Same procedure as last year - and the last 2000 years
Det judiska nyåret stundar och det kan vara på sin plats att begrunda hur det gamla året avslutas.
Vi kan lämna Aftonbladet och dess kontroversiella svartmålning av Israel och judarna utanför – tillräckligt mycket har skrivits om tidningens dunkla politiska syften.
För världens enda judiska land, Israel, avslutas det judiska året 5769 med en FN-rapport. Goldstonerapportens syfte var att granska huruvida brott begicks under Israels månadslånga långa militära aktion i Gaza i januari i år. Men inte att granska de åtta år av palestinsk missilbeskjutning mot israeliska civila – 10 000 missiler – som föregick Israels svar.
Undersökningskommissionen vägrade låta fakta störa dess förutbestämda slutsats: att åtta år av Hamas missilattacker mot civila i Israel inte var tillräcklig anledning för Israel att inleda en 30 dagar lång operation för att tysta missilerna.
Utan att fördjupa sig för mycket i historia, kan hela situationen sammanfattas på några korta rader: i 2000 år var judarna – som alltid levt i Israel – förföljda av såväl kristna som muslimska härskare. För några decennier sedan gavs tillstånd – bara det en arrogans utan like – för judarna att åter bygga en stat i sitt historiska hemland, ett hemland som alltid genom millennierna beboddes av judar. Innan planen hann realiseras steg dock Hitler in på arenan och iscensatte en fabriksmässig utrotning av Europas judar. 6 miljoner judar gick bokstavligen upp i rök.
Enligt majoritetsopinionen i arabvärlden ägde dock Förintelsen aldrig rum; det är bara ett billigt propagandatrick av judarna för att tillskansa sig såväl ekonomiska fördelar som arabernas land. Ett land som araberna invandrade till i stora skaror först efter att judarna byggde upp det, sökande efter jobb som judarna skapade via sina investeringar i det som tidigare var ömsom öken, ömsom träskmark.
FN godkände etablerandet av staten Israel samt ytterligare en palestinsk-arabisk stat vid sidan om den redan skapade palestinsk-arabiska staten Transjordanien. Men det räckte inte för arabvärlden, som svarade med att skicka fem arméer plus lokala palestinsk-arabiska terrorister för att driva judarna i havet. Mot alla odds lyckades judarna stå emot och staten Israel stod kvar. Då omvandlades detta panarabiska nederlag till ”Naqba” – katastrofen – och omvärlden bestämde sig för att förbise det enkla faktum att katastrofen helt och hållet orsakades av arabvärlden.
Istället betalade omvärlden enorma summor pengar för att hålla katastrofen vid liv. Fast det är inte riktigt sant. Den arabiska världen betalade ingenting, det var resten av världen som axlade det finansiella ansvaret medan de oljerika arabstaterna blev allt rikare och de palestinska araberna sänktes i en dvala av totalt beroende.
Krig följde på krig. Ibland träffades fred – först mellan Israel och Egypten och sedan mellan Israel och Jordanien – och ibland när det inte fanns någon motpart drog Israel helt enkelt tillbaka från markområden som användes för krigföring mot Israel, det vill säga södra Libanon och Gazaremsan. Dessa två tillbakadraganden resulterade dock i två fruktansvärda krig då arabiska härskare tolkade Israels agerande som svaghet och utlyste massiva terroroperationer mot Israel. Medlet var missiler mot israeliska civila.
Nu kommer en rapport som bekostats av FN där Israel redan på förhand är dömd. Goldstonerapporten har lyckats med konsten att kritisera Israels månadslånga självförsvar, utan att nämna de åtta års missilattacker från Gaza som föranledde svarsaktionen. Rapporten kritiserar Israel då det bland arabiska offer även fanns civila (80 procent av de döda är dock Hamasterrorister) samtidigt som den ignorerar det faktum att Hamas endast sköt mot israeliska civila, och använde egna arabiska civila som mänskliga sköldar.
Rapporten är därför ytterligare ett bidrag till demonisering av världens enda judiska stat, samtidigt som omänskligt grova krigsbrott begångna i arabvärlden förbises. Man stödjer på detta sätt fortsatt arabisk intransigens och kompromissovilja. Man befäster extremism och dömer regionen till fortsatt misär.
Under den muslimska högtiden Ramadan hade det varit välgörande med utsikter för en fredlig utveckling. Under det stundande judiska nyåret hade det varit välgörande med utsikter för en fredlig utveckling.
Men politiskt spel i ett FN kapat av arabvärlden gör att allt fortsätter i samma gamla spår.
Araber och israeler fortsätter att betala priset med sina liv.
Och vi i Sverige betalar notan med våra skattepengar via våra aldrig sinande FN-bidrag.
Till ingen nytta.
Same procedure as last year.
‘Shana tova’ – gott nytt år 5770.
FiM, Guardian, Israel i Sverige, Bicom, SvD, SvD2, Svansbo, DN, Honest Reporting, JPost, Melanie Phillips, MFA, NGO Monitor, Ilya Meyer, Ilya Meyer2, Ilya Meyer/Newsmill, IM/Newsmill2
Vi kan lämna Aftonbladet och dess kontroversiella svartmålning av Israel och judarna utanför – tillräckligt mycket har skrivits om tidningens dunkla politiska syften.
