Konsten att föreviga ett krig

Den 27 december 2008 inledde Israel en militär operation mot Hamasstyret i Gaza efter att ha lidit under åtta års palestinsk missilbeskjutning av civila israeliska samhällen och efter att alla andra alternativ prövats och misslyckats.

Under åtta år lamslogs hela södra Israel av ständiga raketattacker med upp till 40 missiler om dagen mot skolor, fabriker, sjukhus, bensinmackar, bostadshus och kraftstationer. Totalt slog 12 000 missiler ner i civila israeliska samhällen. Både FN som organisation och omvärlden som världssamhälle intog en märklig tystnad.

Inget politiskt, ekonomiskt, diplomatiskt eller militärt tryck utövades på Gazaregimen för att få den att upphöra med sina åtta års brott mot de mänskliga rättigheterna. Inte heller utövades något tryck på Gazas Hamasregim för frisläppandet av israelen Gilad Schalit, som kidnappades från Israel och som idag, 1200 dagar senare, ännu inte fått träffa vare sig familj, advokat, Röda korset, FN-sändebud eller läkare. Ett flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna.

Nu äntligen har FN talat. I en nästan 600 sidor lång rapport fördömer FNs sändebud Richard Goldstone Israel för brott mot de mänskliga rättigheterna under landets månadslånga svar på 8 års missilbeskjutning från Gaza. Rapporten säger inget om de föregående åtta årens missilattacker. Eller om kidnappningen av Gilad Schalit. Eller om att en av huvudpersonerna som sammanställt rapporten, professor Christine Chinkin, redan i förväg sade att hennes uppgift var att se till att Israel fördömdes internationellt. Rapporten åberopar Human Rights Watch (HRW) mer än 30 gånger, men nämner inte att HRWs främste rådgivare är en man med nazistkopplingar, Marc Garlasco. Han har till och med fått avgå på grund av sin tvivelaktiga bakgrund, men det hindrar inte att Goldstones rapport bygger på Garlascos tvivelaktiga uppgifter och inställning.

Trots att rapporten kallas för ”Gaza Fact Finding Mission” har man inte någonstans i rapporten lyckats fastslå att Hamas medvetet använde civila samhällen som skydd. Detta trots att såväl Hamas som Gazas civila med stolthet medgett att så var fallet, och trots att journalister på plats dokumenterat användandet av civila som mänskliga sköldar.

Intressant nog används ordet ”terror” nästan inte alls trots åtta års palestinskt bombardemang av civila israeliska mål. Dock fördömer rapporten Israel i kraftiga ordalag för påstådda krigsbrott, trots att Israel dokumenterat gett förhandsvarningar om attacker mot Hamasmål om det även fanns risk att civila kunde skadas eller dödas.

Nästan mest bisarrt av allt är rapportens kritik mot ”nedtystandet av oliktänkande i Israel”. Denna anklagelse baseras på det faktum att en majoritet av israeler ansåg att landets militära aktion mot Hamas var berättigad – vilket enligt rapporten tyder på att inga andra åsikter tilläts i Israel. Det har alltså övergått rapportförfattarnas förstånd att de flesta israeler kanske helt enkelt stödde sin regering.

Denna omvända logik påminner starkt om hur palestinier för några år sedan anklagade Israel för diskriminering på grund av att inga israeliska soldater våldtog palestinska kvinnor trots att israelerna hade makten att göra det. Detta, menade man, var ett uttryck för diskriminering eftersom ”alla” visste ju att segerarmén alltid våldtog kvinnorna. Samma anklagelser här. Det säger en hel del om kvaliteten av och målet med rapporten.

Det är inte enbart Israel som är avigt inställd till rapporten. Många stater såsom EU, Schweiz, Kanada, Sydkorea och Japan vägrade stödja dess inriktning och dess resultat. Till och med FN:s tidigare Hög-kommissarie för mänskliga rättigheter Mary Robinson – annars känd som är stark kritiker av Israel – vägrade medverka i rapporten och sade tydligt att den ”styrdes inte av omtanke för mänskliga rättigheter utan av politik”.

