Musiken tystnar medan vi leds till vårt öde

Det är OK att spela musik och dansa på gatorna för att fira 9/11, men olagligt att spela musik och dansa på ditt eget bröllop.
Hamasregeringen på Gazaremsan

Inget skämt, och ingen överdrift. Titta på denna videofilm, som gjordes av en palestinsk arab, och som visar hur Hamas dödar en brudgum för att det spelades musik på hans bröllop.



http://www.youtube.com/watch?v=7_OGhj43GAE&feature=fvw

Hamas övergrepp mot civila vuxna och barn som del i sitt rasistiska krig mot judarna är välkänt, väldokumenterat – och mer eller mindre ignorerat.

Läs här hur Hamasterrorister maskeras som ”civila” – även efter det att de dödats. Lögnen blir levande även efter att de är döda genom den statistik som Hamas och deras villiga kollaboratörer i väst sprider som del av den amerikanskt- och europeiskt-finansierade propagandaverksamheten – finansierade inte minst genom våra svenska skattemedel.

Richard Goldstone, som gjorde enorma ansträngningar för att friskriva Hamas allt ansvar och som använde skattepengar för att rikta kritik mot Israels självförsvar, sade att det inte finns “något bevis” för att Hamas strider mot Israel från civila områden, ej heller att Hamasterrorister strider klädda i civil mundering.

Bloggarna Elder of Ziyon samt Solomonia vet annorlunda. Och de har video- och annat bevis för att Hamas fullständigt ignorerar Genèvekonventionerna.

Läs Augean Stables för en kristallklar kommentar i ämnet samt för att se mer videobevis för Hamas taktik.

Självklart använder Hamas inte enbart vuxna civila i sin propagandakrigsföring. Här ser ni en videofilm från MEMRI som visar vad Hamas anser är bra barn-TV, den visades i den palestinska regeringens statliga TV-kanal. Rå indoktrinering av sårbara minderåriga, rasism av den brutalaste sorten. I detta sammanhang bör man ha komma ihåg att de palestinska araberna – såväl på Västbanken som i Gazaremsan – helt och hållet förlitar sig på Väst för sina pengar. Jordbruk, industri och handel har noll prioritet, istället är det Väst som finansierar det palestinsk-arabiska kriget och propagandabudgeten.

För en djupare analys av vad Hamas håller på med, för att förstå de rasistiska islamistiska tankegångar som driver denna samt otaliga liknande organisationer, och för att förstå hur nära Västvärlden är till att begå kollektivt självmord på grund av den islamistiska anstormningen, läs en till artikel på bloggen Augean Stables.

Och mer finns det dessutom. Bret Stephens, känd från både Wall Street Journal och Jerusalem Post, ställer frågan om Västvärlden är kompetent nog att skydda sin egen civilisation i ett klimat där Politisk Korrekthet har ersatt organiserad religion som den viktigaste måttstocken bland politiker. Politiker som är mer entusiastiska över att behålla sina välbetalda jobb i det korta perspektivet än att skydda sina medborgare i det längre perspektivet.

Medan man fortsätter att konsekvent ignorera brott mot de mänskliga rättigheterna i arabvärlden och den muslimska världen, fortsätter Västvärlden att göra det som är bekvämast – svansa för de många och allvarliga hoten från arabvärlden och den muslimska världen och helt och hållet fokusera på delegitimisering och demonisering av Mellanösterns enda demokrati – Israel.

Att blunda för islamisternas aggression har blivit så vanlig i väst att få här ifrågasätter vart vi är på väg. Ännu färre inser att detta förhållande är problematiskt. Ett av undantagen i medievärlden visades i Der Spiegel där en ledarartikel skriven av Henryk M Broder klargjorde med all önskvärd tydlighet att Västvärlden har paralyserats genom rädsla. Tidningen hade även ytterligare en mycket intressant artikel med titeln (översatt till svenska) ”Rädsla för Eurabia: Hur mycket Allah kan den gamla kontinenten tåla?” Oerhört intressant läsning, inte minst för dess lugna, objektiva analys.

