Ockupation och bosättning - vem gör vad

Ockupation och bosättning – inte lika enkelt som det ser ut att vara.

Det finns en hel del här som många länder, regeringschefer, religiösa ledare och etniska grupper helst av allt inte vill tala om – samtidigt som de fortsätter att peka med handen mot den judiska staten Israel.

 
(Tack till Yaakov Kirschen, Israel, som regelbundet publicerar utsökta kommentarer om sociala och politiska skeenden i serieteckningsform i The Dry Bones Blog: http://drybonesblog.blogspot.com/2010/03/response.html)


Men hacka för allt i världen inte bara på USA.

Det finns, trots allt, Storbritannien och dess fortsatta bosättningspolitik i Gibraltar, som Spanien ser som spansk mark.

För att inte nämna Falklandsöarna, strax utanför Argentinas kust men hela 13 000 kilometer från Storbritannien – som hotar med att än en gång gå i krig för att skydda dess rätt till fortsatt bosättning och kolonisering av Las Malvinas, som är det spanska namnet på öarna.

Kina fortsätter sin aggressiva bosättningspolitik i Tibet. En miljoner – 1 000 000 – etniska tibetaner har tvingats bort från sitt hemland i den av omvärlden totalt ouppmärksammade etniska rensninen som även bevittnade en miljon kineser transporterade till Tibet för att ersätta den inhemska befolkningen.

Hur står det till med Rysslands ockupation av och bosättning i Japans strategiska ogrupp, Kurilena? Vi nämner väl inte Rysslands framfart i Tjetjenien...

Sedan är det Irans ockupation av några av Iraks saftiga oljefält, en ockupation som inleddes så sent som i December i fjol. Hur mycket läste du om det?

Samt Syriens de facto fortsatta ockupation av Libanon – numera sanktionerad av USA under Barack Hussein Obama, som utbytte ambassadörer med Damaskus just för att signalera hur nöjd han är med Syriens hegemoni.

Ingen sådan lista skulle kunna betraktas som komplett utan att nämna Frankrikes fortsatta ockupation och vidsträckta bosättningar i ett stort antal territorier i Atlantiska Oceanen, Stilla Havet och Indiska Oceanen samt ockuperat territorium på Sydamerikas fastland. Idag finns det fler än 2,6 miljoner – 2 600 000 – människor som bor i dessa bosättningar och ockupationen av samtliga dessa territorier fortsätter. Förutom när Frankrike inte helt sonika transporterar bort hela befolkningar och spränger bort deras hem som del av sin kärnvapen utprovning. Då blir deras hemöar obebodda för all framtid. Åk till den underbara lilla ön St Martin i det avlägsna Västindien och du kommer att få prata franska. Köp något där och idag betalar du i Frankrikes nya valuta euro, tills nyligen var det franc som gällde.

Fast ovanstående är inte riktigt, riktigt sant. St Martin är inte bara en fransk koloni med franska bosättningar. Efter att ha invaderats och koloniserats av européer har ön delats i två - den andra delen ockuperas av Nederländerna, som har stora bosättningar på ön som de för egen del har döpt om till St Maarten. Där pratar man holländska, men även där betalar man med den europeiska valutan, euro. I Västindien...

Naturligtvis kan ingen diskussion om bosättning eller ockupation anses vara komplett utan att rikta uppmärksamhet mot Turkiets fortsatta ockupation och bosättningspolitik på Cypern – ön där en apartheidbarriär skiljer invaderande turkar och bofasta greker åt.

Och där, faktiskt, är hela kruxet: det finns ingen diskussion om något av ovanstående. Ingen diskussion alls.

Det finns bara diskussion om fördömanden av Israel för att man bygger 1600 bostäder i ett område som aldrig någonsin varit del av något annat land i regionens historia sedan mänsklighetens början.

Hyckleri är bara förnamnet.

Redo för mer hyckleri? Samma Obamaregering som fördömde Israel för att landet bygger bostäder, förblev knäpptyst när Jordanien alldeles nyligen började återkalla medborgarskap från palestinska araber som fötts, skolats och hela sitt liv arbetat och betalat skatt i kungadömet, av den enkla anledningen att det är dyrt att bygga bostäder åt dem. Lika knäpptyst var det förresten från EU, FN, Sverige, Ryssland…



Relevanta länkar:
Det terroristkontrollerade Gaza, där det inte finns någon israelisk ockupation eller bosättningar, får mer bistånd än det jordbävningsförstörda Haiti.

Igår sköts den 27e raket från Gaza in mot Israel, där en jordbruksarbetare dödades.

Medierna och politikerna ignorerar den fortsatta antisemitiska indoktrineringen hos Mahmoud Abbas palestinska regering.

Palestina fanns – men finns inte idag på grund av palestinierna

Daniel Söderberg ’tror’ väldigt mycket men vet desto mindre.

Han påstår att det varit lugnt sedan Hamas kom till makten. Endast två självmordsattacker har skett. Allt går att förvränga med lite statistik.

Fakta: Sedan Israels uttåg ur Gazaremsan har raketanfallen därifrån tiodubblats. Och visserligen har bara två självmordsbombningar genomförts, men 74 stoppades innan de verkställdes.

Fakta: Hamas erkänner inte Israel i någon del av mellersta östern. Däremot accepterar de en vapenvila i 20 år för att bygga upp sina styrkor för det ”avgörande slaget mot dessa bröder till apor och svin” – alltså judar. Läs Hamas stadgar och programförklaring.

