Monokrom syn i en färggrann värld

Efter 2920 dagar av urskillningslös missilbeskjutning av södra Israel från Gaza och 21 dagar av Israels svar, är resultatet helt tydligt:

Hamas vann kriget.

Eller egentligen: Israel vann kriget.

Eller egentligen: Fatah vann kriget.

Skönheten ligger i betraktarens öga, sägs det.

Och sanningen beror på vad berättaren vill förmedla.

”Gazakriget har stärkt Hamas, visar opinionsmätning” hävdar rubriken i Svenska Dagbladet. Artikeln är skriven av Bitte Hammargren. Fast den kunde lika gärna ha undertecknats Cecilia Uddén, Rolf Porseryd, Britt-Marie Mattsson eller Gert Gelotte. Siffrorna tolkas som att Hamas har vunnit opinionsmässigt samt att kriget ytterligare har radikaliserat den palestinska opinionen. Skulle det vara val idag skulle Hamas vinna valet eftersom Hamas redan har övertaget och dess stöd ökar medan stödet för Fatah redan är lägre och ständigt sjunker.

I artikeln kan man läsa bland mycket annat att ”trots Yasser Arafats många fel och brister är det många palestinier som i dag sänder honom en saknadens tanke.”

Där i en enda fras har den formidabla Bitte Hammargren lyckats sammanfatta hela arabvärldens problem: backa in i framtiden. Backa återigen in i ett träsk av korruption, lögner, antisemitism, indoktrinering, interna intriger och externa krig, fredsaversion och sabotage mot demokrati. Om Yasser Arafat är framtidshoppet är hoppet verkligen ute för de palestinska araberna.

”Palestinsk opinionsundersökning: Hamas tappar” hävdar rubriken i tidningen Jerusalem Post. Opinionsundersökningen har genomförts av Palestinian Center for Public Opinion, alltså av palestinier, inte israeler. Siffrorna visar att stödet för Hamas har rasat och att palestinierna inte har någon egentlig tilltro till någon av parterna, Fatah eller Hamas, men att Fatah ändå håller på att öka och redan är i majoritet.

Så vem har rätt och vem fel? Läs Jerusalem Posts artikel för att få en mer nyanserad bild av läget där många berörda intervjuas och citeras.

Läs Bitte Hammargrens alster i SvD för att få en förutbestämd uppfattning bekräftad.

Valet är ditt. Trots vad 300 antidemokrater i Malmö tycks tro, lever vi svenskar fortfarande i en demokrati. Bilda dig en egen uppfattning. Det finns en hel värld av information där ute som inte redan är färgad av journalister för att passa in i deras egen föreställningsvärld.

Endast betraktare med monokrom syn kan undvika att se färgskillnaderna.

Allt beror som sagt på vad man vill berätta.

Betraktar man som Bitte Hammargren omvärlden genom en svart-vitt Hamaskeffiyeh blir föga förvånande resultatet svart-vitt.

SvD, SR, Bohusläningen, DN, Dagen, Barometern, Haaretz, Jerusalem Post

När selektiv blindhet börjar bli en pinsam belastning

Sanningar och lögner. Ibland är det svårt att avgöra vad som är vad.

Som när svenska medier okritiskt återger uppgifter de får från palestinska terrororganisationer. År 2002 handlade det om 1500-2000 påstådda civila döda i Jenin på Västbanken som istället visade det sig vara 53 döda, av vilka 48 terrorister med vapen i handen.

Och nu senast de palestinska uppgifterna om 1300 döda civila och 48 döda Hamasmilitanta som resultat av Hamas krig mot Israel, vilket istället visar sig handla om totalt 1300 döda, av vilka i skrivande stund 900 visat sig vara Hamasterrorister.

Uppenbarligen lider många svenska journalister av samma svåra problem i hantering av siffror som deras palestinska uppgiftslämnare.

Än svårare är att bedöma hur Hamas och deras stödtrupp i den övriga muslimska världen tänker.

Fowzi Barhoum representerar Hamas i de egyptiska diskussionerna om framtiden. En framtid som kommer att bli en upprepning av de gångna 60 åren om inte Hamas och den övriga arab- och muslimska världen för en gångs skull bryter med det förflutna och verkligen tänker framåt:

Framtiden kräver acceptans av fredlig samlevnad, sida vid sida. Israel har upprepade gånger visat att landet är berett att kompromissa för fred. Utan kompromissvillighet från Hamas och deras stödtrupp utomlands kommer inget att förändras.