Frågan som kräver ett svar, förstås, är om politikerna någonsin kommer att vakna till mediernas tilltagande larmsignaler. Eller om de kommer att fortsätta att vidhålla att vi inte alls har något problem med någon enstaka religion, utan endast med vissa nationaliteter.

I spåret av den misslyckade terrorbombningen av flygplanet i Detroit nu i julas har President Barack Hussein Obama aviserat reserestriktioner till USA för medborgare från 14 nationer.

Samtliga är muslimska nationer.

Men han fortsätter att förneka att USA har att göra med ett muslimskt eller islamistiskt hot.

Antingen har han problem med ögonen, eller med intelligensen.

Han är förstås inte ensam om det. Den tidigare amerikanska presidenten Jimmy Carter har gjort sig ett namn (bejublat i arabvärlden) för sina konstanta påhopp på den judiska staten. Nu säger han att han ber om ursäkt för att ha sårat israelernas och judarnas känslor och tror att dessa ord ger honom frihet att fortsätta sina angrepp på Israel – samtidigt som han fortsätter att ignorera de förödande brotten mot de mänskliga rättigheterna i hela den muslimska världen. Läs vad organisationen CAMERA skriver som svar.


Läs också:
Daniel Pipes: Security Theater Now Playing At Your Airport
Barry Rubin: The Suicidal Rules of Arab Political Debate

FN: Stör oss inte med fakta

Vad FN inte kan se.


Gilad Schalit (höger) och hans far Noam Schalit. Efter att har kidnappats från Israel som 18-åring har pojken i mer än 3 år suttit inspärrad hos Hamas i Gaza utan tillgång till familj, Röda korset eller advokat, i trots mot FN-stadgarna om mänskliga rättigheter.

Hamas skyddas fortfarande av FN genom enorma penningbidrag och den automatiska pro-islamistiska majoriteten i FN.

Familjen Hatuel, mamma Tali samt hennes fyra barn – det yngsta 2 år gammalt – sköts till döds från en meters håll av Hamas med en kula vår i huvudet. Mamman, som var gravid i åttonde månaden, fick en extra kula i den havande magen.

Hamas skyddas fortfarande av FN genom enorma penningbidrag och den automatiska pro-islamistiska majoriteten i FN.

Efter det 30 dagar långa kriget i Gaza i januari 2009 – ett svar på 8 år av palestinska missiler mot israeliska civila – bestämde sig FN via sin ”människorättsorganisation” UNHRC att tillsätta en kommission ledd av Richard Goldstone vars förutbestämda uppgift var att fördöma Israels svar på de 12 000 palestinska missilerna. De palestinska missilerna mot israel skulle inte undersökas.

Kriget började sålunda när Israel slog tillbaka…

Richard Goldstone. Hans enda källa till information, i strikt enlighet med det mandat han fick av FN och som betalades av FN – det vill säga våra skattepengar – var Hamasinformatörer.

Richard Goldstones mandat från FN var att undersöka endast Israels svarsoperation, inte de 8 år av palestinska attacker som föranledde Israels svar.

FN, år 2009. Betala din medlemsavgift men stör oss inte med fakta.

FN. Förenta Nationerna. Ärligt talat, vad är det som förenar världens kvarvarande demokratier med den stora majoriteten pro-islamistiska diktaturer?

Dags för en ny organisation som förenar världens demokratiska nationer. De övriga får gärna behålla sin privata organisation. Den får gärna fortsätta att kallas för FN. Med den enda skillnaden att de får finansiera den själva.

Washington Post

David Makovsky

Israel i Sverige

The Independent om palestinska flyktingar/FN:s del i den pågående konflikten

UN Watch/Richard Kemp - försvar är varje nations rätt

Kuwait Times om den interna palestinska krigsföringen

The Spectator/Melanie Phillips - Storbritanniens svek

The Guardian - A Moral Atrocity

The Washington Post om den nya generationens flyktingar till Israel - från muslimska länder

New York Times - om männikso-orättsorganisationen UNHRC

The Washington Times - FN gullar med terrorister

Jeffrey Goldberg om flyktingar

Ilya Meyer om behovet av en ny internationell kommission

IM om Evolutionsteori i Mellanöstern

IM om Bantningsdiet i Mellanöstern

IM om Problemlösning i Mellanöstern

IM: Avsluta ockupationen av FN

IM: Slut på rasism - lika behandling för alla

FN är död. Länge leve FN

En betydande investering

Mänsklighet, rättighet och förakt för medmänniskor

Ropen om ”mänskliga rättigheter” och ”islamofobi” klingar allt högre – och allt falskare – i dagens samhälle.

