Oproportionerlig tystnad

Hamas sköt uppemot 10 000 missiler mot civila israeliska mål under åtta år – hela 2922 dagar.

Islamistregimen avkrävs nu en undersökning av illdåden. Men endast illdåden under de tre veckorna som Israel besvarade eldgivningen i januari förra året.

Under just dessa tre veckor lyckades inte Hamas missiler döda mer än en handfull israeler.

Därför är organisationen mer än beredd att ”be om ursäkt” (en ursäkt som senare drogs tillbaka) för dessa dödsfall – för under samma period dödades flera hundra palestinska araber – till överväldigande del stridande i civil mundering (ett brott mot Genèvekonventionerna) men även ett relativt stort antal civila. Detta på grund av Hamas förkärlek för mänskliga sköldar i form av palestinsk-arabiska barn och vuxna, moskéer och sjukhus, lägenheter och skolor.

Kravet på en undersökning och ursäkt passar Hamas väldigt bra eftersom regimen kan understryka den numerära diskrepansen mellan förlusterna på israelisk respektive palestinsk-arabisk sida. Detta eftersom kravet på undersökningen helt ignorerar de föregående åtta års missilbeskjutningar mot israeliska samhällen, självmordsbombningar mot israeliska civila, avrättningar av civila israeliska bilister, med mera.

Det höjs många arabiska röster mot detta FN-sponsrade förevigande av konflikten. Till och med palestinsk-arabiska röster höjs mot den cynism, den elaka brist på medmänsklighet mot det egna folket, som Hamas visar. Palestinska Myndigheten – inte precis känd för att vara vänligt sinnad mot den judiska staten – säger att Hamas ”tror de är väldigt smarta när deras ledare leker med ord. De anser detta vara ett fundament för sin policy, men de inser inte att denna metod tillhör medeltiden och att den inte ger rörelsen vare sig respekt eller erkännande”.

Att islamistregimen Hamas gör allt för att dels undvika sitt medmänskliga ansvar och dels föreviga en konflikt som grundas i ren och skär antisemitism en är en sak. Att deras bundsförvanter i Libanon, Hizbollah – likt Hamas finansierade och tränade av Iran – spär på med de grövsta av antisemitiska lögnen om judiskt ritualmord och annat gör bara saken värre.

Bloggen MXp skriver också förträffligt och utförligt i ämnet.

Värst av allt är dock omvärldens tystnad.

Goldstonerapporten avkräver Israel ansvar för dess 22 dagar långa svar på 2922 dagars palestinsk-arabisk missilbeskjutning från Gaza mot civila israeler i sina hem, skolor, affärer och sjukhus i Israel.

Denna brist på proportionalitet är alarmerande. Omvärldens tystnad ekar medan Hamas och Hizbollah ökar i styrka och Iran bygger vidare på sina kärnvapen. Bloggaren och analytikern Dick Haas skriver så sent som idag att Irans ledare stolt medger sina planer på att omintetgör den judiska staten. Samtidigt som till exempel Ryssland garanterar Irans säkerhet genom att leverera avancerad missilutrustning till islamisterna i Teheran så att regimen kan ostört fortsätta bygga på sin kärnvapenarsenal.

Tacksamt nog finns det många analytiker på plats i Mellanöstern som inser att man har experimenterat nog med att reflexmässigt be till samma altare decennier i ända utan att ha minsta chans för förändring eller framgång.

Kanske främst bland dessa uppfriskande källor är bloggen ”I Gilboas svala skugga”. Där kan man läsa något så oheligt (med svenska ögon betraktat) som ifrågasättande av den heliga graalen – alltså denna av palestinierna själva motarbetade ”Tvåstatslösningen”. En chimär, en hägring av något som aldrig existerat i palestiniernas vildaste fantasi men som den blåögde omvärlden mest av allt vill ha för att lindra sitt samvete.

Två stater för två folk.

Men som PLOs centrala kommittémedlem Zahir Muhsein så förträffligt uttalade saken den 31 mars 1977 i den holländska tidningen Trouw:

”Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är bara ett sätt att fortsätta kampen mot staten Israel för att uppnå arabisk enighet. I verkligheten finns det ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser. Det är bara av politiska och taktiska skäl som man talar om existensen av ett palestinskt folk, eftersom det arabiska nationella intresset kräver att man hävdar existensen av ett särskilt palestinskt folk för att motarbetar sionismen.”