För världens enda judiska land, Israel, avslutas det judiska året 5769 med en FN-rapport. Goldstonerapportens syfte var att granska huruvida brott begicks under Israels månadslånga långa militära aktion i Gaza i januari i år. Men inte att granska de åtta år av palestinsk missilbeskjutning mot israeliska civila – 10 000 missiler – som föregick Israels svar.
Undersökningskommissionen vägrade låta fakta störa dess förutbestämda slutsats: att åtta år av Hamas missilattacker mot civila i Israel inte var tillräcklig anledning för Israel att inleda en 30 dagar lång operation för att tysta missilerna.
Utan att fördjupa sig för mycket i historia, kan hela situationen sammanfattas på några korta rader: i 2000 år var judarna – som alltid levt i Israel – förföljda av såväl kristna som muslimska härskare. För några decennier sedan gavs tillstånd – bara det en arrogans utan like – för judarna att åter bygga en stat i sitt historiska hemland, ett hemland som alltid genom millennierna beboddes av judar. Innan planen hann realiseras steg dock Hitler in på arenan och iscensatte en fabriksmässig utrotning av Europas judar. 6 miljoner judar gick bokstavligen upp i rök.
Enligt majoritetsopinionen i arabvärlden ägde dock Förintelsen aldrig rum; det är bara ett billigt propagandatrick av judarna för att tillskansa sig såväl ekonomiska fördelar som arabernas land. Ett land som araberna invandrade till i stora skaror först efter att judarna byggde upp det, sökande efter jobb som judarna skapade via sina investeringar i det som tidigare var ömsom öken, ömsom träskmark.
FN godkände etablerandet av staten Israel samt ytterligare en palestinsk-arabisk stat vid sidan om den redan skapade palestinsk-arabiska staten Transjordanien. Men det räckte inte för arabvärlden, som svarade med att skicka fem arméer plus lokala palestinsk-arabiska terrorister för att driva judarna i havet. Mot alla odds lyckades judarna stå emot och staten Israel stod kvar. Då omvandlades detta panarabiska nederlag till ”Naqba” – katastrofen – och omvärlden bestämde sig för att förbise det enkla faktum att katastrofen helt och hållet orsakades av arabvärlden.
Istället betalade omvärlden enorma summor pengar för att hålla katastrofen vid liv. Fast det är inte riktigt sant. Den arabiska världen betalade ingenting, det var resten av världen som axlade det finansiella ansvaret medan de oljerika arabstaterna blev allt rikare och de palestinska araberna sänktes i en dvala av totalt beroende.
Krig följde på krig. Ibland träffades fred – först mellan Israel och Egypten och sedan mellan Israel och Jordanien – och ibland när det inte fanns någon motpart drog Israel helt enkelt tillbaka från markområden som användes för krigföring mot Israel, det vill säga södra Libanon och Gazaremsan. Dessa två tillbakadraganden resulterade dock i två fruktansvärda krig då arabiska härskare tolkade Israels agerande som svaghet och utlyste massiva terroroperationer mot Israel. Medlet var missiler mot israeliska civila.
Nu kommer en rapport som bekostats av FN där Israel redan på förhand är dömd. Goldstonerapporten har lyckats med konsten att kritisera Israels månadslånga självförsvar, utan att nämna de åtta års missilattacker från Gaza som föranledde svarsaktionen. Rapporten kritiserar Israel då det bland arabiska offer även fanns civila (80 procent av de döda är dock Hamasterrorister) samtidigt som den ignorerar det faktum att Hamas endast sköt mot israeliska civila, och använde egna arabiska civila som mänskliga sköldar.
Rapporten är därför ytterligare ett bidrag till demonisering av världens enda judiska stat, samtidigt som omänskligt grova krigsbrott begångna i arabvärlden förbises. Man stödjer på detta sätt fortsatt arabisk intransigens och kompromissovilja. Man befäster extremism och dömer regionen till fortsatt misär.
Under den muslimska högtiden Ramadan hade det varit välgörande med utsikter för en fredlig utveckling. Under det stundande judiska nyåret hade det varit välgörande med utsikter för en fredlig utveckling.
Men politiskt spel i ett FN kapat av arabvärlden gör att allt fortsätter i samma gamla spår.
Araber och israeler fortsätter att betala priset med sina liv.
Och vi i Sverige betalar notan med våra skattepengar via våra aldrig sinande FN-bidrag.
Till ingen nytta.
Same procedure as last year.
‘Shana tova’ – gott nytt år 5770.
FiM, Guardian, Israel i Sverige, Bicom, SvD, SvD2, Svansbo, DN, Honest Reporting, JPost, Melanie Phillips, MFA, NGO Monitor, Ilya Meyer, Ilya Meyer2, Ilya Meyer/Newsmill, IM/Newsmill2
Etiketter: FN, politisk extremism, Richard Goldstone, skattemedel
UNHCR vs UNRWA