Arabförbundet rullar ut röda mattan för den muslimske massmördaren, Sudans starke man Omar al-Bashir. Hans massmord på svarta afrikaner tystas ner. Samtidigt höjer samma muslimska kretsar rösten för att tvinga omvärlden att avstå från kritik av religion. Den enda religion som nämns i sammanhanget är islam.

Är alla muslimer massmördare, sympatiserar alla muslimer med massmord som strategi? Fullständigt absurt, så är naturligtvis inte fallet. Men faktum är att den enda religion i vars namn mord, massmord och hedersmord sker i dagens samhälle är just islam. Låt vara att islam har kapats av ett möjligtvis fåtal men oerhört aktiva och våldsamma företrädare. När resten av religionens anhängare genom sin kollektiva tystnad ger dessa våldsverkare och fanatiker företrädesrätt, faller en skugga på hela religionen.

Islam är värd ett långt bättre öde än att förknippas med det mörka som ett fåtal representerar. Men inget förändras av sig självt – man måste vara aktiv för att rädda sitt eget rykte, för att skydda sitt eget goda namn, för att garantera sin egen självklara roll i det moderna samhället. Sådant serveras inte av andra på en silverbricka; sådant måste man kämpa sig till, värna om.

Den som inte värnar om sitt eget goda namn riskerar att förlora det. Muslimska organisationer och länder som kräver omvärldens tystnad om muslimska övergrepp i religionens namn, samtidigt som de sprider den värsta sortens antisemitism och förnedrande åsikter om bland andra kristendom, bahai’ism, hinduism och buddhism, gör sig skyldiga till dubbelmoral.

Dubbelmoral leder inte till konstruktiva lösningar.

En värld utan religion som terrorinspiration kräver konstruktiva lösningar.

Tystnad är inte lösningen. Tystnad är täckmanteln för fortsatt demonisering och segregering.

Alltså precis det som det moderna samhället inte vill ha.

Svenska tidningsartiklar:
Corren, SMP, HelaGotland, Expressen, Expressen2, NSD,

Utländska tidningar:
WSJ, INN, Southtownstar,

Andra bloggar i relaterade ämnen:
IsraelMatzav, FiM, FiM2, Boccara, Erixon, Israelnyheter, Gilboa, Gilboa2, Sturesson, Sturesson2, MXp, MXp2, AlHamatzav,

Från denna blogg i samma ämne, svenska:
Ilyameyer, IM2, IM3,

From this website, related, English:
Ilyameyer3, IM4, IM5,

Mänskliga orättigheter i Malmö och Nairobi

Två kenyanska aktivister för mänskliga rättigheter dödas på öppen gata, och det möts av tystnad i Sverige.

Några judar från Israel kommer till Malmö för att spela tennis, och 10 000 demonstranter till förmån för ”mänskliga rättigheter” samlas för att störa den anrika Davis Cupturneringen. Uteblivna biljettintäkter i en svår kristid samt mångmiljonkostnader för polisens 1000-manna insats tycker Malmös rödbrune starke man Ilmar Reepalu är bara trevligt.

De kenyanska aktivister Oscar Kamau Kingara och John Paul Oulo sköts från nära håll i Nairobi någon kilometer från presidentpalatset. De två hade tidigare försett FNs rapporteur för mänskliga rättigheter med värdefull information om polisbrutalitet och andra brott mot de mänskliga rättigheterna i Kenya.

När detta skrivs på fredagskvällen finns inget om detta i de svenska medierna. Inget från Svenska Amnesty, Svenska Röda korset, Diakonia, Svenska kyrkan. Inget från TT. Inte ett ord från de hundratals och tusentals människor som medan detta skrivs strömmar till Malmö för att demonstrera sitt stöd för mänskliga rättigheter.

En sanning med modifikation: stöd för enbart palestinska arabers mänskliga rättigheter.

