Hopplös röd-grön Mellanösternpolitik

Palestinska regeringspartiet Fatah beslagtar palestinska terroristers kassamraketer på Västbanken och överlämnar dem till Israel, som ytterligare ett steg i en ömsesidig normalisering av relationerna.

PLO och Fatah verkar vara angelägna om att göra upp med sitt väldokumenterade förflutet som terrororganisation och till och med betalar enorma summor i kompensation till PLOs många terroroffer. Det är en anmärkningsvärd framsteg.
 
Helle Klein är tyst.
 
NATO-styrkan i Afghanistan dödar av misstag flera afghanska civila vid åtminstone två tillfällen under den senaste veckan – förödande misstag i krigets hetta i kampen mot Talibaner som slaktar religiösa och politiska oliktänkande samt kvinnor varhelst de påträffas.

Helle Klein är tyst.

Sunnimuslimer utför våldsamma attacker mot shiamuslimer, och shiamuslimer utför våldsamma attacker mot sunnimuslimer.

Helle Klein är tyst.
 
Ilmar Reepalu gör en serie fördömande uttalanden mot judar – i Sverige. Hans uttalanden upplevs som rasistiska - även av medierna och politikerna.

Helle Klein är tyst.

Arablandet Dubai är värdland för en internationell tennisturnering där israeliskan Shachar Pe’er deltar, medan israeler som ville spela tennis i den svenska staden Malmö först förbjöds av Kleins partikamrat Reepalu, sedan fick spela inför tomma läktare – och därigenom förlorade det ekonomiskt hårt trängda Malmö värdefulla biljett- och turistintäkter.
 
Helle Klein är tyst.
 
De utländska medierna börjar allt mer få upp ögonen för ett nytt Sverige vars anseende i allt högre grad befläckas röd-brunt med kontrasterande islamistiska färger i form av den gula Hizbollahflaggan och den svarta Islamiska Jihadflaggan. Den gröna Hamasflaggan har vajat i Malmö sedan länge.
 
Helle Klein är tyst.
 
Sveriges anseende som tolerant land börjar allvarligt ifrågasättas. Läs Dick Erixons utmärkta bloggpost i ämnet.
 
Helle Klein är tyst.
 
Muslimska asylsökanden flyr genom det muslimska Egypten i ett desperat försök att söka fristad i världens enda judiska land, Israel, men de skjuts i ryggen av muslimska soldater i Egypten.

Helle Klein är tyst.
 
Islamistiska Hamas attackerar det svenskaste som tänkas kan – Palmecentrets verksamhet i Gazaremsan. Läs vad SMP, Palmecentret och FiM skriver om detta väl magstarka tillvägagångsätt, då välmenande svenskt bistånd blir föremål för islamistiska påhopp.
 
Helle Klein är tyst.

Men nu äntligen tar Helle Klein bladet från munnen. Nu äntligen är hon inte tyst. Hon skriver om en ”Hoppfull rödgrön Mellanösternpolitik”. Hon hänvisar till en artikel i den i internationella journalistkretsar helt sågade populistiska publikationen Aftonbladet skriven av företrädare för extremvänstern, och hon prisar just Olof Palmes Internationella Center som tillsammans med andra aktörer ska hålla seminarium där temat är Gaza och den internationella rätten.
 
Helle Klein är inte känd för sitt sinne för humor, hon menar allvar. Hon syftar inte på man inom ramen för den internationella rätten nu ska rannsaka Hamas för att terroristorganisationen trakasserar Palmecentret i Gaza, ej heller syftar hon på att terroristorganisationen än idag skjuter missiler mot civila judar i Israel.
 
Nej, hon menar att man bör anstifta en total bojkott mot den judiska staten just för att Israel besvarar Hamas angrepp. Hon vill bland annat driva på en total svensk bojkott av all handel med Israel, i synnerhet gällande försvarsangelägenheter.
 