När kommer omvärlden att ta palestinierna på allvar? För visst måste det anses vara ett utslag av grov rasism om man anser att man aldrig kan lita på en arab eller muslim – även när han säger i Teheran att han avser att utplåna det judiska landet, när han säger i Holland att det inte existerar ett ”palestinskt folk”, när han säger i Gaza City att judar är avkommor till grisar och apor, när han predikar i Mahmoud Abbas egen statliga TV-station att judar måste dödas varhelst de finns, när han uppkallar gator och torg i Ramallah efter de massmördare som har lyckats med bedriften att döda så många oskyldiga civila judar som möjligt?

Fanatiker skriker ut sitt nakna rasistiska budskap, och ju högre de skriker ut det, desto mindre tycks omvärlden kunna tro det.

Den moderna rasismen: omvärlden tror inte att en arab eller muslim någonsin kan tala sanning. Även när han gör det.

Det är riktig rasism.

 
Användbara länkar från denna blogg:
Europeiska kommissionen inför rätta
Frågesport för fred
Ockupation
Nytt år, samma gamla problem
FN: stör oss inte med fakta
En vinstgivande investering
Sverige - Europas första islamistiska republik?
Haniyeh och Nasrallah inför rätta. Aldrig i livet!
Carl Bildts antiisraeliska politik
Musiken tystnar medan vi leds till vårt öde
 

Varför ljuga när halvsanningar duger minst lika bra?

Birger Schlaug skriver i BT 090204 att ”över 1300 palestinier dödades i Gaza”.

Birger Schlaug är före detta språkrör i Miljöpartiet. Som föredetting har han ingen nutidspost att försvara och sålunda inget att förlora.

Heder räknas inte in.

Siffran är någorlunda korrekt, sammanhanget är långt ifrån korrekt. Mellan 1100 och 1200 palestinier dog i Gaza. 900 av dessa var terrorister med vapen i hand. Det berättar inte Schlaug. Halva sanningen är ofta mer effektiv än en hel lögn.

Schlaug inte bara påstår saker som är halvsanna.

Han ställer även frågor som enbart är ämnade att få fram halvsanningar. Han frågar: ”Vad tror Israels politiska ledning att man kan vinna för framtid om man bombar fram förtvivlan och hat? Hur hade du som bor i Borås reagerat om ditt barn lemlästats, din livskamrat dödats och din grannes hus bombats till en brädhög precis som dina egna drömmar?”

Svar: Vad tror Hamas att man kan vinna för framtid om man bombar fram förtvivlan och hat genom 10 000 missiler under åtta långa år? Hur hade du som bor i Borås reagerat om ditt barn lemlästats, din livskamrat dödats och din grannes hus bombats till en brädhög precis som dina egna drömmar?

Hade Schlaug bemödat sig med att åka till södra Israel hade han sett bevis för allt detta. Men bevis är kanske inte riktigt Schlaugs grej, liksom.

Det han säger om Gaza är sant. Han bara helt undviker att säga något om Israel. I Schlaugs föreställningsvärld behövs uppenbarligen bara en part för att skapa en motsättning – allt sker i något slags mystiskt vakuum.

Sanningar och halvsanningar. Schlaug skriver om ”Israels massdödande”. 900 beväpnade terrorister samt 200-300 civila är inte massdödande. Varenda civilt dödsfall är ytterst beklagligt. Men dödsfall, även civila, sker i krigstid. Än mer när motparten i kriget är Hamas, som använder civila som mänskliga sköldar.

Sanningar och halvsanningar. Schlaug gör en jämförelse och skriver att dödsfallen skulle motsvara nästan 8000 i Sverige. Här en jämförelse som han väljer att inte göra: 10 000 missiler mot en befolkning i södra Israel på runt en halv miljon motsvarar 180 000 missiler mot hela den svenska befolkningen under åtta år. Jag antar att till och med Schlaug skulle protestera mot detta. I all synnerhet om missilerna föll på dagis i Borås, skolor i Åmål, äldreboende i Lycksele och sjukhus i Södra Älvsborg. För att inte glömma kraftstationen i Ringhals. Jämförelser blir intressanta först när de är kompletta.