En sanning med ytterligare modifikation: stöd för enbart palestinska terroristers mänskliga rättigheter.

För genom att förhindra judar från att spela tennis i Malmö anser de att de demonstrerar sitt stöd för mänskliga rättigheter.

De visar inget intresse av att visa sitt stöd för hundratusentals israeliska barn som under åtta års tid har sett fler än 10 000 missiler regnar ner på deras dagis, skolor, hem, bussar, lekplatser.

När blev de mänskliga rättigheterna föremål för selektiv behandling?

Det vore fel att påstå att dessa rättighetsanhängare är mindre intresserade av de mänskliga rättigheterna i Kenya.

För sanningen är att de inte är ett dugg intresserade av de mänskliga rättigheterna i Kenya.

Därför är alla tidningslänkar nedan till utländska tidningar: i Sverige är afrikanska mänskliga rättigheter inte intressanta.

Enbart palestinska mänskliga rättigheter är intressanta – när de kan användas som verktyg, ja vapen, mot den judiska staten.

Se där det nya Sverige.

Medan det gamla Kenya fortsätter som alltid: fullständigt ignorerat. Vad är ett par döda afrikaner när man har judar i sikte?

Guardian, Al Jazeera, CNN, Monitor, AfricaNews, BBC, News24, Sky, NYT, Independent, IHT, Metro UK, Reuters

Andra artiklar på denna blogg om ämnet mänskliga rättigheter:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,

Detta är Hamas

Detta är Hamas.

Radhika Coomaraswamy, FNs särskilde representant för barn i väpnade konflikter, uppger att FN nu kommer att undersöka Hamas missbruk av civila – såväl barn som vuxna – som mänskliga sköldar.

Den nyheten släpptes fredag 090206.

Två dagar tidigare, onsdag 090204, släpptes nyheten om att Hamas stulit FNs humanitära bistånd ämnat för behövande i Gazaremsan. Hamas försöker köpa politiskt stöd från kritiker i Gaza genom att ge dem bistånd – som stjäls från FN. Det betyder att Gazas barn får gå utan, men det är väl inte så viktig för Hamas.

En månad tidigare, i december 2008 trappade Hamas upp sin raketbeskjutning av israeliska dagis, skolor och sjukhus till 80 missiler om dagen. Detta efter en 5 månader lång ”vapenvila” under vilken Hamas ”endast” sköt omkring 830 missiler mot grannlandets civila…

Tre år tidigare kidnappade Hamas en ung israelisk soldat, Gilad Schalit, från Israel.

Börjar man känna igen något slags mönster hos denna mönsterorganisation Hamas? Brott mot mänskliga rättigheter, organiserade stölder, brott mot krigslagar, kidnappningar…

Sedan den unge Gilad Schalit kidnappades för nästan 1000 dagar sedan har han aldrig fått se solljus då han är inlåst i en håla flera meter under marknivån. Det säger Hamas själva med enorm stolthet. Han har inte fått träffa familjen, han har inte fått besök av advokat eller Röda korset. Ingen vet ens om han lever. Hamas gör som Hizbollah gjorde när den terrororganisationen kidnappade två israeliska soldater från Israel för snart tre år sedan: Hizbollah vägrade ge några som helst levnadstecken på offren men förhandlade om frigivningen av ett stort antal terrorister, däribland barnamördaren Samir Kuntar, i utbyte mot de två soldaterna. När Hizbollah fått som de ville fick de två kidnappade israelerna komma hem – i kistor.

Nu upprepas historien igen. Gilad Schalit är fortfarande kidnappad och fortfarande vet ingen om han lever, men Hamas fortsätter att förhandla fram den ena eftergiften efter den andra i utbyte mot … ja, i utbyte mot vad vet ingen eftersom ingen idag vet om hans frigivning kommer också att ske i en kista.

Detta är Hamas. En organisation som misshandlar sina egna barn och vuxna civila, som dödar grannlandets barn och civila, som stjäl från omvärlden och som kidnappar. Som skjuter sönder benen på politiska oliktänkande. Som köpslår om människors liv.