Överlag är rapporten en på förhand bestämd och planerad politisk kampanj mot Israel. Dess rekommendationer försöker tvinga Säkerhetsrådet, Generalförsamlingen, den Internationella brottmålsdomstolen, FN:s råd för mänskliga rättigheter och hela det internationella samfundet att delta i kampanjen.

Rapportens mål var inte att bringa klarhet i ett krig startat av Hamas och avslutat av Israel. Dess mål var att iscensätta en kampanj för att delegitimisera FNs medlemsstat Israel och att göra det genom att kapa en lång rad FN-organisationer för att genomföra kampanjen.

Eftersom rapporten rentvår Hamas och i förlängning all arabisk fanatism och extremism inklusive tydliga brott mot de mänskliga rättigheterna, uppmuntrar rapporten till en fortsättning av sådant uppförande från fanatiska arabiska regimer.

Sålunda bidrar rapporten till att förlänga krig och lidande för israeler, araber och hela Mellanöstern. Rapporten har bekostats av våra skattemedel via FNs medlemsstaters bidrag. Svenska skattemedel används sålunda till att föreviga krig och förlänga elände.

För objektiva, ärliga synpunkter på rapporten, läs nedan.

DN, Bicom, NGO-Monitor, MFA, JPost, UN-Watch, Ilya Meyer, Ilya Meyer2, Ilya Meyer3

Detta är Hamas

Detta är Hamas.

Radhika Coomaraswamy, FNs särskilde representant för barn i väpnade konflikter, uppger att FN nu kommer att undersöka Hamas missbruk av civila – såväl barn som vuxna – som mänskliga sköldar.

Den nyheten släpptes fredag 090206.

Två dagar tidigare, onsdag 090204, släpptes nyheten om att Hamas stulit FNs humanitära bistånd ämnat för behövande i Gazaremsan. Hamas försöker köpa politiskt stöd från kritiker i Gaza genom att ge dem bistånd – som stjäls från FN. Det betyder att Gazas barn får gå utan, men det är väl inte så viktig för Hamas.

En månad tidigare, i december 2008 trappade Hamas upp sin raketbeskjutning av israeliska dagis, skolor och sjukhus till 80 missiler om dagen. Detta efter en 5 månader lång ”vapenvila” under vilken Hamas ”endast” sköt omkring 830 missiler mot grannlandets civila…

Tre år tidigare kidnappade Hamas en ung israelisk soldat, Gilad Schalit, från Israel.

Börjar man känna igen något slags mönster hos denna mönsterorganisation Hamas? Brott mot mänskliga rättigheter, organiserade stölder, brott mot krigslagar, kidnappningar…

Sedan den unge Gilad Schalit kidnappades för nästan 1000 dagar sedan har han aldrig fått se solljus då han är inlåst i en håla flera meter under marknivån. Det säger Hamas själva med enorm stolthet. Han har inte fått träffa familjen, han har inte fått besök av advokat eller Röda korset. Ingen vet ens om han lever. Hamas gör som Hizbollah gjorde när den terrororganisationen kidnappade två israeliska soldater från Israel för snart tre år sedan: Hizbollah vägrade ge några som helst levnadstecken på offren men förhandlade om frigivningen av ett stort antal terrorister, däribland barnamördaren Samir Kuntar, i utbyte mot de två soldaterna. När Hizbollah fått som de ville fick de två kidnappade israelerna komma hem – i kistor.

Nu upprepas historien igen. Gilad Schalit är fortfarande kidnappad och fortfarande vet ingen om han lever, men Hamas fortsätter att förhandla fram den ena eftergiften efter den andra i utbyte mot … ja, i utbyte mot vad vet ingen eftersom ingen idag vet om hans frigivning kommer också att ske i en kista.

Detta är Hamas. En organisation som misshandlar sina egna barn och vuxna civila, som dödar grannlandets barn och civila, som stjäl från omvärlden och som kidnappar. Som skjuter sönder benen på politiska oliktänkande. Som köpslår om människors liv.

Israel vill inget hellre än att Gazas palestinier ska kunna utvecklas i fred och oberoende. Hamas gör allt för att förhindra Israel från att tillåta Gaza att utvecklas i fred och oberoende – för utan konflikt berövas Hamas sitt existensberättigande.

Hamas är inte en förhandlingspartner. Hamas är en barbarisk motståndare som måste krossas till varje pris. För palestiniernas och israelernas skull. För fredens skull.