Schlaug ondgör sig över att Israel, efter 2920 dagar av raketbombardemang från den demokratiskt valda regimen i Gaza, besvarade elden med en operation som varade i 21 dagar. Han undrar hur en ”formell demokrati” som Israel kunde handla som den gjorde. Intressant nog ställer inte Schlaug samma fråga till den formella demokratin i Gaza – han medger att Hamas är demokratiskt valt men han frågar inte hur det kommer sig att de får lov att skjuta upp till 80 missiler om dagen mot israeliska civila utan efterräkning.

Analytiker och strateger som planerar för fred behöver inte som Schlaug nedlåta sig till en barnslig diskussion om vem som började. Israel har upprepade gånger gjort klart att namnet på en person eller en organisation inte är något hinder för att träffa avtal för en bestående fred – även en bestående fred måste börja med ett första steg.

Det hänger sålunda inte på namnet utan på handlingarna. Konflikten kan trappas ned genom att våldet trappas ned: utan raketer, inget behov av att försvara sig mot raketer.

Det är verkligen så förödande enkelt. Israel finns inte i Gaza. Israel vill inte vara i Gaza.

Det är riktigt politiskt bottenskrap att åberopa det gamla antisemitiska ”öga för öga och tand för tand”-argumentet. Föga förvånande, men knappast ämnat att föra dialogen framåt på en anständig nivå. Det finns många israeler och palestinier som faktiskt för en fruktsam dialog och som faktiskt fungerar tillsammans på en avsevärt mycket högre nivå än Birger Schlaug gör.

Civilisationen är verkligen ett ganska bräckligt skal. Och skalet tunnas ut när före detta namn ur ett politiskt förflutet försöker slå mynt av en grym konflikt.

Palestinier och israeler behöver lugn och ro för att skapa en gemensam grund för framtiden.

Framtiden byggs på sanningar. Inte på halvsanningar.

BT
SvD

Vad har hänt i Gaza?

Eller rättare sagt: vad har INTE hänt i Gaza?

Svaret på den första frågan är deprimerande kort.

Det som har hänt i Gaza under Hamas är raketterror mot israeliska civila, förtryck mot minoriteter (kristna dödas, kvinnor förtrycks och politiska oppositionella kastas antingen av från taket på en sjuvåningsbyggnad eller, om de har ”tur”, skjuts i båda ben). Annat som har hänt är att Hamas nyligen infört korsfästelse och handavhuggning som straff.
Och för två veckor sedan beslutade Hamas i Gaza att man inte skulle förlänga ”vapenvilan” med Israel (under vilken Hamas ändå sköt 830 missiler mot israeliska civila) utan istället fördubblande och tredubblande antalet missilattacker per dag.

Så långt det som har hänt i Gaza under Hamas – och tidigare under Fatah.

Den andra frågan då? Vad är det som aldrig har hänt under Hamas styre av Gaza? Den listan är mycket längre, men lika deprimerande som listan ovan: Man har inte undervisat i fred och försoning.

Hamas stadgar, introduktion: ”Israel får existera tills Islam utplånar det, precis som Islam tidigare har utplånat andra.”

Hamas stadgar, paragraf 7: ”Profeten, Allah prisar honom, har sagt: ’Domedagen kommer inte förrän muslimerna strider mot judar och dödar dem, då judarna gömmer sig bakom stenar och träden. Då säger stenarna och träden ’O muslim, O Abdullah, en jude gömmer sig bakom mig, kom hit och döda honom’.”

Är det någon som fortfarande tror att Hamas krig mot Israel har med gränser att göra? Eller handlar det om primitiv rasism, den som bygger på förnekande av andra religioners rättigheter?

Man har inte ändrat tanken om att förgöra grannlandet Israel – kartor visar att ett tilltänkt arabiskt-muslimskt Palestina ska bestå av hela Israel och där judarna ska kastas i havet.