Israel vill inget hellre än att Gazas palestinier ska kunna utvecklas i fred och oberoende. Hamas gör allt för att förhindra Israel från att tillåta Gaza att utvecklas i fred och oberoende – för utan konflikt berövas Hamas sitt existensberättigande.

Hamas är inte en förhandlingspartner. Hamas är en barbarisk motståndare som måste krossas till varje pris. För palestiniernas och israelernas skull. För fredens skull.

Expressen
Sydsvenskan
Dagen
UNT
GP
Eskilstuna-Kuriren
Nyhetskanalen.se
Realtid.se
Corren
Sundsvalls-Tidning
Östersunds-Posten
HD
Norran
Aftonbladet
DN
SvD

FN vägrar lösa palestinaarabernas situation

Det är alltid upprörande när orättvisor fortgår och grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts. När dessutom betydande belopp förbrukas för att permanenta mänskligt lidande blir situationen än värre.

En av historiens mest långvariga orättvisor handlar om de palestinska araber som blev flyktingar 1948.

På 75 % av ottomanska Palestina skapades ett helt nytt palestinsk-arabiskt land, Jordanien, där judar inte fick bo. Resterande 25 % skulle bli ett judiskt land, Israel, och i detta land var det bestämt att 40 % av befolkningen skulle bestå av araber, såväl muslimer som kristna. Denna marktilldelning halverades dock för att tillmötesgå arabvärldens krav. Israel byggdes således i enlighet med världssamfundets stadgar på de återstående 12,5 %. 1948 attackerades ändå Israel av Palestinaaraberna understödda av fem arabländer.

Hundratusentals flydde, fler judiska än arabiska flyktingar
Mellan 400 000 och 750 000 araber flydde under Palestinaarabernas krig mot Israel. Samtidigt landsförvisades 850 000 judar från sina hem i arabländerna.

60 år senare är de arabiska flyktingarna fortfarande flyktingar, så också deras barn och barnbarn. Flyktingskap kan inte ärvas men FN har bifallit arabvärldens diskriminerande krav och gjort ett undantag gällande endast Palestinaaraber. De judiska flyktingarna blev medborgare i de länder de flydde till.

Mänskliga rättigheter
Denna diskrepans bottnar i två huvudorsaker: de arabländer som tog emot sina trosfränder i kölvattnet av kriget de själva startat har på ett förnedrande och människoovärdigt sätt förvägrat dem grundläggande mänskliga rättigheter. Vissa yrken är förbjudna för palestinska araber, de får inte äga mark, de nekas medborgarskap i de länder där de är födda. Närheten till Nazitysklands rasism är slående.

FN ansvarig för flyktingarnas situation
Den andra förklaringen till varför de palestinskarabiska flyktingarna fortfarande är flyktingar stavas UNRWA.

UNRWA är en FN-flyktingorganisation som skapats för en enda grupp flyktingar: de palestinskarabiska, inklusive deras ättlingar födda i andra länder och som följaktligen inte har flytt någonstans – definitionen av begreppet ”flykting”.

UNHCR är en FN-flyktingorganisation som skapats för alla världens flyktingar förutom palestinska araber. Dessa flyktingar förblir inte flyktingar – de blir medborgare i andra länder.
UNRWA har 25 000 anställda, nästan uteslutande palestinska araber, för att ta hand om 4,5 miljoner palestinska araber.

UNHCR har 6 300 anställda för att ta hand om 33 miljoner flyktingar i över 100 länder.

UNRWA kostar världens skattebetalare en halv miljard dollar årligen för bevarandet av 4,5 miljoner palestinska arabers flyktingstatus.

UNHCR kostar världens skattebetalare 1 miljard kronor årligen för lösandet av 33 miljoner människors flyktingstatus.

UNHCR:s mandat är att lösa flyktingskap. UNRWA:s mandat är att bevara flyktingskap.
UNRWA är en självförsörjande värld – den skapar jobb åt sig själv och dessa jobb hotas om organisationen tvingas lösa problemen.

Arabvärlden exploaterar lidandet
Därtill exploaterar de arabiska diktaturerna Palestinaarabernas lidande som vapen mot Mellanösterns enda demokrati, Israel. Demokrati är ett hot mot totalitära regimer och det palestinska lidandet upprätthålls för att avleda uppmärksamheten från det demokratiska hotet.
Liberaler och demokrater har en moralisk skyldighet att ta sig an problemets kärna istället för att stödja ett elände som med UNRWA:s egen definition växer med åren.