Expressen
Sydsvenskan
Dagen
UNT
GP
Eskilstuna-Kuriren
Nyhetskanalen.se
Realtid.se
Corren
Sundsvalls-Tidning
Östersunds-Posten
HD
Norran
Aftonbladet
DN
SvD

Vapenvila idag. Vilka brott har Hamas begått mot sitt folk?

En bräcklig vapenvila inleddes i natt av Israel. Hamas svarade med att fortsätta raketanfallen mot israeliska civila under några timmar innan terrororganisationen slutligen meddelande att den kommer att respektera vapenvilan.

Om vapenvilan håller kommer journalister in i Gazaremsan och kan börja rapportera därifrån.

Eftersom journalisterna älskar en snyfthistoria som kan berättas monokromt – helt svart och helt vitt – kommer Israel ensamt att beskyllas för Gazas lidande.

Inför stormen av ensidigt reportage vinklat mot Israel finns det därför några viktiga saker att komma ihåg. Den som vill bilda sig en uppfattning om läget har två val:

Antingen ta reda på sanningen. Denna webbsida säljer ingenting.

Eller förlita sig på de etablerade svenska medierna, som behöver betalande läsare för att överleva.

I motsats till vad många svenska medier verka tro, började inte kriget när judarna slog tillbaka. Orsak och verkan. Hamas raketanfall började för 8 år sedan, hittills har mer än 10 000 missiler skjutits mot enbart israeliska civila. Israels aktion för att förhindra en fortsättning av Hamas krigsföring började för 21 dagar sedan och har nu avslutats.

”Skyddade personer må i intet fall användas för att genom sin närvaro skydda vissa platser eller områden från stridshandlingar.” Fjärde Genèvekonventionen, artikel 28.

”Om civila skadas som resultat av ett försök att skydda stridande eller militära mål, ligger ansvaret hos den part som placerar oskyldiga civila i riskzonen.” Yoram Dinstein, Conduct of Hostilities under the Law of International Armed Conflict.

Australian Defense Force Manual: ”The presence of non-combatants in or around military objective does not change its nature as a military objective. Non-combatants in the vicinity of a military objective must share the danger to which the military objective is exposed.”

Belgian Teaching Manual for Soldiers: ”Objects occupied or used by enemy military forces are military objectives even if these objects were civilian at the outset (houses, schools or churches occupied by the enemy).”

Spain's Law of Armed Conflict Manual: ”The principle of proportionality...is based on recognition of the fact that it is difficult to limit the effects of modern weapons and methods of warfare exclusively to military objectives and that it is likely that they will cause collateral damage to civilians and civilian objects.”

Allt detta handlar om hur man ska bete sig i krigszoner.

Hamas började kriget – för 8 år sedan – och använde de egna civila som skydd, vilket är olagligt, och sköt mot civila i Israel, vilket också är olagligt. Hamas har medvetet ansträngt sig för att skada så många civila som möjligt – på bägge sidor gränsen.

Följande videofilm visar vad BBC - den kanske mest anti-israeliska av alla stora TV-bolag - ändå anser om Israels ansträngingar för att föra sitt försvarskrig utan att skada civila. Klicka på länken nedan för att starta filmen:

Israel å sin sida har gjort allt för att minimera skador på civila. Israel är det enda landet i världshistorien som mitt under brinnande krig annonserat exakt vilka militära mål man ämnar attackera för att ge de av Hamas beordrade mänskliga sköldarna tid att avlägsna sig från målområdet. Dagligen har upp till 300 000 flygblad distribuerats över specifika mål, 20 000 samtal har ringts till mobiltelefoner och fasta linjer i de berörda områdena för att avisera vilka mål man kommer att beskjuta.

Allt för att i så stor utsträckning som möjligt förhindra civila offer. Icke desto mindre finns det ett stort antal civila offer i Gazaremsan.

Varje skadad civil, varje dödad civil är en tragedi som aldrig borde ha hänt.

Hamas, som inledde detta krig för 8 år sedan, har inte byggt ett enda skyddsrum för sin civilbefolkning trots att organisationen har utsatt dem för uppenbar fara genom att angripa grannlandet i skydd av de egna civila.

