygplan över Gaza.

Men Fatah anser att kidnappning är OK och förblir tyst. Och då blir omvärldens medier också tysta. Och Gazas och Israels civila befolkning lider medan tystnaden sprids.

Fatah och Hamas: två sidor på samma blodiga mynt. En mynt som kunde svarvas om till en nyckel för att frige den kidnappade Gilad Schalit och snabbt lösa en blodigt problem.

Hamas krig mot Israel: svenska medier väljer vad de rapporterar om

För drygt en vecka sedan sade Hamas upp vapenvilan med Israel.

Denna ”vapenvila” har under sina sex månader kännetecknats av att Hamas dagligen terroriserat israeliska civila med raketer.

I gengäld har Israel skickat bränsle, pengar, medicin, mat och andra förnödenheter.

Läs det en gång till: dagliga raketer från Gaza mot Israel, och i utbyte fick Gaza leveranser av förnödenheter.

Visserligen inte varje dag – ibland kunde de israeliska lastbilarna inte köra in i Gaza eftersom terminalen där lastbilarna skulle avlossas regelbundet besköts av Hamas. Det var deras sätt att förhindra inkommande leveranser av förnödenheter, så att de efteråt kunde påstå (med rätta) att de inte fick sina leveranser. Medierna spelade med i detta makabra spektakel, man ställde inga frågor till Hamas, man filmade endast där man blev anvisade av Hamas för att skapa den propagandabild som Hamas vill ha.

Efter det att Hamas förkunnat att vapenvilan var slut och att den inte skulle förnyas, ökade terrorgruppens raketbeskjutning av Israel flerfaldigt. Under julhelgen sköt Hamas uppemot 200 raketer och granater mot civila mål i Israel – på juldagen en missil var femte minut.

Detta är fullskaligt krig, hur man än ser på det.

Men i de svenska medierna rapporterades inget.

Tidpunkten för Hamas upptrappning var noga vald för att skapa antijudiska stämningar under de kristnas viktigaste helg – skulle Israel inte svara, var allt frid och fröjd för Hamas för fler judar skulle lemlästas och dödas, men om Israel svarade skulle Hamas propagandamaskin fokusera på symboliken i att judar dödar människor i det Heliga Landet mitt under julen.

Manipulativt så det förslår. Men Hamas är ju erkända propagandamästare.

Under Israels inledande motattack lördag 27 december dödades ungefär 140 Gazabor. Trots att Hamas propagandaministerium påstår att de allra flesta är civila, har såväl BBC som AFP bekräftat att alla var Hamasterrorister som befann sig i olika Hamasbefästningar, samt att ett 15-tal civila också dödats.

De första bilderna från Gazas Shifasjukhus visade mycket riktigt många vuxna, kortklippta, vältränade män som bars in i sjukhuset. De var täckta med damm, ibland blod, en del hade förlorat medvetande. Så brukar det se ut när man attackeras med missiler – fråga vem som helst i den israeliska staden Sderot, som hittills har tagit emot 10 000 raketer från Gaza. Men efter en stund, när fler kameror väl hade samlats framför sjukhusentrén, började folk också komma in med småbarn i sina händer. Både barnen och de vuxna var helt rena, prydligt klädda, barnen såg sig runt medan de bars hit och det. Hamas propagandamaskineri var nu uppe i överväxel – här skulle visas hjärtslitande bilder minsann. Precis som i Hizbollahs Libanon lade man ut rekvisita där det ansågs behövas för kamerorna, men återigen som i fallet Libanon hade Pallywoods direktörer inte gjort ett tillräckligt bra jobb – rekvisitan var för ren för att riktigt passa in i bilden.

Problemet är egentligen inte Hamas. De gör det enda de vet: dödar judar urskiljningslöst, var helst de träffas av Hamas 10 000 raketer.