För drygt ett år sedan var det Ilmar Reepalu som hellre förhindrade hans stad från att tjäna välbehövliga pengar under en tennisturnering om det innebar att judar skulle komma till hans stad – inget pris var för högt för det politiska ändamålet. Slutsumman för Reepalus islamistiska vurm kostade både staden och staten mångmiljoner kronor i polisinsatser och förstörd egendom - förutom uteblivna intäkter. Läs här hur Reepalus framfart har gett namn åt ett föga hedervärt tillstånd – Malmösyndromet.
 
Och idag är det partikollegan Helle Klein, några dagar efter att två svenska soldater tragiskt stupade i Afghanistan i frontlinjen mot internationell terrorism, som anser att det är bättre att fler svenska soldater dör än att de skyddas av den bästa utrustning som finns i form av obemannade bevakningsflygplan – av israelisk tillverkning. Läs bloggen Mellanöstern Aktualia MM för en skarp analys om vilka effekter en sådan bojkott kan ha för svenskars liv.
 
Det är naturligtvis en politik som för står för det rödgröna blocket, med figurer som Reepalu, Klein och Gahrton i spetsen.

Samtidigt bör man komma ihåg att kombinationen röd + grön = brun.

Helle Klein avslutar sina tankar med det oförglömliga ”De rödgrönas artikel bådar gott för framtiden”.
 
Vilket gör det så mycket bättre att jag redan några dagar före henne skrev om just den rödgröna sörjan i en bloggpost med titeln ”Den oheliga treenigheten” och vilka förödande konsekvenser det skulle ha för Sverige och faktiskt för Mellanöstern.

Helle Klein och de rödgröna: vare sig först med nyheterna, eller speciellt logiska i sina tankar, eller ens solidariska vad gäller nationens intressen.
 
Men hörs – det gör de allt.

Telefon som vapen?

Absolut – om du är palestinsk arab.

Och inte bara som ett sätt att utlösa en bomb.

Israels palestinsk-arabiska ”partners i fred” använder numera sina telefoner för att ringa den israeliska polisen och skrika grovt rasistiskt hat och rikta personangrepp mot dem.

Välformulerade, litterärt genomtänkta och mogna funderingar såsom ”jag ska sätta på din mamma/syster/fru”. Denna epidemi av grova samtal gör att genuina samtal från nödställda inte alltid kommer fram. 

Polisen hanterar idag uppemot 40 000 av dessa telefonsamtal i månaden från palestinska araber. Poliserna som bemannar telefonväxeln har fått träning och instruktion i hanteringen av dessa samtal – de får inte besvara dem på något sätt utan bara lägga på luren.

Vad ni än gör, tala nu inte om för Richard Goldstone att den sionistiska regimen aggressivt och oproportionerligt lägger på luren enbart när palestinska araber ringer. För då kommer Goldstone att omgående vända sig till FN med krav på ytterligare flera miljoner dollar av våra beskattade medel. Med målet att sätta ihop en undersökningskommission vars ansvar begränsas till att skyldigförklara de israeliska poliserna som lägger på luren enbart när palestinska araber ringer. Dessa grova, rasistiska haranger som de judiska poliserna får höra kanske bara är den inledande hälsningsfrasen som föregår ett genuint polisärende, som att en katt sitter fast i ett träd i Hebron, eller att någon granne i Ramallah inte har betalat sin TV-lisens.

Otrolig, men möjlig. Vilket på FN-språk betyder ”definitivt värt att skydda med offentliga statliga medel som en mänsklig rättighet som tillfaller enbart palestinska araber och ingen annan, fram till nionde generation”.

Men vet ni vad? Låt oss vara lite kreativa. Alla samtal till polisen bör automatiskt belastas med motsvarande 200 kronor per samtal. Genuina samtal innebär att denna summa automatiskt och i sin helhet omgående återbetalas till uppringaren. Hela processen tar någon nanosekund och sker obemärkt. Alla rasistiska samtal som slutar med att polisen lägger på luren betyder att avgiften tillämpas i sin helhet.

Israel leder världen i mjukvaruutveckling. Vilken gymnasieelev som helst i Sderot skulle kunna skriva programmet som behovs för telefonsystemet.

Alla inkomster från palestiniernas doneringsiver bör gå till en speciell fond för att bygga ut säkerhetsbarriären.