Hamas är därför skyldig till brott mot de mänskliga rättigheterna. Krigsröken kommer att skingras och internationella mekanismer kommer att förhindra en upprepning av Hamas vådliga äventyrslust. En av åtgärderna bör vara undanhållandet av internationellt bistånd om terrororganet inte uppfyller ingångna avtal.

Medan allt detta sker är det lika viktigt att parallellt med återuppbyggandet av Gaza, ställa Hamasledarna inför rätta för deras brott mot de mänskliga rättigheterna – i södra Israel och i hela Gazaremsan.

Orsak och verkan i Gaza

Orsak och verkan är ett begrepp som är välkänt i hela världen, i alla sammanhang.

Med ett undantag: Hamas.

Orsak:
Tal av Hamas parlamentsledamot Fathi Hammad som sändes i al-Aqsa TV 080229:
”Allahs fiender vet inte att det palestinska folket har utvecklat sina egna metoder för dödande och sökandet efter död. För palestinierna har döden utvecklats till en industri i vilken kvinnor är utomordentligt bra, så också alla som bor i detta land. De gamla är också utomordentligt bra på det, så också soldaterna och barnen. Det är därför de har blivit mänskliga sköldar bestående av kvinnor, barn, de gamla, soldaterna, för att utmana sionisterna. Det är som om de säger till den sionistiska fienden: ’Vi önskar döden såsom ni önskar livet’.”

Verkan:
Rapporter indikerar att ungefär 30 palestinska araber dödades och många fler skadades när den israeliska militären attackerade en Hamas granatkastartrupp som arbetade från en FN-skola i Jabalya 090106.

Skolan användes för att skjuta granater mot israeliska soldater, vilka besvarade elden. Returelden orsakade multipla explosioner, ett säkert bevis på att skolbyggnaden användes för att lagra stora mängder ammunition, i brott mot folkrätten och Genèvekonventionen. De döda civila hade sökt skydd i skolan undan striderna i området då Hamas kom dit med sina granatkastare och använde de civila som skydd för sina attacker.

Bland de döda fanns minst två högt uppsatta Hamasmedlemmar, Imad Abu Askhar och Hassan Abu Askhar. Israeliska befäl på plats vid skolan rapporterade att Hamas hade minerat skolan och att det var dessa minor samt ammunitionen lagrad i skolan som exploderade och orsakade det höga dödstalet.

En fruktansvärd tragedi som Hamas hade kunnat undvika om terrororganisationen inte brutit mot krigskonventionerna och civilisationens mest grundläggande normer.
I Israel uttryckte man djupt sorg över förlusterna. Detta står i bjärt kontrast mot de glädjescener som utspelas på Gazas gator när israeliska skolbarn mördas av terrorister.

Det är långt ifrån första gången Hamas använder skolor, moskéer, sjukhus och ambulanser i sin krigsföring. Gå till Archive footage of Hamas mortar fire from UN School in Beit Hanoun (Oct 2007) för att se hur Hamas använder FN skolor som avskjutningsplats.

Omvärlden får gärna tala om orsak och verkan, men för Hamas handlar det endast om verkan och verkan: om Hamas skjuter sina raketer från mitt bland palestinska civila och Israel inte svarar, då lyckas Hamas döda fler judar utan konsekvenser för dem och det militära kriget är vunnet. Om Israel svarar och de tvångsrekryterade mänskliga sköldarna skadas eller dör, förlorar Israel i propagandakriget.

Dubbelvinst med andra ord. Nu sköt inte Israel mot civila utan mot den punkt varifrån granaterna kom – problemet var de många sekundära explosionerna orsakade av Hamas lager av granater och minor bland de palestinska civila.

Det hemska i denna djupa tragedi är att röster höjs för att tvinga Israel att sluta skydda sig själv från Hamas attacker.

Men inga röster höjs för att tvinga Hamas att upphöra med sitt folkrättsvidriga missbruk av mänskliga sköldar.

Krig är hemskt, speciellt för de civila. Det finns inga vinnare. Förutom Hamas, som vinner varje gång, oavsett det faktiska utfallet.

Det är hög tid att omvärlden tvingar Hamas sluta med sitt barbari.