Problemet är de svenska medierna: de flesta har inte skrivit en enda rad när Sderot, Netivot, Ashkelon och andra israeliska samhällen besökts med raketer från Gaza, dag ut och dag in. Upp till 80 raketer om dagen.

De svenska medierna har inte frågat varför Hamas kidnappade en ung israelisk grabb, Gilad Schalit, och fortfarande håller honom inlåst i en underjordisk håla, mer än 900 dagar senare, utan tillgång till familj, advokat, Röda korset, Human Rights Watch, Amnesty. Pojken har inte ens fått se solljus under den här tiden. Hamas kan läsa, de vet att de har lyckats med den största mediebluffen i modern tid: förövaren uppvisas som offer, medan offren framställs som skyldiga.

De svenska medierna bör granska Hamas närmare.

Exempelvis genom att läsa vad som står på det arabiska Al Arabiyas egen webbsajt:

http://rs6.net/tn.jsp?e=001k13Gw-11oqIipdg3OR-sqVBCQMM_V1lKjWFcLgl1ZVVJcuL10VzA_uPha_rf4EJfm7oS-UH3CHZ7QsWF74VHCKS5qtP_EHFAa9wC9LIDux3AQAF-vYb8JOgoajxGwbPGtPHRL0wkFDoveU3LOzi1ywomQV5JC_VQXTflPJHwG_E=
Rubrik:
Hamas godkänner lagar där straffen består av piskrapp, handhuggning, korsfästelse och avrättning som ett led i tillämpningen av islamisk Sharialag.

Artikel:
Hamas ledamöter i det palestinska lagstiftande församlingen (som lider under det palestinska parlamentet) godkände en ny lag … vars mål är att "införa koranens straff". Londontidningen Al Hayat rapporterade 24 december 2008 att detta steg är mycket extremt och har rapporterat fallet till organisationer för mänskliga rättigheter i Gazaremsan, speciellt eftersom lagen omfattar straff bestående av piskrapp, avhuggning av hände, korsfästelse och avrättning...”

Det är detta Hamas som de svenska medierna vägrar rapportera om, samtidigt som Israels försvarsaktioner mot Hamas ges stort medieutrymme.

Så vem egentligen bär ansvaret för situationen: Hamas, en primitiv organism som instinktivt likt en krokodil gör det enda den är programmerad att göra, eller medierna, som medvetet döljer Hamas avsikter, åsikter och aktioner och därigenom uppmuntrar dem till fortsatt våld?

Med israeliska och arabiska liv som insats.

Swedish parliament debates kidnapping of Swedish children

Address no. 62: ANNELIE ENOCHSON (Christian Democratic Party):


Mr Speaker,
182 days have now passed since five Swedish children were kidnapped and taken to Gaza. They are being held in Gaza against their will. Their father has registered them as Palestinian refugees. Sweden is the world’s largest per capita contributor of financial aid in Gaza, donating about 300 million Swedish kronor annually in direct aid. Discussions by Swedish authorities have not secured the children’s release. It is unreasonable that Sweden, through its financial aid to the Palestinian Authority and UNRWA, should continue to finance the children’s imprisonment. I would therefore like to ask the Prime Minister if he is prepared to increase pressure on the Palestinian Authority, for instance by temporarily freezing further aid until the kidnapped Swedish children are released.



Address no. 63: Prime Minister GÖRAN PERSSON (Social Democratic Party):
Mr Speaker,

The answer is “no”. It would be a most unfortunate development if we were to confuse aid with any one legal case. It is quite another matter that I feel very strongly on behalf of the children, for both their parents and for the traumatic situation in which the family finds itself. We regularly take up this issue with the Palestinian Authority. We are pursuing what is a just case according to Swedish legislation. But we have no intention of bringing the question of aid into this issue. On the contrary, we believe that would instead worsen the children’s situation rather than improve it.



The conclusion: kidnap our children by all means. Your reward will be cash payments from our collective wallet. In English this is what used to be called ransom money before political correctness prohibited the use of honest language.

