"Palestinas" uppkomst och fall hänger helt på vad deras ledare vill

I spåret av Hizbollahs krig mot norra Israel 2006 och Hamas krig mot södra Israel idag florerar en hel del faktafel om bakgrunden till dessa krig. Kort sagt saknar de flesta svenska "analytiker" grundläggande faktakunskaper.

Utan att erkänna antisemitismens historiska dragningskraft i stora delar av den muslimska och arabiska världen är det omöjligt att få ett fast grepp om uppkomsten till dagens konflikt. Här kommer kortfattade fakta som förklarar den traditionellt antijudiska drivkraften som utmynnar i forsatt krig när 2008 glider in i 2009.

Judarna har sin hemvist i området (kungadömena Israel samt Juda, därav namnet ”judar”). Som religion är judendomen 3300 år gammal.

Araberna, av vilka det finns både kristna och muslimer, har bott i området i 600 år. Araberna är invandrare från den arabiska halvön (därav namnet ”araber”).

Palestina var hem till såväl infödda palestinska judar som infödda palestinska araber.

Palestina blev med åren också hem till såväl invandrande judar som invandrande araber.

Judarna flydde till sitt historiska hem i Palestina undan pogromer i de arabländer där de hade levt i många år. Araberna drogs till Palestina, där de aldrig någonsin haft vare sig självständighet eller ens anspråk, i jakt på arbete sedan judarna öppnade fabriker, jordbruk, skolor och landets första fungerande kommersiella hamn.

1. Brittiska mandatet Palestina 1920


2.
Mandatet Palestina, hem till såväl judar som muslimska och kristna araber, delas i två 1921.


De palestinska araberna får ungefär 75 procent av marken i ett nytt land som kallas ”Transjordanien”. Resterande 25 procent, som fortfarande heter ”Palestina”, ska vara ett judiskt land.

De palestinska araberna förkastar dock delningen, de anser att de palestinska judarna har fått ”för mycket mark”.

3. Förslag från Peel Commission, 1937

Det föreslås då att den resterande 25 procenten delas en gång till för att blidka araberna. De palestinska araberna förkastar dock delningen, de anser att de palestinska judarna har fått ”för mycket mark”. Den tilltänkta arabiska staten har som grannar likaledes arabiska Egypten och Jordanien.

4.FN:s delningsplan 1947


Ytterligare en ny delning föreslås. De palestinska araberna förkastar återigen delningen, de anser att de palestinska judarna har fått ”för mycket mark”. Den tilltänkta judiska staten har som grannar de fientligt inställda arabiska staterna Syrien, Egypten och Jordanien – planen var att judarna skulle få sin stat men slukas av de omringande muslimsk-arabiska grannarna samma dag som självständigheten utropades. Därigenom kunde FN svära sig fri – de hade gett judarna sin självständighet – men ändå inte behöva riskera en självständig judisk stat eftersom den arabiska övermakten talade sitt tydliga språk. Som vi vet lyckades inte vare sig FN:s eller arabernas plan.

Men många svenska "experter" och "analytiker" vill hellre få den svenska publiken att tro att det är de palestinska judarnas fel att de inte dog planenligt i händerna på araberna.

Detta är hela dagens konflikt i ett nötskal. Fakta skiljer sig från vad många "experter" vill få den svenska publiken att tro.

Is Israel losing pride in itself as a Jewish nation?

Pro-Israel advocacy has been dealt a severe body-blow – by Israel. The reason is that Israeli authorities themselves do not have pride in Israel as a Jewish nation, albeit one with many recognized minorities.

JPost reports (081014 “Officials to discuss Acre Arabs’ fate”) that in the wake of the Arab-instigated race riots in Akko on Yom Kippur, the city’s Arab residents are slated to receive compensation for damaged property, with the city footing the bill for renovation of their apartments.

The Arab race riots resulted in dozens of Jewish-owned shops and cars being smashed. It’s what used to be called a pogrom, back in the days when words meant something and truth was valued higher than political correctness.

Akko City Hall advertises no plans to compensate Jewish residents from public coffers. The very concept of “selection” in the world’s only Jewish nation suggests that Israel has not learned from history. It is unrealistic to expect the international community to internalise a lesson that Israel itself does not appear to have learned. Israel’s legitimacy – and that of the international hasbara community – has been severely damaged by officials who teach that no action, no matter how shocking, will ever be punished if the perpetrator is an Arab and the victim merely a Jew.

It is shocking that “Allah u Akhbar” should be hurled in the face of Jews on Yom Kippur in the world’s only Jewish state. It underscores the latent racism that often bubbles under the surface in the Arab mindset.

What is even more shocking is that no effort is spared to protect the perpetrators, while leaving the Jewish victims to fend for themselves. In the world’s only Jewish state.

Israeli self-effacement is severely hampering pro-Israel advocacy abroad.

Historien upprepar sig

Judar sprängdes till döds i Tel Aviv i Israel fredag den 26:e februari i kön utanför en nattklubb. En nattklubb – ingen politik inblandad, inga militäraktioner, ingenting som på något sätt kunde tolkas eller vantolkas som ett ställningstagande i den snabbt upptinande konflikten mellan israeler och palestinier.

Ändå var förövaren en palestinier. Han dödade sina på måfå selekterade offer för att demonstrera sitt missnöje med det egna palestinska ledarskapet under den nytillträdde och mycket lovande presidenten Mahmud Abbas (Abu Mazen).

Det tål att upprepas: civila judar selekteras för döden när palestinier gör upp i en intern palestinsk maktkamp.

När antijudiska pogromer iscensattes i Polen, Ryssland, Nazityskland för 100, 80, 60 år sedan var världen enad i sin syn: det är antisemitism att selektera judar för urskillningslöst våld bara för att de är judar och tillgängliga.

Våldsfanatiker och fredsmotståndare kommer aldrig att sluta döda civila judar förrän en enad omvärld slår fast att detta är terrorism och vidtar mått och steg – finansiellt, mediemässigt och polisiärt – mot dessa grupper.

Mordet i Tel Aviv som tog 4 liv och skadade och lemlästade 40 andra planerades, organiserades och finansierades av Hizbullah. Hizbullah är en terrororganisation som finansieras av Iran. Hizbullah har herravälde under syriskt överinseende över södra Libanon – det område som Syrien ockuperar i strid mot internationell lag och mot FN-resolution 1559.

På lördagskväll efter sabbatens utgång begravdes 4 offer för en attack utförd av en organisation som inte anses vara en terroristorganisation.

Undrar om beslutet hade varit likadant om Hizbullahs ständiga terroraktioner riktats mot något EU medlemsland.