Enorma belopp har skänkts under 60 år utan att Palestinaarabernas flyktingskap har lösts. Som liberaler och demokrater bör vi kräva en lösning av Palestinaarabernas flyktingstatus. Alla andra flyktingars status har lösts av UNHCR under samma tid till en bråkdel av kostnaden per person.

Att inte kräva ett slut på Palestinaarabernas eviga UNRWA-flyktingstatus är att gå i diskrimineringens ledband – omöjligt att förlika med ett liberalt synsätt av allas lika värde.

Skattesubventionerad propaganda

På Frölunda kulturhus har ett flertal utställningar visats de senaste åren med tema Palestina, antisionism och palestinsk flyktingskap.

Det sistnämnda handlar om palestinier i tredje generationen födda i andra länder men som betraktar sig som ”flyktingar” eftersom de inte ges medborgarskap i respektive födelseland, till exempel Libanon, i strid med FN:s konvention om mänskliga rättigheter.

Bakom dessa utställningar finns organisationer som Röd kommunistisk ungdom och Emmaus. Vad dessa utställare har gemensamt är att de betraktar hela Israel som del av ett muslimskt Palestina där islamistisk sharialag ska härska.

Trots förfrågningar från föreningen FiM – Fred i Mellanöstern – om möjligheten att göra en utställning som visar verkligheten i det av fanatisk islamism terrordrabbade Israel, vars existens dessa organisationer motverkar, har Frölunda kulturhus varje gång vägrat tillstånd.

Frölunda kulturhus bör uppmuntra balans i sitt utställningsprogram. Annars omvandlas kulturutbudet till simpel propaganda.

Rädda barnens fortsatta ensidighet

Jag läste med stigande larm Rädda Barnens rapport ”Nyhetsbrev från Gaza/Västbanken” (http://www.rb.se/www/sv/Aktuellt/Nyheter/Nyhet_nyhetsbrevfranvastbankengazamaj2003.htm), där man kan få information om den utsatta situationen för palestinska barn i båda dessa områden.

Jag fick en mycket obehaglig bild av ensidiga övergrepp utförda av vuxna, där barn av en viss etnicitet selekteras och drabbas av Mellanösterns våld.

Jag letade förgäves efter en lika utförlig rapport – eller del av samma rapport – som även behandlade den fruktansvärda psykiska pressen som judiska israeliska barn genomlider varje gång de ska stiga på en buss för att åka till skolan.

Jag väntade med spänning på den del av rapporten – eller en hänvisning till någon annan rapport – som nämnde det stigande antalet judiska israeliska barn som lemlästas; judiska israeliska barn vars ben slits av, som får sina armar avskurna och sina ögonen utstuckna av vässade spikar doppade i råttgift och packade runt självmordsbomber som vuxna palestinska ”förhandlare” för med sig in i Israel för att övertyga den israeliska allmänheten om hur barnens mänskliga rättigheter tolkas i Gaza och på Västbanken.

Jag var säker på att jag skulle läsa om attacken på en skolbuss för drygt ett år sedan där lärare och barn mördades. Det hände ju i Gaza så det borde rimligtvis ha omfattats av er rapport om Gaza som annars återgav i stor detalj exempel på svårigheterna som drabbar områdets skolbarn. Tills jag insåg att just den incidenten handlade om judiska israeliska barn. Och mycket riktigt, någon hänvisning till den incidenten finns inte i er rapport trots detaljrikedomen annorstädes.

Visserligen handlade er rapport om lidande hos barn, men alla barns lidande tycks inte väcka samma sympati i er organisation.

När till och med barnens välbefinnande politiseras, finns det inte mycket hopp i en värld där ”Rädda Barnen” alltmer kommer att betyda ”Rädda Vissa Barn”.

Med stor besvikelse från en hittills hängiven supporter av och donator till ”Rädda Barnen”, ”Barncancerfonden” samt ”BRIS”.