Stoppa biståndet NU!

Den 4 juni 2004 kidnappades fem svenska barn i åldrarna 6-16 av sin far och fördes olagligen till Gazaremsan.

Pappan är internationellt efterlyst för brottet och häktad i sin frånvaro. Brottsrubriceringen är "grov egenmäktigt förfarande med barn", men kan utvidgas till att omfatta grövre brott.

Kidnappningen skedde på svensk mark, offren är svenskar, svensk lagstiftning gäller.

Den svenska mamman Elisabeth Krantz har av svensk domstol tilldelats gemensam vårdnad av barnen Adam, Amina, Zakarias, Miriam och Sara tillsammans med fadern Ismail Nowajah.

15-åriga Miriam är allvarligt sjuk i en svår form av diabetes – typ 1 – men nekas vård av pappan. Hennes svenska läkare kräver att hon får akutvård för att förebygga allvarliga men i framtiden, inklusive risken att bli blind.

Barnen är numera uppdelade på olika adresser. De kan inte arabiska, och kan sålunda inte kommunicera med den omvärld i vilken de befinner sig. De får ingen skolgång. I mitten av november registrerades barnen som flyktingar av FN-organet UNRWA – svenska barn har alltså klassats som flyktingar i Gaza efter att de blivit bortrövade från sitt hem i Sverige. Sverige är världens per capita största bidragsgivare till FN:s insatser i Gaza.

Diskussioner från svenskt håll har inte lett till barnens frigivande, trots att Sverige årligen ger den Palestinska Myndigheten (PA) 284 miljoner kronor i direkt bistånd.

Det är otänkbart att Sverige fortsätter att bekosta barnens fångenskap.

Svenskr och demokrater bör därför skriva under ett tvärpolitiskt upprop där man kräver att svenska regeringen drar in allt bistånd till PA tills barnen återbördats till sin mamma i Sverige. Finansiellt bistånd kan alltid återbördas, barnens förlorade ungdom kan inte det.

Stoppa biståndet NU!

Haagdomstolen ett politiskt verktyg

Domstolen i Haag har gett sig in i något som den inte har med att göra. Att dess anti-israeliska utlåtande fälls av representanter från bland andra Frankrike – vars ambassadör för inte så länge sedan kallade Israel för ”ett skitigt litet land”; Kina – som massakrerar sina egna oliktänkande men som inte blir föremål för Haagdomstolens funderingar; och det muslimska Jordanien, en majoritet av vars befolkning är palestinska araber, gör knappast något för domstolens trovärdighet eller oberoende.

Förra veckan kom Internationella domstolen i Haag, ICJ, med ett sedan länge väntad utlåtande som brännmärkte Israels byggande av sin anti-terror barriär. Det skrivna utlåtandet, som bestod av 60 sidor, fokuserade enbart på barriärens rutt, medan orsaken till dess tillkomst – palestinskt barbari i form av upprepade attentat mot civila israeler på bussar och i restauranger – inte berördes alls. Barriären och dess sträckning förklarades vara illegala, den dagliga palestinska terror som gett upphov till barriären nämndes inte. Utlåtandet välkomnades av palestinska terrororganisationer, som omgående omsatte det i terrorbombningen av en buss i Israels största stad, Tel Aviv. Resultatet blev en död och 30 lemlästade. ICJ tycks ha uppenbara problem med att se länken mellan orsak och verkan.

En lögn blir inte sannare för att den upprepas. Israels anti-terror barriär byggs inte på palestinskt territorium. Den byggs på omtvistat territorium – enligt den ofta citerade FN-resolutionen 242. Det är just det som är kärnan i problemet: palestinierna kräver området som sitt, och Israel, som tog över området i ett försvarskrig, kräver också delar av det som sitt – för att säkerställa att landet aldrig mer ska behöva försvara sig mot anfall. Det är i ett lagens mening omtvistat territorium. Det är en logisk absurditet att påstå att bara för att palestinierna kräver något som aldrig varit deras, borde det därför tillfalla dem. Israel gör också anspråk på delar av precis samma område. Att ignorerar den judiska statens anspråk på ett omtvistat område som icke-judar också önskar, kallas för särbehandling. Denna slags särbehandling kallas mer specifikt för anti-semitism.