Hamas symbol . observera kartan - HELA Israel ska bli del av Palestina.

Gaza är som bekant redan kliniskt etniskt rensat från samtliga judar (bortsett från Gilad Schalit, en jude som i 930 dagar varit fastbunden i en fängelsehåla i Gaza utan att ens fått se solljuset) – till och med de döda judarna fick grävas upp och transporteras bort.

Hamas indoktrinerar småbarn i våld, hat och antisemitism.

Man bygger inte fabriker, skapar inte arbetstillfällen, universitet. Man exporterar absolut inget – inget. Förutom 10 000 raketer som skjuts mot israeliska civila.

Hamas raketattacker utgör massterror mot Israels civila befolkning, här ett litet barn i Ashkelon efter att en missil landat i hans hem.

Palestinierna är bland de mest välutbildade i arabvärlden; internationella företag, banker, turistnäringen alla står i tur och väntar på att få etablera en produktiv verksamhet i Gaza. Det är inte Israels tillbomning av gränsövergångarna som har stoppat denna utveckling, utan det är Hamas konstanta raketregn på dessa gränsövergångar och städer i Israel som har tvingat stängningen. Orsak och verkan.

Annat som Hamas inte har gjort är att skydda sin egen befolkning. Om man startar ett krig genom att skjuta 10 000 raketer mot grannlandet och inte samtidigt skyddar den egna befolkningen mot det svar som komma skall i försöket att sätta stopp för attackerna, ja då är man förödande oansvarig mot den egna civila befolkningen. Hamas har regeringsmakten i Gaza. Regeringens främsta uppgift är att skydda den civila befolkningen. Hamas gör tvärt om – sätter de civila i direkt livsfara dels genom att skjuta missiler från civila områden, och dels genom att skjuta mot civila mål i Israel.

Hamas skjuter missiler från bostadsområden.

Hamas använder civila – vuxna såväl som barn, som mänskliga sköldar åt sina ”soldater”.

Hamas har inte byggt ett enda skyddsrum under förberedelserna för detta krig. Den egna befolkningen är helt enkelt Hamas gisslan. Det enda bygge som Hamas har åstadkommit är tunnlar för insmuggling. Inte av mat eller medicin, utan insmuggling av terrorraketer.

En Hamas terrorist som grävde en tunnel för smuggling av raketer får sjukvård av en israelisk soldat då tunneln kollapsade.

Enda vägen till en hållbar lösning i denna konflikt är att Hamas fullständigt omintetgörs eller grundligt reformeras. För palestiniernas skull. Och för israelernas. Vilket i förlängningen innebär för hela regionens skull, för fred i Mellanöstern är en topprioritet om mer blodsspilla ska undvikas i framtiden.

Vad händer efter Hamas krig mot södra Israel?

Egentligen är rubriken fel. Den borde lida:

Vad händer efter Israels svar på Hamas åtta år långa krig mot Israel?

För någon gång kommer kriget att ta slut. Ju förr desto bättre – för palestinier och israeler, för judar, kristna och muslimer, för de stridande och, framför allt, för de civila.

Det är de civila som har lidit mest. Att Hamas började skjuta raketer på israeliska civila redan för åtta år sedan och hittills har skjutit mer än 10 000 missiler mot dagisbarn, skolelever, sjukhus och äldreboende hör egentligen inte hit.

Inte heller att som svar på åtta års bombardemang har Israel hittills stridit mot Hamas i två (2) veckor.

Det väsentliga är vad som händer när väl bomberna slutar.

Det är vägen framåt som är det enda intressanta.

Det är med Hamas som det är med Hizbollah, någon gång får man dra ett streck över det förflutna. Man kanske inte kan glömma det men om man har den egna civila befolkningens bästa för ögonen kan man åtminstone börja lägga det förflutna där det hör hemma: bakom sig. Bakom sig för att bygga en framtid för den egna befolkningen.

Detta är inget man behöver övertyga Israel om eftersom den judiska staten upprepade gånger har sagt att namnet på organisationer inte är det väsentliga, inte heller vad organisationen gjorde igår. Det enda intressanta är vad organisationen gör idag och vad den ämnar göra imorgon. Sedan får de heter Hizbollah, Hamas, Fatah eller vad som helst.