Bantningsdiet a la Mellanöstern

Att verkställa fred i Mellanöstern är som att beordra en ny bantningsdiet.

De utomstående experterna menar väl där de sitter i sina laboratorier, den överviktige lyckas övertala experterna om att han har de bästa avsikterna, man tror sig ha hittat den idealiska lösningen – må det sedan heta Atkinsdieten, Evansdieten, broccolidieten, fruktdieten eller vilket som helst tjusigt namn.

Teorin bakom dieten är mer – eller mindre – grundligt genomtänkt.

Men man lyckas inte gå ner i vikt om inte den berörde verkligen vill det.

Allt för ofta frestas man att återgå till samma gamla dåliga vanor som tidigare. Frossa i fel sorts mat, äta vid fel tidpunkter, äta för mycket, vägra pröva något nytt som till exempel hälsosam motion.

Är man inte tillräckligt seriös, funkar det helt enkelt inte.

Likadant är det med fred i Mellanöstern.

De utomstående experterna menar väl där de sitter i sina bekväma kontor, de våldsbenägna lyckas övertala experterna om att de har de bästa avsikterna, man tror sig ha hittat den bästa lösningen – må det sedan heta Vägkartan till Fred, Den Stegvisa Fredsplanen, Interimslösning med Palestinska Myndigheten, Maktdelning mellan Hamas och Fatah, eller vilket som helst tjusigt namn.

Teorin bakom lösningen är mer – eller mindre – grundligt genomtänkt.

Men man lyckas inte skapa fred om inte de berörda verkligen vill det.

Israel har demonstrerat med all önskvärd tydlighet att man verkligen vill ha fred.

Israel har helt dragit sig tillbaka från Sinai i söder, varifrån hon i åratal attackerades av terrorister. Resultat: fredsfördrag med Egypten.

Israel har helt dragit sig tillbaka från Libanon för att skapa en likadan fredsfrämjande miljö i norr, varifrån hon i åratal har attackerats av terrorister. Resultat: Iran attackerade Israels civila med raketer, via sin lydmilis Hizbollah. Kriget varade i en månad.

Israel har helt dragit sig tillbaka från Gazaremsan för att skapa en fredsfrämjande situation liknande den med Egypten – kanske var Libanon bara ett förödande undantag. Resultat: Iran attackerade Israels civila med raketer, via sin lydmilis Hamas. Kriget varade i en månad.

Och under hela perioden har Iran fortsatt att bygga upp sin infrastruktur för kärnvapentillverkning, fortsatt att förneka Förintelsen i vilken sex miljoner judar slaktades för att de var judar – med Stormuftin i Jerusalems ivriga stöd – och har fortsatt att klargöra att Israel skall raderas från kartan.

Samtidigt fortsätter palestinierna att gå på samma gamla fredsvägrarlinje, de fortsätter att skjuta missiler mot Israel från Gaza, kasta brandbomber på bilister i och nära Judéen/Samarien (även kallad Västbanken efter Jordaniens illegala ockupation av området 1948), fortsätter att uppmuntra antisemitism i moskéerna, i skolorna, i radio, TV och tidningar, och fortsätter att demonisera sin granne Israel, ett land de ändå någon gång måste sluta fred med.

Om de nu menar allvar med att ha Israel som granne, det vill säga.

För allt tyder på att deras egentliga avsikt inte är att leva sida vid sida med sin granne, utan istället att radera och ersätta sin granne.

Under tiden fortsätter världssamfundet att pumpa in massiva finansiella resurser utan att avkräva något i gengäld. Som ett stopp för terrorattacker eller antisemitisk indoktrinering, frisläppande av Gilad Schalit från den olagliga fångenskapen han befinner sig i efter att ha kidnappats från Israel. Omvärldens obegränsade penninginjektion tolkas för vad det är – acceptans för palestiniernas fortsatt stenhårda kompromisslöshet.

Det blir som att ta den bantningsbenägna till en godisaffär och ge honom obegränsad tillgång till pengar, och lämna honom där med uppmaningen ”vi ses senare”.