Och terrorn bara fortsätter

Tidigt i mars 2003 lättade Israel på inreserestriktioner för den palestinskarabiska befolkningen. Denna goodwillgest möttes den 3:e mars av sedvanliga antisemitiska attacker i Palestinska Myndighetens officiella TV kanal.

Man sade att judarna ”släpper ner saker från sina flygplan som våra barn ska tro är leksaker. Men i själva verket är de minor”. Man fortsatte: "Judarna planerar att rasera Al Aksa-moskén under förevändning att de letar efter sitt Heliga Tempel trots att Templets ruiner inte ligger där – brotten mot våra heliga platser fortsätter”.

Två dagar efter detta utfall kritiserade utrikesminister Anna Lindh Israels terrorbekämpningsmetoder på Västbanken och i Gazaremsan – men nämnde inte Palestinska Myndighetens uppvigling som ger näring till terrorismen.

Ett par timmar efter Anna Lindhs kritik av Israel massakrerade en palestinskarabisk självmordsbombare 15 israeliska civila – de flesta skolbarn – och ytterligare cirka 40 lemlästades på en buss i Haifa.

Det kan tyckas vara bara dålig tajming att Anna Lindhs kritik av Israel framfördes ett par timmar före massmordet. Men det faktum att inget massmord skett mot israeliska civila mellan 5:e januari och 5:e mars beror inte på att den palestinskarabiska regimen gjort en helomvändning ifråga om användandet av terror mot civila israeler. Förklaringen är att Israel lyckats förhindra dessa dåd genom att aktivt jaga terroristerna på deras egen planhalva. Varje dag stoppas 2-3 försök till självmordsbombningar, och det inkommer cirka 50 terrorvarningar varje dag. Den 5:e mars lyckades terroristerna göra det som de förhindrats göra under två månaders tid – förhindrats genom just de metoder som vår utrikesminister anser är ”fullständigt förkastliga ur mänsklig synvinkel”.

Motsvarande kritik mot Palestinska Myndigheten står inte att läsa någonstans. Inget fördömande av Arafatregimens uppvigling till religiös motsättning, massindoktrinering, stöd för terrorhandlingar. Inga förslag om bestraffning av Myndigheten, eller strypning av bistånd från Sverige eller EU tills en mer transparent struktur för dess användning införs. Inga förslag på militära eller ekonomiska krafttag mot terrorns infrastruktur på Västbanken eller i Gazaremsan.

Israel kämpar mot terrorister som tvångsanvänder mänskliga sköldar i form av civila palestinska araber. För terroristerna är strategin lika klar som cynisk: visserligen kommer de att förlora varje militär aktion mot israelerna, men de kommer att vinna PR-slaget för varje död civil arab de kan uppvisa. Bomber förvarade i skolor, ambulanser, till och med i moskéer, hör till vardagen. Det är upp till civila palestinier att bestämma sig för om de vill fortsätta missbrukas på detta sätt, eller själva krossa terroristerna. En sak är uppenbar, och det är att verklig förändring bara kan komma från palestinierna själva. Israelerna kan inte påtvinga dem en lösning, ej heller kan Hamas, Islamiska Jihad eller en korrumperad Arafat. Sverige kan aktivt bidra genom motkrav för fortsatt finansiellt stöd. När väl den palestinskarabiska befolkningen har bestämt sig för att priset för att vara i klorna på terroristerna är för högt, först då kan verkliga förändringar ske. Och först då kan man åter sätta sig runt det förhandlingsbordet som Arafat bombade sönder för drygt två år sedan när han utlöste den våg av självmordsattentat som åter exemplifierades den 5:e mars.

Öppet brev till utrikesminister Anna Lindh

Bästa utrikesminister Anna Lindh,

Vilken enastående dålig tajming att Din kritik av Israel framförs samma dag som 15 civila israeler sprängs till döds och ytterligare 40 lemlästas i Haifa.

Du kritiserar Israel för hårdhänthet mot palestinaaraberna på Västbanken och i Gazaremsan. Du säger att ”under den senaste månaden har 72 palestinier, många av dem civila, dödats”. Jag letade förgäves efter Ditt klargörande angående just hur många av dessa som var civila och hur många som faktiskt var beväpnade terrorister. Jag letade också förgäves efter Din förklaring att samtliga dessa dödsfall skedde mot bakgrunden av oförminskat tryck från palestinskarabiska terrorister mot den judiska staten.