Om Hamas inte överger sin regeringsdeklaration om att striden ska fortsätta tills den sista juden har kastats i havet, lär dagens situation upprepas med förödande frekvens även i framtiden.

Om Hamas medger att den med tanke på den palestinska civila befolkningens bästa nu tänker överge förstörelse av grannstaten Israel och istället bygga upp den egna staten, då ändras läget över en natt.

Företag och industrier, banker och universitet väntar på att etableras i Gaza. Gaza väntar på att blomstra – vilket är befolkningens rättighet.

Det gäller bara för Gazas ledare gömda i Hamastunnlarna att förstå det.

Det gäller för Gazas ledarskap att äntligen leda sitt eget folk – eller försvinna.

För palestiniernas bästa.

Gaza i händerna på Hamasrasister

Hamas krig mot den judiska staten Israel:
Orsak och verkan. Citat och bilder säger allt. Kommentarer egentligen överflödiga, men frågorna hopar sig.

Hamas stadgar, introduktion:
”Israel får existera tills Islam utplånar det, precis som Islam tidigare har utplånat andra.”

Paragraf 7:
“Profeten, Allah prisar honom, har sagt: Domedagen kommer inte förrän muslimerna strider mot judar och dödar dem, då judarna gömmer sig bakom stenar och träden. Då säger stenarna och träden ’O muslim, O Abdullah, en jude gömmer sig bakom mig, kom hit och döda honom’.”

Någon som fortfarande tror att Hamas krig mot Israel har med gränser att göra? Eller handlar det helt enkelt om den värsta sortens primitiva rasism, den som bygger på förnekande av andra religioners rättigheter?




Som svar på Hamas rasism levererar Israel ambulanser och lastbilar till Gaza medan Hamas skjuter raketer mot gränsterminalen som används för att leverera fordonen.

Hamas stadgar, introduktion:
”Vår strid mot judarna är oerhört allvarlig och viktig.”
Notera: inte israeler, utan judar. Alltså inte ett politiskt ställningstagande utan ett religiöst.



Medan Hamas slår fast att det är varje troende muslims religiösa plikt att döda judar varhelst de finns skickar Israel tonvis med mat till Gaza. Terminalen som används för denna införsel av förnödenheter för civila Gazabor bombas ändå dagligen av Hamas.

Israel tar hand om skadade palestinska civila: en israelisk sjukvårdare i hjälm skakar hand med en palestinsk sjukvårdare som lämnar över en skadad palestinsk pojke för vård på israeliskt sjukhus.




Samtidigt fortsätter Hamas att regna ner raketer på israeliska civila. Förloppet under 32 minuter 090101:

12.28 Brand i en byggnad som träffades av en Hamasraket i den israeliska staden Ashdod
12.36 Hamas raketattack mot hyreshus i Ashdod, inga personskador
12.39 Missilalarm i Ashkelon i Israel, inkommande raketer
12.40 Tre raketnedslag i Ashkelon
12.52 Två raketer i bostadsområde i Ashkelon
13.01 Byggnaden i Ashdod som några minuter tidigare träffades av raket nära kollaps
13.04 Fjärde Hamasraketen inom loppet av 21 minuter träffar bostadskvarter i Ashkelon

Det är lättare att förstå Hamas aktioner mot civila judar om man läser organisationens programförklaring och inser vilken central roll rasismen spelar för Hamas.

Klarnar bilden nu? Eller förstår Joakim Wohlfeil, Pierre Schori, Birger Schlaug, Helle Klein och Bitte Hammargren fortfarande inte varför läget är som det är?

Gazas civila vill ha fred. Israels civila vill ha fred. Hamas vill ha krig i religionens namn.

Hur primitivt får man lov att vara och fortfarande åtnjuta frikostigt svenskt bistånd?

Lika mått för alla?

Under Andra världskriget utvecklade Hitlers naziregim ett terrorvapen: V2 raketen.

V2 raketen sköts medvetet mot civila mål. Mot till exempel London sköts ungefär 1400 terrorraketer. Londonborna fick leva under jorden medan raketerna härjade, eftersom missilerna inte hade något ledningssystem och hela målet var ju att inte ha något bestämt mål: de avfyrades sålunda inte mot brittiska militära mål utan rätt och slätt mot civila områden.