Och så blir man överraskad över att vikten bara fortsätter att öka.

På samma sätt fortsätter våldet i Mellanöstern. Och ”experterna” säger sig inte förstå varför.

Stryp penningtillförseln. Sätt krav. Visa balans och objektivitet. Palestinierna behöver inse genom praktisk handling att det ställs reella krav på dem. Belöningen är en egen stat. Israelerna behöver inse genom praktisk handling att deras reella farhågor uppfattas och att ingen försöker sätta dit dem. Belöningen är fred.

Måste det vara svårare än så?

Svaret är tyvärr ”ja”. Anledningen är att palestiniernas belöning – en egen stat – har alltid underkastats det långt viktigare målet: krossandet av judarnas stat Israel.

Det är upp till omvärlden att övertyga dem om att banta bort kravet på grannstatens förstörelse och att höja skapandet av den egna staten till högsta prioritet.

Inga andra bantningskurer kommer att fungera. Allt annat innebär att världssamfundet fortsätter att betala för allehanda låtsaspreparat.

Det är dyrt. I pengar och i liv.

Bloggar, webbsidor och tidningar:
MXp om biståndsslöseri
Daniel Pipes om CAIR
GP om biståndsslöseri
FiM om biståndsslöseri
Abbas åsikt om Hamas - Kuwait Times
MEForum om biståndsslöseri
Professor Barry Rubin/GLORIA - om västvärldens attityd till terror
JPost om arabvärldens krig mot Israel i FN via UNHRC/Goldstonerapporten
Wall Street Journal om hur medierna hjälper extremisterna/Boström/Aftonbladet
Intelligence and Terrorism Information Center - om hatindustrin hos Fatah/PA/PLO och Hamas

Från denna blogg:
Problemlösning i Mellanöstern
Avsluta ockupationen av FN
En ny internationell kommission behövs

Israel måste sluta uppföra rasistiskt

Det är otänkbart att det finns ett slags behandling för judiska israeler, och ett helt annat slags behandling för araber från Västbanken och Gazaremsan.

Gilad Schalit kidnappades som tonåring från Israel. Det hände för tre (3) år sedan.

Alltsedan dess har han hållits inspärrad i en underjordisk bunker, utan möjlighet att ens se solljus. För två dagar sedan släppte Hamas en 2 minuter lång videofilm med honom, i utbyte mot frisläppande av 20 terrorister från Västbanken och Gazaremsan.



Gilad Schalit har inte fått träffa eller på annat sätt komma i kontakt med familjen, Röda Korset, en enda organisation för de mänskliga rättigheterna – men å andra sidan har vare sig Röda Korset eller någon organisation för mänskliga rättigheterna krävt att få träffa honom. Han har inte haft tillgång till advokat – men å andra sidan är han inte anklagad för något brott.

Förutom att vara jude och israel.

Hamasterrorister dömda för mord, massmord och terrorism och som sitter i israeliska fängelser inte bara åtnjuter sina i Israel lagstadgade rättigheter – och de är många: besök från Röda Korset, från organisationer för de mänskliga rättigheterna, från advokater, från familjmedlemmar. De får skriva och ringa till familjmedlemmar.

Israel uppför sig sålunda rasistiskt: Israel accepterar att araber behandlas på ett sätt, men att israeliska judar behandlas på ett helt annat sätt.

Rasism är förkastlig.

Därför bör Israel omgående se till att exakt samma regler tillämpas på de terrordömda araberna från Västbanken och Gazaremsan som sitter i landets fängelse. Precis som i fallet Gilad Schalit bör dessa människor få en enda möjlighet till videokommunikation med omvärlden vart tredje år.

Omvärlden i form av FN, EU, Kvartetten, Palestinska Myndigheten och Hamas är säkert med på noterna, eftersom dessa organisationer är emot rasism.

Lika behandling för alla – hur kan det vara fel?

Detta i avvaktan på undertecknande av ett avtal om frisläppande av varenda terrordömd fånge från israeliska fängelser till sina nya permanenta hem i EU-länderna samt USA (se gårdagens artikel).

Everyone's a winner.