Bästa utrikesminister, det faktum att inget massmord skett mot israeliska civila i sina bussar mellan 5:e januari och 5: mars beror inte på att den palestinskarabiska regimen har gjort en helomvändning ifråga om användandet av terror mot civila israeler. Nej, förklaringen – som jag förgäves letade efter bland Dina kommentarer – är just att Israel har lyckats förhindra dessa dåd. Det sker cirka 10 sådana försök varje dag. Varenda dag utan avbrott. Den 5:e mars lyckades dock terroristerna göra det som de förhindrats göra under två månaders tid – förhindrats genom just de metoder som Du anser är ”fullständigt förkastliga ur mänsklig synvinkel”.

Jag läser Din kritik av Israels aktioner mot terrorism. Jag delar helt Din sorg, Din vrede över att oskyldiga civila palestinska araber såras eller dödas i dessa aktioner. Men jag läser aldrig något förslag till alternativ från Din sida. Jag har aldrig läst att Du föreslagit strypning av bistånd från Sverige eller EU då dessa medel missbrukas av Palestinska Myndighetens korrumperade ledning för terrorändamål. Jag läser inte att Du föreslagit krafttag mot terrorns infrastruktur på Västbanken eller i Gazaremsan, Du begränsar dig till att kritisera dem som tar dessa krafttag.

Israel kämpar emot människor som medvetet använder sig av mänskliga sköldar i form av vanliga civila palestinska araber. Hur, bästa utrikesminister Lindh, föreslår Du att man ska få bukt med terroristerna utan att oskyldiga kommer till skada när dessa oskyldiga används som sköldar? Hur övertygar man en hel befolkning att man inte vill dem något illa trots att deras EU- och SIDA-finansierade informationsministerium indoktrinerar dem att tro att israeler och judar är omänskliga varelser?

Det senaste beviset för detta, bästa utrikesminister Lindh, kom bara två dagar innan 15 civila israeler massakrerades av palestinska terrorister och Du fällde din lika okänsliga som opassande kommentar: den 3:e mars basunerades det ut i Palestinska Myndighetens officiella TV-kanal att israelerna ”släpper ner olika objekt från sina flygplan, som våra barn tror är leksaker som de hittat. Men i själva verket är de bomber och minor förklädda till leksaker.”

Det är den ledning och övertygelse, officiellt framförd på arabiska av Palestinska Myndigheten och finansierad av bl a Sverige, med vilken de palestinska araberna konfronterar israels civila befolkning. Vad gör Du för att få stopp på det? För lyckas Du göra det, behöver inte en enda israelisk soldat närvara vare sig på Västbanken eller i Gazaremsan, och då kan man återgå till de förhandlingarna som Arafat bombade sönder och samman för drygt två år sedan med just sådana självmordsattentat som skedde återigen den 5:e mars.

Konflikten började när Israel slog tillbaka

Började konflikten när Israel slog tillbaka?

På sistone (februari 2003) har det varit tyst kring självmordsbombningar i Israel. Överhuvudtaget hör man ganska litet om Israel, förutom när israeliska trupper arresterar eller dödar palestinska terrorister.

Antalet verksamma självmordsbombare har inte minskat, men deras framgång har decimerats. Anledningen är att Israel har tagit kriget till terroristernas planhalva.

Västerländska ’fredsaktivister’ rasar och ställer upp som mänskliga sköldar i palestinska arabers hem på Västbanken och i Gazaremsan. Men Israel letar inte efter civila palestinier utan enbart efter terrorister. Frågan är då varför dessa ’skyddsänglar’ känner sig kallade att skydda massmördare.

Intressant är även att dessa ’fredsaktivister’ aldrig kritiserar palestinsk terror mot civila israeler eller erbjuder sig att skydda israeliska bussar, restauranger eller diskotek. När vare sig palestinska araber eller utländska ’fredsaktivister’ utanför Israel demonstrerar mot terrorn eller visar intresse av att stoppa massmorden i Israel, tvingas Israel att ensamt agera.