Storbritannien och de övriga allierade svarade med att fullständigt demolera hela den tyska staden Dresden. Antalet döda i dessa brittiska självförsvarsattacker var mellan 25 000 och 40 000. Samtliga döda var civila.

Likheten med dagens situation i Gaza och Sderot är slående - men ändå inte. Tack och lov.

Under de nästan 3 åren sedan Israel helt lämnade Gaza har Hamasregimen utvecklat ett terrorvapen: Kassamraketen.

Kassamraketen skjuts medvetet mot civila mål. Mot till exempel de israeliska städer Sderot och Ashkelon har Hamas skjutit 5520 terrorraketer under de senaste 3 åren. Befolkningen får hela tiden leva under jorden medan raketerna härjar, eftersom missilerna inte har något ledningssystem och hela målet är ju att inte ha något bestämt mål: de avfyras sålunda inte mot israeliska militära mål utan rätt och slätt mot civila områden.

Hittills har Israel besvarat de palestinska raketerna med tonvis med medicin, mat, bränsle och andra förnödenheter. Ibland har Israel även skjutit mot terrorister i färd med att avfyra raketer mot israeliska civila.

Alldeles tills nyligen då Hamas beslutade sig för att trappa upp kriget mot den judiska staten och började skjuta upp till 80 raketer per dag mot Israel.

Då beslöt Israel att måttet var rågat: sedan tre dagar tillbaka slår Israel ut varenda Hamasenhet man hittar, vare sig det rör sig om terrorister eller deras infrastruktur eller ammunitionsförråd. Facit hittills är ungefär 320 döda, av vilka ungefär 30-40 civila.

Varje civilt liv som släcks är en ofattbar tragedi. Men Israel anstränger sig till det yttersta att minimera civila skador. Hamas gör precis tvärt om: deras raketer slår mot civila, och de gömmer och avfyrar sina raketer från tättbebyggt civila områden, ett brott mot Genévekonventionen.

30-40 döda civila i utbyte mot 5520 raketer låter som om Israel är långt bättre på att föra krig mot terrorister än vad de Allierade någonsin var.

För med Hamas missilstatistik som facit i handen, borde Israel vid det här laget har dödat 90 000-157 700 civila.

Tack och lov är det ingen i Israel som ens tanker i dessa banor. Denna sorts blodtörst är förbehållen Hamas.

Hamas och Israel: varandras totala motsatser

Under den 6 månader långa vapenvila som Hamas själva bad om, avfyrade terrorgruppen 830 missiler mot israeliska civila – barnfamiljer, skolor, sjukhus, arbetare, restauranger. Så långt det avtalet om ”vapenvila” som Hamas själva önskade – och bröt dagligen.

När så avtalsperioden närmade sitt slut tog man för givet att det skulle förlängas, trots de dagliga raketer som terrorgruppen sköt mot Israel. Palestiniernas president Mahmud Abbas tog det för givet, Israel tog det för givet, Egypten tog det för givet, Jordanien tog det för givet.

Alla tog det för givet, förutom Hamas, som meddelade att när avtalsperioden var slut skulle kriget återupptas i full skala. Så skedde också, med uppemot 80 Hamas raketer per dag mot Israel under julhelgen.

Palestiniernas president Mahmud Abbas sade 081227: ”Jag säger i all ärlighet: vi kontaktade Hamasledarna i Gazaremsan. Vi pratade med dem öppet och direkt, och därefter pratade vi med dem indirekt via ombud, via flera arabiska och icke-arabiska kontakter... vi pratade med dem i telefon och vi sade till dem: ‘Snälla, vi ber er, avsluta inte vapenvilan. Låt vapenvilan fortsätta och inte sluta så här’ så att vi kunde undvika det vi nu ser hända.”

Men Hamas lyssnade inte ens till palestinierna, som de säger sig representera. Under Israels hittills 3 dagar långa attack med mål att få bukt med raketbeskjutningen visar Hamas ytterligare prov på sitt cyniska ointresse för den palestinska civilbefolkningen: de tillåter inte skadade att åka till sjukhus i Egypten. Se länken http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=egypt-minister-2-view&ak=null.