Khaled Meshaal om framtidsutsikter, JPost om vad som väntar

FRIGIVEN !!!

Alltså inte Gilad Schalit.

Utan en video om Gilad Schalit.



När det gäller den ultrareligiösa muslimska terrorgruppen Hamas skall detta betraktas som en positiv utveckling.

Att leka med människors öden är en dygd, enligt Hamas. Att framtvinga terroristers frigivning är en triumf. Att kidnappa en tonåring och sedan hålla honom fången, utmärglad och likblek, i en underjordisk bunker utan tillgång till solljus i mer än tre år, är höjden på strategisk framgång.

Allt enligt den muslimska terrorgruppen Hamas.

Kidnappning är lagvidrigt.

Det tycks inte FN veta. Inte heller EU. Ej heller Röda korset.

Den tonårige israelen Gilad Schalit kidnappades från Israel för mer än tre år sedan.

Totalt tyst i omvärlden.

Hamas, det palestinska regeringspartiet som kidnappade honom, idkar människohandel. De använder Gilad Schalit som bytesobjekt.

Det säger allt om det samhälle och den religion som dessa religiösa fanatiker företräder. Deras aktion görs ju i det palestinska samhällets och den muslimska religionens namn.

Andra tolkare av det palestinska samhället eller den muslimska religionen gör sig icke besvär – det finns endast ett svar och det svaret har Hamas.

Efter mer än tre år har Hamas nu gått med på ett frisläppande.

Inte av pojken, utan av en 2 minuter lång video som visar pojken.

Det första livstecknet på över tre år.

I utbyte fick Hamas 20 dömda terrorister frigivna ur israeliska fängelser.

För att få hela pojken frisläppt kräver Hamas att uppemot 1000 dömda terrorister och massmördare ska släppas från israeliska fängelser.

Hamas annonserar redan nu att fler kidnappningar är på gång eftersom detta visar sig vara en framgångsrik taktik.

Många israeler är upprörda över att 20 terrorister har släppts i utbyte mot bara en 2 minuter lång videofilm om Gilad Schalit.

Jag är inte alls upprörd över det. Tvärtom. Jag hade hellre släppt 2000 terrorister i utbyte mot Gilad Schalit. Fast med några villkor:

1. Endast terrorister med pågående universitetsstudier släpps. Som bekant får palestinska terrorister läsa vid universitetet på bekostnad av den israeliska staten. Israeliska medborgare, å andra sidan, måste betala för att läsa. De måste arbeta för att tjäna ihop till sina egna studiekostnader, sedan måste de arbeta ännu mer för att tjäna till de palestinska terroristernas studiekostnader. Därför blir deras egna studiekostnader så höga.

2. Genom att släppa terrorister innan de fullföljt sina utbildningar, får de ändå ingen akademisk examen i ryggen. Se nedan för detaljer om vem som ska bekosta den färdiga utbildningen.

3. Terroristerna skall förvisas enbart till länder i EU. Inget EU-mottagarland får ta in mindre än 150 frisläppta terrorister, för att trycket verkligen skall kännas av, och i avtalet skall det slås fast att de inte får lov att lämna respektive land på minst 5 år och att hela deras uppehälle skall bekostas av värdlandet. Låt EU börja betala för problemet som de skapat och som de så gärna vill att Israel skall bekosta.

4. Inom ramen för avtalet bör det klargöras att samtliga palestinska terrorister, alltså inte bara dessa 2000, skall släppas under samma villkor inom loppet av ett (1) år. Hälften var till EU-länderna samt till USA.

Vips får Israels ekonomi en plötslig uppryckning.

Det är självklart att såväl EU som USA vill gärna skriva på ett sådant avtal – i ivern att skapa lugn i Mellanöstern vill de naturligtvis att terroristernas fångenskap ska upphöra. De är nog lika ivriga på villkoren som de har varit ivriga i sitt fördömande av Gilad Schalits olagliga fångenskap.

Imorgon ska jag kandidera till posten som FNs Generalsekreterare, jag tror jag har en ovanligt välutvecklad problemlösningsförmåga.