Under första halvåret 2002 genomfördes 31 självmordsattacker mot israeler. De krävde 166 människoliv, medan 1167 skadades och lemlästades. Allt under en period då den israeliska regeringen chansade och hörsammade omvärldens krav på återhållsamhet. Det hjälpte föga. På mindre än en vecka i månadsskiftet mars-april skedde 4 självmordsbombningar på raken utan att Israel besvarade våldet och utan att omvärlden agerade med krafttag mot terroristerna. Denna återhållsamhet uppmuntrade till ett femte illdåd, varför en israelisk självförsvarskampanj till slut blev ofrånkomlig. Den inleddes med punktinsatser men självmordsattackerna fortsatte. Den israeliska aktionen galvaniserade dock omvärlden till påtryckningar på Israel att sluta skydda sig om skyddet krävde våld.

Först när Israel tog över kontrollen från den palestinska myndigheten har en markant vändning i terrorstatistiken noterats. Sedan december har inte en enda självmordsbombare lyckats tränga in i Israel, men ca 10 försök om dagen har stoppats.

En yttre skyddsring, som av nödvändighet innebär en stor mänsklig, moralisk och ekonomisk belastning på den palestinska befolkningen, är följaktligen det enda som är effektivt i kampen mot terrorn när dess baser ligger runt knuten. Åtminstone så länge befolkningen inte gör ett strategiskt val för fred och demokrati.

Tills detta sker är dörren till fri rörelse, ekonomisk stabilitet, arbeten, skolor låst. Men nyckeln ligger i händerna på de palestinier som inget hellre vill än att leva i säkerhet och välmående. Problemet är att majoriteten av palestinierna ar påfallande tyst, och tysthet är ingen bra grogrund för förändringar.

För drygt två sedan förde förändringar israeler och palestinier närmare varandra än någonsin tidigare. Hade Yasser Arafat inte utlöst sin intifada för att med våld skaffa sig det han inte uppnått genom förhandling, hade Israel aldrig behövt skydda sig proaktivt.

Frågan är därför när palestinierna väljer att omsätta insikten om att våld inte lönar sig till handling och istället försöker något banbrytande.

Fast inte så banbrytande egentligen: Israel återlämnade hela Sinai när Egyptens President Sadat lade ner vapnen. Jordanien skrev under ett fredsavtal med Israel. Båda länder har nu bättre politiska och ekonomiska relationer med sin omvärld än någonsin tidigare.

Om de palestinska araberna vill ha en stat bredvid – men inte istället för – Israel, kan den bara skapas av palestinier som är modiga nog att genomföra nödvändiga förändringar. De måste ha mod att motsätta sig Yassir Arafats och Hamas diktatoriska styre. Först då kan Israel lämna områden som de inte har något egenintresse av att kontrollera, vore det inte för att skydda sin civilbefolkning mot fundamentalistiska massmördare.

Det är upp till palestinierna att genomföra denna förändring.

Och att överge mantrat om att kriget började när Israel slog tillbaka.

Mänskliga sköldar gör underverk i Mellanöstern!

Underbart att det finns modiga människor – svenskar därtill – som tar sitt medmänskliga ansvar och agerar som levande mänskliga sköldar genom sin fysiska närvaro i många Palestinska städer. Om de genom detta kan bidra till att dämpa våldsamheterna, har de gjort en enastående gärning. Hela den fredsälskande världen applåderar.

Nu väntar vi på att de även tar sina banderoller, plakat och högtalare och sprider sig genom hela Israel. Vi väntar ivrigt på att se dem sitta på Israeliska caféer och restauranger, handla i Israeliska snabbköp, åka buss, gå på disko, delta i judiska religiösa högtider och visa sin solidaritet med 12- och 13-åriga judiska barn när de konfirmeras på sin bar- och batmitzvah dag.

Vi vill se dem strömma ut från synagogor tillsammans med judar, gå på bröllop och andra festligheter där Israeler samlas. Om de genom detta kan bidra till att dämpa våldsamheter från tungt bestyckade Palestinska självmordsbombare, har de gjort ytterligare en enastående gärning.

Tyvärr finns de dock enbart bland Palestinierna. Ett folk som verkligen förtjänar all medmänsklighet. Uppenbarligen behöver inte Israeliska civila samma medmänsklighet. Men så är också de allra flesta Israeler bara judar.