Samtidigt tar Israel in sjuka och skadade Gazabor för behandling och vård, trots att Barzilaisjukhuset i Ashkelon där de vårdas ständigt beskjuts av Hamas raketer.

Och samtidigt skickar Israel tonvis med förnödenheter till Gaza för att i största möjliga mån göra det som Hamas vägrar göra: säkerställa den civila befolkningens välbefinnande så gott det går under brinnande krig. Samtidigt som terminalerna som hanterar denna humanitära hjälp raketbeskjuts av Hamas. Se http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=humanitarian28-12-2008-V&ak=null. Inte bara det, Hamas raketer skjuts från tättbebyggt område, i flagrant brott mot Genévekonventionen (http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=qassam-humanitarian-V&ak=null).

Situationen kommer förmodligen att bli långt värre innan den förbättras. Idag på morgonen har ytterligare Gazabor och israeler fått sätta livet till och ingen i världen förutom Hamas och deras mästare i Iran vill att dödandet ska fortsätta. Men det Iran vill blir gjort, som så ofta tidigare. För drygt två år sedan ville Iran att den betalda lydmilisen Hizbollah skulle attackera israeliska civila med missiler och så också skedde. Idag vill Iran att Hamas ska attackera israeliska civila med missiler, och så också sker.

Snart avslutas ämbetsperioden för den sittande amerikanska presidenten, Republikanen George W Bush, av många uppfattad som en högervriden hök. Han ersätts av en betydligt mer diplomatisk president som eftersträvar konsensus, Demokraten Barack Obama. Man skulle därför vänta sig en mjukare, mer försonligare ton gentemot Hamas. Men så här säger den liberale, avsevärt mer diplomatiske Obama om Hamas och uppkomsten till dagens krig i Israel och Gaza: http://www.youtube.com/watch?v=PFoj-PKJhck samt http://www.youtube.com/watch?v=oLLCdb9kwI0&feature=channel.Det verkar som om Hamas och deras dockmästare i Iran står verkligen ensamma. Det gäller för omvärlden att övertyga dem att sluta med otyget innan hela regionen exploderar. För ännu större raketer finns redan uppställda och Irans Ahmadinejad och Hizbollahs Nasrallah väntar bara på rätt signal för att avfyra dem.

Denna signal är svaghet, obeslutsamhet. Israel har efter sex månaders konstanta bombardemang visat en stark, beslutsam respons till Hamas krig. Det är upp till övriga världen att visa samma styrka och beslutsamhet.

Alternativet tål inte ens att tänkas på.

Hamas är palestiniernas värsta fiende

Man behöver inte vara politiker eller matematiker för att inse allvaret i situationen i Gaza och södra Israel.

Efter ett dygn av Israels svar på Hamas dagliga bombardemang av södra Israel, är facit hittills 270 döda i Gaza och många skadade.

Den politiskt lagda inser det lönlösa i att människor måste sätta livet till när den enda lösningen är ett förhandlat avtal. Frågan är bara hur många fler som ska dö under tiden.

Den mer statistiskt lagda inser siffrornas värde och kanske undrar varifrån israelerna har hämtat sitt tålamod under Hamas konstanta bombardemang av Israels civila befolkning. (Se http://maillist.tehila.gov.il/t/800/4667/143/0/ för att bevittna effekten av en (1) missil från Hamas. Organisationen har hittills avfyrat 10 000 sådana mot israeliska civila.)

I skrivande stund är detta fortfarande 2008, och vad kan vara bättre än att titta på lite siffror från 2008. Närmare bestämt Hamas missilnedslag i israeliska städer under året.

Januari: 241 missiler

Februari: 262 missiler

Mars: 292 missiler

April: 502 missiler

Maj: 425 missiler

Juni (vapenvila 19 juni): 235 missiler

Juli: 20 missiler

Augusti: 8 missiler

September: 2 missiler

Oktober: 2 missiler

November: Israel stoppade ett försök av Hamas att kidnappa israeliska medborgare från Israel den 4 nov): 193 missiler

December (fram till 27 dec): 370 missiler


Men varför den senaste våldsamma urladdningen, då?