VK, JPost, JPost2, JPost3, JPost4, MxP, Sydsvenskan om FN, SvD om Hamas och Sderot, The Australian om FNs hantering av Israel och Gaza, Ilya Meyer om Gilad Schalit 1, 2, 3,

Och kriget mot Israels civila bara fortsätter

TT (Tidningarnas Telegrambyrå), som är de palestinska terrororganisationernas främsta vapendragare i Sverige, ljuger om antalet döda i Hamas nyligen avslutade krig i södra Israel/Gazaremsan.

TTs siffror motsägs av analytiker i hela världen - förutom av Hamas.

Ändå är det Hamas siffror som TT åberopar.

Skifta fokus lite. Här är inte bara siffror, utan även bilder på de israeliska barn som palestinska terrorister redan dödat sedan år 2000.

Bilderna visar terrorns unga ansikten. Bilder som du garanterat aldrig kommer att få se i någon artikel signerad TT.

Och här är de palestinska terroristernas senaste försök att höja dessa siffror: en 100-kilosladdning i ett köpcentrum. I lördags kväll, efter sabbaten, då köpcentret var fullt med ungdomar och barnfamiljer:

En bilbomb i Haifa. Tack och lov briserade den inte. Hundratals liv räddades.

Den här gången.

Det är inte första gången detta köpcenter är mål för arabisk terror. När Saddam Hussein levde, sköt han massiva Scudrobotar mot uteslutande civila mål i Israel, och en av dessa robotar landade just i detta köpcenter. Resterna av roboten finns utställd mitt i byggnaden – livet går vidare trots den ständiga terrorn. Den som till äventyrs tror att en Scudrobot är i storleksordning stuprör och att det är ett relativt ofarligt vapen – något som TT ofta försöker desinformera sina läsare om vad gäller Kassamraketer och Katyusharaketer – får tänka om. Tänk något i storleksordning stadsbuss. En stadsbuss som flyger genom luften och som landar på ditt huvud, och sedan exploderar med massiv kraft.

Nu var ”Galiléens befrielsefront” lite mer blygsam i sitt försök i lördags. De ville inte alls skicka något i storleksordning stadsbuss flygande genom luften för att massakrera ytterligare barn och ungdomar.

Nej, istället ville man åstadkomma samma resultat genom att explodera marken under deras fötter. Det är stora skillnader. 100 kilo sprängladdning i en underjordisk parkeringsplats efter mörkrets inbrott när köpcentret var fyllt med barn och ungdomar på jakt efter lite liv och rörelse efter en stillsam sabbat.

I Haifa, den stad i Israel som har den procentuellt sett största arabiska (både muslimska och kristna) befolkningen. Ett terrordåd ämnat att skapa inte bara död och förödelse, utan även politiska, religiösa och sociala motsättningar i en stad känd för sin multietnicitet och kulturella mångfald. Haifa är Bahai-religionens världshuvudstad. Bahai-religionen har fördrivits från sin födelseplats, Iran, och har funnit sin nya hemvist i världens enda judiska land, Israel.

Det är mycket som riskerar att smulas sönder när fanatiker riktar sitt dödsbringande budskap mot barn och ungdomar. Resultatet är inte bara personliga tragedier, söndertrasade liv, kollapsade byggnader, trafikkaos. Långt viktigare – enligt terroristerna – är den fortsatta känslan av att ingen går säker. Allra minst dem som i varje normalt samhälle tryggas och säkras före alla andra: barnen.

Barn. Den minst värdefulla handelsvaran i fanatikernas tankevärld.

Tidningsartiklar om bilbomben i Haifa:
GP, AB, Norran, 2, Ltz, UNT, VK, Wasa, Metro, Corren, Svd, Dagen, KKuriren, PiteåT, Eskilstuna, Allehanda, NT, KvP, Syd, DT, NK, AOL, Barometern, BT, Expressen, Ljusnan, Syd, YNet, JPost

Webbsidor om TT och relaterade ämnen:
FiM, 2, Boccara, 2, Erixon, Sapere aude, Dick Haas,

Tidigare artiklar om palestinsk terror:
IM, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12,