Resolution 242 kräver att denna tvist ska lösas genom förhandling. Det står inget om att dessa förhandlingar får omfatta palestinska självmordsattacker mot civila israeler som ett legitimt påtryckningsmedel. Enligt FN har varje land rätt att försvara sina medborgare mot angripare. Utan angreppsterror utförda av palestinierna skulle Israel inte behöva försvara sig. Och inte heller behöva bygga någon anti-terror barriär – någonstans.

Barriären är temporär, och dess effekter är tillfälliga. Den inte bara kan plockas ner, utan faktiskt har plockats ner närhelst Israels Högsta Domstol har krävt det – av hänsyn till palestinska behov. Så sent som förra månaden, till exempel, beordrade HD att två mil av barriären skulle flyttas, vilket också skedde.

Effekten av palestinsk terror är allt annat än temporär – döden är oåterkallelig. Det kan familjerna till 1000 döda samt hundratusen skadade israeler intyga. Israeler som vågar sig på det oerhört riskabla i att åka till jobbet eller till skolan kommer inte fram – de sprängs i småbitar av palestinska terrorister. ICJs utlåtande ägnar inte dessa israeler en tanke, däremot uttrycker man sympati för palestinier som på grund av barriären ibland kommer sent till sina arbeten eller till skolan. Man jämför palestinsk bekvämlighet med israeliskt liv. En fullkomligt bisarr jämförelse.

Haagdomstolens ensidiga utlåtande tolkades av palestinska terrorister som ett grönt ljus för fortsatt terror, med bussbombningen i Tel Aviv direkt efteråt. TV-reportern Emma Hurd på Sky News gjorde ett kusligt intryck tisdagen den 13:e juli när hon rapporterade från ett av flera liknande sommarläger för småbarn i Gazaremsan (http://www.sky.com/skynews/article/0,,30000-13154917,00.html). Det var barn från 9 år och uppåt, lärare, vuxna ledare, gratulationer och diplom i slutet av kursen. Temat för lägret var ”Att döda israeler”. De unga deltagarna, med ännu yngre barn som åskådare, drillades i att skjuta, sticka med kniv, aptera bomber, halshugga, kidnappa. Allt riktat mot judar och israeler. En hel generation barn som i späd ålder skolas i mördande. Gazaremsan är det FN-tätaste området på jorden, men FN säger inget. EU, som bidrar med stora summor årligen till palestinierna, säger inget. Och ICJ, som studerat effekten av terrorbekämpning på palestinier men inte effekten av terror på israeler, säger inget.

Om man menar allvar med strävan för fred i detta område, borde man för länge sedan ha infört en bojkott mot all finansiering av palestinska organisationer: för varje krona som doneras i bistånd till den korrupta palestinska ledningen, frigörs naturligtvis motsvarande krona från den egna budgeten för fortsatt finansiering av palestinsk terror. Som bussbombningar i Tel Aviv och sommarläger i terrormetoder för 9-åriga palestinska barn. Svenska skattebetalare subventionerar dödslägren genom stora bidrag kanaliserade via FN, EU, SIDA, Svenska kyrkan.

ICJ-utlåtandet är politiskt motiverat och därför oseriöst. Att göra offret till skyldigt för sitt eget lidande har många historiska förtecken, inte minst inom klassisk antisemitism. ICJ kan ju inte rimligtvis vilja betraktas som anti-semitisk. Återstår då frågan varför den låter sig rättas in i antisemitismens ledband.