Återigen ser man svaret i siffror, återigen Hamas missilstatistik:

18 december: 27 missiler
19 & 20 december: 35 missiler
21 december: 22 missiler
22 december: 3 missiler
23 & 24 december: 70 missiler
25 december: 16 missiler
26 december: 25 missiler

Mot denna statistiska bakgrund är det värdefullt att se vad de politiska ledarna från palestiniernas Gazaregering respektive den israeliska regeringen säger:

Hamas parlamentsledamot Fathi Hammad, i Hamas Al-Aqsa TV, 081002:
”Alla våra Hamashjältar som sitter i israeliska fängelser för att ha dödat judar bör veta att Allah betraktar varje dödad jude som första steget mot dödandet av 30 miljoner judar.”

Sheik Ahmad Bahr, Talman i det Palestinska Lagstiftande Rådet, i en mosképredikning 070427
”O Allah, förstör alla judar. O Allah, räkna dem noga, och döda dem alla, varenda sista jude. O Allah, visa judarna Mörkrets dagar. O Allah, som gav oss Boken, som förintade Profetens fiender, förinta också judarna och ge oss seger över dem.”

Ehud Olmert, Israels premiärminister, i ett öppet brev 081227
"Under sju år har hundratusentals israeliska civila i landets södra del lidit av missiler som skjutits mot dem. Livet i söder har under missilattackerna blivit outhärdligt. Israel gjorde allt som stod i dess makt för att situationen i söder skulle vara lugn och för att invånarna i städerna och samhällena nära Gazaremsan skulle kunna leva ett normalt liv. Svaret på det bibehållna lugnet blev beskjutning.

Inget land kan acceptera att leva på detta sätt. Våra medborgares liv är inte förhandlingsbara. De senaste dagarna har det klart framkommit att Hamas vill ha en konflikt. Alla som lyssnat på uttalandena från Hamas förstår att de har beslutat att öka attackerna mot invånarna i Israel genom urskillningslöst skjutande av raketer och granater. I en sådan situation kunde vi inte göra annat än svara. Vi gläds inte åt att behöva vidta stridsåtgärder men vi låter oss heller inte avskräckas från att använda oss av det.

Torsdagen den 25 december 2008 gjorde jag klart för invånarna i Gaza att vi inte agerar mot dem och att vi inte har för avsikt att straffa dem för Hamas aktioner. Vi kommer att se till att befolkningen I Gaza har vad de behöver och vi kommer att göra vårt yttersta för att förhindra att en humanitär kris uppstår.

Invånare i Gaza, vi är inte era fiender och vi kämpar inte mot er. Denna terroristorganisation har dragit olycka över två folk. Israel bekämpar inte det palestinska folket utan terroristorganisationen Hamas som egenmäktigt agerar mot invånarna i Israel. Målen som attackerades idag var följaktligen utvalda med betoning på att undvika att skada oskyldiga."


Mahmud Abbas, palestinsk president, Cairo 081227
”Vi pratade med dem och sade ‘Snälla, vi ber er, avsluta inte vapenvilan. Låt vapenvilan fortsätta och inte sluta så här’ så att vi kunde undvika det vi nu ser hända.”


Lösningen är lika enkel som den är omöjlig för Hamas: sluta terrorisera judar, sluta med kollektiv bestraffning av hela södra Israel, sluta använda den egna palestinsk-arabiska befolkningen som mänskliga sköldar, sluta använda den egna befolkning som gisslan för Hamas egen politiska vinnings skull.

Hamas kommer aldrig självmant att gå med på dessa krav. Det är upp till omvärlden att tvinga terrororganisationen att acceptera dessa villkor.

Men det kräver i sin tur att omvärlden verkligen sätter palestinsk-arabiska och israeliska liv i fokus.

Enda sättet att få Hamas att gå med på villkoren är genom att omgående strypa allt bistånd till regimen i Gaza.



Fördubbla det gärna efteråt, men först lugn, sedan ekonomisk hjälp. Belöning för framsteg, inte för massmord.

Det finns inget alternativ.