Hamas och Fatah: två sidor av samma mynt?

Världen fokuserar nu nästan uteslutande på Hamas sedan terrororganisationen inledde den senaste fasen i sitt fleråriga krig mot Israel.

Sedan Hamas övertog Gazaremsan i en brutal militärkupp för två sedan och jagade Fatah på flykt till Västbanken, har omvärlden på något märkligt sätt börjat särskilja dessa två organisationer som vore de olika, som om de hade helt olika mål.

Men faktum är att såväl Hamas som Fatah och Hizbollah har precis samma mål: utplånandet av staten Israel. Det är bara medlen som skiljer – om än marginellt.



Palestinsk president Mahmud Abbas välkomnas av EU-betalda Fatahsoldater. Nazisalut.

Hizbollahledaren Hassan Nasrallah välkomnas av FN-subventionerade Hizbollahsoldater. Nazisalut.

Hamas säger att organisationen har valts demokratiskt för att förbättra livet för gemene medborgare i Gaza och på Västbanken.

Ingen har ännu lyckats förklara hur man åstadkommer detta genom att jaga den politiske partnern Fatah på flykt, kasta politiska motståndare av taket till sjuvåningsbyggnader, slakta kristna araber i deras hem, skjuta raketer på civila judar, och inför korsfästelse som straff.

Fatah å sin sida är genomkorrumperad och dödar Hamasanhängare var helst de finns, skjuter mot civila judar och kastar brandbomber på kvinnor och barn. Dessutom använder Fatah fredagsbönen vid al-Aqsa moskén som tillfälle att kasta stenbumlingar på judar som ber vid foten av Västra muren, judendomens heligaste plats, några tiotal meter längre ner. Det är också Fatah som förhindrar judar från att be i Patriarkernas grotta i Hebron, judendomens nästheligaste plats.

Både Fatah på Västbanken och Hamas i Gazaremsan tror på våld mot judar för att de är judar. Ändå lyckas Fatah och Hamas utöva utpressning på omvärlden att donera än mer pengar förutom de miljarder som redan skänkts till dem, annars blir det än mer våld. Och omvärlden betalar utan att kräva full insyn, utan att insistera på ömsesidighet.

Och emellan Fatah/Hamas finns Israel – två ytterligheter på den moraliska skalan.

Israel tror på livets okränkbarhet och gör allt för att få tillbaka kvarlevorna av döda soldater i utbyte mot fred. Hamas och Fatah å andra sidan tror på indoktrinering av småbarn i martyrskapets ädla konst. Hur byggs en framtida fred i en sådan atmosfär av hat?

Småbarn indoktrineras i judehat och martyrskap

Israel och ett tilltänkt Palestina – två ytterligheter på den humanitära skalan. Hamas och Fatah tror på missbruk av kvinnor och barn som mänskliga sköldar medan de vuxna utför sina bestialiska handlingar mot judiska civila.


Palestinskt missbruk av civila som mänskliga sköldar

Israel och ett tilltänkt Palestina – två ytterligheter åtskiljda av en avgrund av politisk mognad.

Fatah och Hamas tycks vara två partners med tvillingars likheter.

Fatahs mål är att eliminera Israel, Hamas mål är att sudda ut Israel från kartan. Ett intressant val för Israel.

Fatahledaren Yasser Arafat, Fatah: ”Vi förbereder oss för ett totalt krig som kommer att pågå i flera generationer. … Vi ska inte vila förrän den dagen då vi återvänder till vårt hem, och förrän vi förgör Israel.”

Muhamemd Hijazi, armébefälhavare hos den palestinske presidenten Mahmud Abbas, Fatah): ”Vi tänker fortsätta våra martyroperationer (självmordsbombningar) inuti Israel … med guds vilja.”

Hamasledaren Rantissi: ”Jag svär vid gud den allsmäktige att vi inte kommer att lämna en enda jude kvar i Palestina” samt ”Israel, den judiska staten, måste försvinna från kartan.”

Så långt de palestinska parternas demokratiska förtecken och fredsintresse.

Hamas karta ser ut så här (hela Israel försvinner):

Och PLO/Fatahs karta ser ut så här (hela Israel försvinner):

Mellan dessa finns Israel. Dessutom med Iran på landets norra gräns, via den betalda iranska lydmilisen Hizbollah.

Så oavsett hur dagens krig avslutas hänger hela regionens framtid på de palestinska parternas egentliga mål. Är det fortfarande samma mål som tidigare, ja då kan vi förvänta oss ett nytt krig om några månader. Om det är nya mål som mer går i civilisationens tecken kan hela regionen blomstra som aldrig förr. Allt hänger på palestinsk mognad.

Israel har visat sin mognad – man lämnade Gaza och har aviserat stora gränsjusteringar på Västbanken. Om palestinierna – med arabvärldens och i synnerhet Irans – benägna hjälp fortsätter att kräva omöjligheter som ett kollektiv judiskt och israeliskt självmord, kommer inget att förändras.

Grannar måste prata med varandra för att lösa sina tvister. Det gör man runt bordet, med pennan och papperet som enda vapen, inte med raketer och självmordsbombare. Man behöver inte älska sina grannar, men man måste försöka leva med dem. Det gör man inte om man istället försöker döda dem.

Med lite hjälp från omvärlden kommer både Fatah och Hamas att sansa sig. Den hjälpen tar formen av bistånd. Inte förrän palestinierna förstår att de för första gången verkligen måste arbeta fram en fred – att de verkligen måste tjäna de miljarder de får i bistånd – kommer de att vilja göra det.

Till dess ligger det en avgrund mellan vad Israel respektive vad Hamas/Fatah står för.

Och medierna är inte ens i närheten av att rapportera vad dessa organisationer står för. Medierna rapporterar inte längre nyheterna, de flesta skapar och formar sedan om nyheterna för att passa en förutbestämd politisk dagordning.

För om medierna verkligen var intresserade av att rapportera vad dessa organisationer står för, skulle de på bred front ha tagit upp fallet Gilad Schalit, en unge israelisk grabb som kidnappades av Hamas från Israel och som har hållits inspärrad i en underjordisk håla i 930 dagar utan att ha fått se solljus under hela denna tid, utan tillgång till familj, Röda korset, advokat.

Hade Fatah varit en partner för fred, hade man tvingat Hamas att släppa grabben som en gest som då obönhörligen skulle besvarats av Israel med stora lättnader vid gränsövergångarna. Det skulle betytt ett slut på raketer från Gaza, och som resultat ett slut på israeliska flygplan över Gaza.

Men Fatah anser att kidnappning är OK och förblir tyst. Och då blir omvärldens medier också tysta. Och Gazas och Israels civila befolkning lider medan tystnaden sprids.

Fatah och Hamas: två sidor på samma blodiga mynt. En mynt som kunde svarvas om till en nyckel för att frige den kidnappade Gilad Schalit och snabbt lösa en blodigt problem.