Israel bryter mot det palestinska "eldupphöret"

Det sägs att Gud skapade världen på 7 dagar. Låt oss se vad människan har skapat i Det Heliga Landet, de monoteiska religionernas vagga, på 8 dagar. Allt medan en ’hudna’ eller eldupphör deklarerades av palestinier trogna en framtid av fred och samexistens.

12 augusti: 43-åriga israelen Hezi Yekutieli sprängs i luften i Rosh Ha’ayin medan han handlar frukost för sina småbarn. Palestinska myndigheten (PA) ingriper inte mot Hamas, som skickade självmordsbombaren. Israel ber PA ingripa, men gör ingenting själv.

12 augusti: 18-åriga Erez Hershkovitz sprängs i sina beståndsdelar av ytterligare en Hamas självmordsbombare vid en busshållplats utanför Ariel. PA ingriper inte mot Hamas, som skickade självmordsbombaren. Israel ber PA ingripa, men gör ingenting själv.

Tidigare i veckan har två israeliska tonåringar kidnappats i norra Israel. Dessa två är alltjämt försvunna. Av ytterligare 2 israeler kidnappade under ’hudna’ har en hittats mördad utanför en arabisk by och en annan fritagits av israeliska säkerhetsstyrkor ur ett 10 meter djupt hål nergrävd i marken i den palestinska staden Ramallah.

Palestinska premiärministern Mahmud Abbas säger att han kommer att ta itu med dem som ligger bakom självmordsbombningarna. Medan han för sina diskussioner med ledarna för Hamas och Islamiska Jihad den 19:e augusti visar Hamas just vad de menar med sin ’hudna’ och med överläggningarna med sin egen premiärminister: de har skickat en Hamastrogen palestinier förklädd till ortodox jude på en ledbuss i centrala Jerusalem. Bussen är fullsatt med religiösa judar, småbarnsfamiljer på väg hem efter bönestunden vid judarnas heligaste plats, Västra Muren. Hamasmedlemmen spränger sig själv och – vid skrivandets stund – 20 andra människor i luften. Ytterligare ett 100-tal får svåra skador. Cirka en tredjedel av såväl de döda som de skadade är småbarn, den yngste fatalitet blott 8 månader gammal.

Israel gör fortfarande ingenting. Fram till på onsdag kväll har Yasser Arafat inte yttrat ett ord om slakten. Israel avslöjar att man tillfångatagit ytterligare en Hamas självmordsbombare, denna gång på väg till hamnstaden Haifa. Inget nytt – varje dag under den pågående ’hudna’ inkommer ca 10 terrorvarningar, alla förövare grips på inresan till Israel.

Torsdagsmorgon kommer och går, och Mahmud Abbas avbryter diskussioner med Hamas och Islamiska Jihad.

Ta nu en tillbakablick ett par veckor, mitt under denna ’hudna’. Scenen är Gaza. Medlemmar ur Islamiska Jihad gör sitt livs stora misstag. De sammanställer en cykelbomb för bruk i Israel, men medan de går iväg för att hämta dess ryttare, parkerar de cykeln nära palestiniernas säkerhetsminister, Muhammad Dahlans högkvarter i Jebaliya. Cykeln exploderar av misstag, dock är skadorna minimala. Inom kort har säkerhetsministern Dahlan skickat maskerade säkerhetstrupper till det hus där förövarna sitter. Två av dessa dör i ett kulregn och de övriga tre släpas iväg av trupperna. De har inte setts till sedan dess.

Det verkar som om PA visst har makt att slå till – ibland.

Snabbspola framåt till efter självmordsbomben i Jerusalem som dödade 20 och skadade ytterligare 100. PA:s säkerhetsorganisation har fortfarande gjort ingenting.

Israel väljer i det läget att döda en av hjärnorna bakom dådet, Abu Shanab. Detta sker genom en missilattack mot Abu Shanab samt två livvakter. Inom loppet av några minuter inkommer deklarationer från såväl Hamas som Islamiska Jihad att deras eldupphör är nu definitivt över.

Vilken eldupphör?