Fakta: Vare sig Hamas eller något arabiskt land förutom Egypten och Jordanien är berett att acceptera Israel inom 1948-års gränser – som Israel accepterade då. Istället inledde araberna 1948 ett ”utrotningskrig” för att ”avhysa judarna från hela det muslimska Palestina mellan Medelhavet och Jordanfloden”.

Fakta: palestinierna har raket- och bombverkstäder utspridda genom hela det civila samhället. Söderberg undrar hur jag ”tror att palestinierna ska ha kunnat bygga bombfabriker … utan att Israel fått reda på det”. Fakta: i nittio procent av fallen får Israel informationen från civila palestinier som inte vill att deras hem används som bas för terrorverksamhet.

Söderberg tror inte på kopplingen mellan oljepriset och Israel-Palestinakonflikten – utan det beror på ”USA:s orättfärdiga krig nere i Mellanöstern”. Arabländerna förutspådde alltså redan på 1970-talet att USA skulle inleda ett krig i Mellanöstern på 2000-talet! Det var ju på 70-talet som den första arabiska oljekrisen inleddes för att tvinga omvärlden att sluta handla med judar. Historieböcker är intressant läsning.

Söderberg ”tror att om palestinierna skulle slippa Israels förtryck och ockupation” skulle attackerna upphöra. Säg det till de efterlevande till de drygt 120 judar som massakrerades av palestinier i staden Hebron på 1920-talet – decennier innan Israel ens kom till, innan ”ockupation” blev ett så användarvänligt vapen i mediekriget.

Men Söderberg har rätt i en sak. Jag skrev att palestinierna vill förstöra vattentillförseln från Israel. Jag menade eltillförseln – deras raketer har som mål Ashkelons kraftstation i södra Israel, som förser Gazaremsan med el. Att Gaza blir totalt strömlös är alltså ett litet pris att betala bara Israel blir utan.

Det blir aldrig fred förrän palestinierna älskar sina egna mer än de hatar israeler. Med Hamas vid makten är utsikterna avlägsna.

Ack denna selektiva blindhet

Gunnar Olofsson har lyckats skriva hela 521 ord i HT (060110) om säkerhetsbarriären utan att nämna ordet ”terror” någon gång.

Olofsson behöver sålunda en lektion i logik: utan terror, ingen barriär.

Att palestinier behöver passera checkpoints i säkerhetsbarriären och till och med stå där i timmar är en fråga om bekvämlighet. Att dessa checkpoints och själva barriären har rests för att förhindra fortsatt urskillningslöst palestinskt massmord mot civila israeler är det priset palestinierna får betala tills de själva får bukt med våldet. Att ett palestinskt skolbarn kommer sent till skolan på grund av en barriär byggd för att stoppa palestinsk terror är definitivt att föredra framför att israeliska skolbarn inte kommer till skolan alls eftersom de ligger döda i sitt eget blod efter en palestinsk terrorattack – en attack som en barriär hade kunnat förhindra.

Olofsson säger att barriären inkräktar på ”ockuperad palestinsk mark”.

Arabisk ockupation
Olofsson behöver tydligen även lektioner i historia, juridik och språk: hur accepterat man än försöker göra begreppet ”ockupation”, är området ur juridisk synpunkt omtvistat. Det hade varit ockuperat om Jordanien fortfarande gjorde anspråk på det, men det gör de inte. Det är omtvistat område, omtvistat därför att två parter – israeler och palestinier – gör anspråk på något som tidigare illegalt ockuperades av en tredje part, Jordanien.

Med andra ord är det ett invecklat juridiskt problem Olofsson så grovt förenklar. Israel försöker förhandla om en slutlig gräns med en partner som inte ens har kontroll över den egna gränsen vid Rafah, än mindre har kontroll över den florerande terrorn. Tills palestinierna själva får bukt med terrorn, får de helt enkelt finna sig i att förhindras från sin favoritunderhållning – massmord på civila israeler. Ett led i detta är en barriär där den gör mest nytta.

Olofsson är upprörd över att barriären av Tzipi Livni har betecknats som Israels kommande östgräns.

Israel raderas
Jag letade förgäves i hans artikel efter upprördhet gällande palestinska Hamas uttalande att Israel kommer att utplånas till förmån för ett muslimskt palestinskt land ”mellan Medelhavet och Jordanfloden”. Eller hans upprördhet över att den officiella palestinska karta som självaste Mahmud Abbas sitter framför inte visar några gränser alls utan där ordet ”Palestina” skrivits tvärs över hela Israel.

Mot den bakgrund är det generöst av Livni att överhuvudtaget pratar om en östra gräns för ett kommande Palestina – hon har ju accepterat tanken på dess existens.

Olofsson väljer att inte nämna att Israel ofta har justerat barriärens sträckning i enlighet med de förhandlingar som förs mellan parterna.

Men förhandlingar kräver slut på något som Olofsson inte berör med ett enda ord: palestinsk terror.

Utan terror, ingen barriär
Utan terror, ingen barriär. Den som förvägrar palestinierna att ta konsekvenserna av sina frivilliga handlingar – såsom terror – är i själva verket en rasist som underkänner palestiniernas intellekt och förutsätter att de är för sinnessvaga för att dömas för sina handlingar.

Gunnar Olofsson är antingen rasist eller blind för synlig terror. Barriären är den synliga konsekvensen av palestinsk terror.