Desto sorgligare är det att Fowzi Barhoum säger att Hamas inte kommer att acceptera mindre än öppna gränser och borttagning av bojkott mot Hamas styre. ”Vi förkastar en öppen vapenvila men vi kan tänka oss en tillfällig period av lugn”.

Israel har upprepade gånger förklarat att de stängda gränserna har ingen egenvärde: gränserna är stängda på grund av att Hamas gärna understryker att öppna gränser ska användas för att importera raketer för beskjutning mot civila israeler, precis som skett under åtta långa år, 10 000 raketer. Om därför något ska ändras, måste det vara Hamas inställning. En ändrad inställning från Hamas – eller terrororganisationens totala kollaps – är det enda som kan öppna dörren till gränserna. Utan import av raketer för avfyrning mot judiska barn, inget behov av stängda gränser.

Logiken är så förbluffande enkel. Kanske för enkel för Hamas.

Och uppenbarligen för enkel för Turkiets statsminister Recep Tayyip Erdogan som sade idag att visserligen hade Hamas gjort fel genom att skjuta mot Israel – 834 missiler under den ”vapenvila” som Hamas själva ville ha – men att Hamas ändå ”måste anses ha helt uppfyllt sina åtaganden genom att efterfölja vapenvilan”. Det är en logisk och statistisk absurditet utan like.

Tyvärr en absurditet som är vardagsmat i en arab- och muslimsk värld som ger näring till Hamas omedgörlighet. De ser ingen som helst anledning att ändra sin oresonliga ståndpunkt när de får sådant stöd från det internationella samfundet.

Desto bättre är det att vissa delar av de svenska medierna nu äntligen börjar rapportera om de faktiska förhållanden i Gaza, om stämningen där mot Hamas, om de verkliga dödssiffrorna. Arne Lapidus i Göteborgs Posten 090125 är en i raden av journalister som nu äntligen börjar arbeta som journalister: han rapporterar nyheterna, han skapar dem inte som del av kampen i en förutbestämd politisk dagordning (”Palestinsk kritik mot Hamas” http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=130&a=472226.

Det är riktigt pinsamt när till och med vissa arabiska medier ifrågasätter ”sanningar” som stora svenska medier blundar för. Den egyptiska tidningen Al Ahram är knappast känd för att vara proisraelisk (”Vad gäller Israels brott: det som hände är ytterligare ett förkastligt exempel ovanpå allt annat som det landet gjort sig skyldigt till”). Ändå skriver Al Ahram i samma nr 931 det som stora svenska medier inte gör (http://weekly.ahram.org.eg/2009/931/ed.htm): ”Förlusten i liv och egendom är lika stor som den var onödig. De som tog beslutet att sätta igång detta onödiga krig gick under jorden. Så vad exakt var deras poäng?”

Tidningen fortsätter: ”En del av ansvaret måste åläggas några bland den palestinska befolkningen – de som vägrade att förnya vapenstilleståndet och som fortsatte skjuta … Konstigt nog är det ingen som funderar på att lägga ansvaret hos dem som tog det felaktiga beslutet och som fortsatte skjuta raketerna.”

Al Ahram visar en klarsynthet och en objektivitet som borde stå modell för svenska medier:
“Idag visar det sig att vilken militant grupp som helst med ett par dussin anhängare och några hemmagjorda raketer med en räckvidd på 10 eller 20 kilometer kan dra in en hel region i krig. På samma sätt kan vilket som helst litet land med en satellitkanal föra miljoner TV-tittare bakom ljuset.
”Så här funkar det: skicka ut en journalist med en kamera och folk samlas runt honom. Någon enskild person kanske uttrycker fanatiska åsikter och voila! Resultatet är färdigt – TV-kanalen redigerar och vinklar materialet så det ”bevisar” att åsikterna representerar alla som fanns med i TV-bilden.”

Arabiska medier börjar ifrågasätta de förljugna mediebilderna som kablas ut, men TTs klienter runt om i Sverige sväljer allt med hull och hår. Där viljan finns är inget för grovt i kampen mot den judiska staten.

Förhoppningsvis är den svenska publiken långt mer omdömesgill än de stora svenska medierna. Allt större delar av den arabiska världen tycks inse sanningen medan de röda svenska medierna fortfarande lyckas blunda för samma sanning.