Statssponsrad hets mot folkgrupp

030201:

Till Statsminister Göran Persson, med kopia till Anna Lindh, Mona Sahlin och de ansvariga på Palmecentret.

Jag skulle vara mycket tacksam för Er kommentar på följande synpunkter.

Vi lever i ett samhälle präglat av statssponsrad hets mot folkgrupp.

Hur ska man annars tolka vår egen utrikesministers förolämpande och våldsuppmuntrande uttalande i skuggan av situationen i Mellanöstern och ordkriget mellan USA och Irak:

”Jag fruktar att det palestinska folket snart förlorar allt hopp och att Israel släpper alla moraliska värden.”

En gång till: Sveriges utrikesminister uttrycker ospecificerade farhågor om något som inte hänt, angående ospecificerade angrepp utförda av ospecificerade människor, rörande aktioner som ej skett men som hon befaras kan riktas (i den händelse de sker) mot en grupp människor som ej identifieras, på ett datum som inte anges, i händelse av ett krig (som det ännu inte beslutats om) mellan krigsmakter där vare sig israeler eller palestinier är inblandade.

Och denna icke-händelse ges egna feta rubriker i svensk text-TV (”Lindh fruktar omoraliskt Israel”, SVT-text, sid. 138, http://www.svt.se/texttv/138.html ).

Det är inte konstigt när en person som palestiniern Hanan Ashrawi fäller dylika kommentarer – det är ju hennes jobb att fästa offentlig uppmärksamhet kring det hon säger.

Fast hon vill inte ha för mycket uppmärksamhet kring ALLT hon har sagt. Exempelvis är hon inte speciellt glad när hon påminns om sin artikel publicerad i den officiella Palestinska myndighetens tidning Al-Hayat Al-Jadeeda 980702. Där beskrev Ashrawi Förintelsen av judarna under andra världskriget som ”en bedräglig myt som judarna har betecknat som Förintelsen och exploaterat för ett få sympati.”

Ej heller är Hanan Ashrawi speciellt glad när hon påminns om sin kommentar: ”Vi…hoppas att de som står bakom (självmordsterror) mot israeliska civila, vill överväga sina aktioner och upphöra att uppmuntra våra pojkar att utföra dessa operationer, därför att vi inte ser några resultat från dessa aktioner…” (tidningen Al-Quds 000619). Ashrawi är inte upprörd över det dubbla brottet mot mänskliga rättigheter genom att palestinska barn hjärntvättas till levande bomber och israeliska civila slaktas i dessa attacker; nej, hon är bara missnöjd med att strategin inte lyckats – över att hon ”inte ser några resultat från dessa aktioner”.

Ändå är det samma Hanan Ashrawi som i Stockholm tar emot Olof Palmes pris för insatser för fred och mänskliga rättigheter. Hon lovordas av ingen mindre än Anna Lindh – den duo som för tillfället tycks staka ut Sveriges Mellanösternpolitik.

Det är hög tid att Göran Persson tar en ordentlig funderare kring Lindh, Tham och alla de andra som utgör en allvarlig utrikespolitisk belastning för Sverige. Sverige glider allt mer i händerna på onyanserade människor med egen dagordning som tar varje tillfälle att genomdriva en utomdemokratisk och ensidig mellanösternpolitik. Det rent antisemitiska resultatet av denna ständiga ström av hätska, obalanserade uttalanden ses nu dagligen i vår media – lyssna bara på Morgonpasset i P3 från 030130 eller läs Ali Esbatis hemsida från vilken dag som helst.

Anna Lindh talar om faran att ”släppa alla moraliska värden”, men hon syftar inte på de palestinska självmordsbombarna. Nej hon ger istället näring till dem – medvetet eller omedvetet – genom att kritisera insatserna vars syfte är att stoppa massmord på civila israeler.

Vakna, Sverige!

I slutet på förra veckan (januari 2003) rapporterades det att palestinska terrorister använt levande åsnor som vandrande bomber i sina försök att döda judar.

Detta fruktansvärda brott mot djurens rättigheter måste fördömas å det kraftigaste. Att ta steget från levande människobomber till levande djurbomber är att bevisa hur lite respekt man har för mänskliga rättigheter och för livet, oavsett vems liv det handlar om.