Ärkebiskopen KG Hammar är mycket tydlig när han talar om rätt och fel i Mellanöstern.

Han kritiserar Israels ”utomrättsliga avrättningar” av exempelvis Hamasledaren Abdel-Aziz Rantisi i Gaza och han kräver att ”den israeliska statens skyddsåtgärder måste hålla sig inom den internationella och humanitära rätten”. Under lång tid var Rantisi pådrivande bakom mordet på dussintals civila israeler, däribland många barn.

Men det är en märklig tystnad från Ärkebiskopens håll när den saudiska armén den 18:e juni 2004 dödar al Qaedaledaren Abdulaziz al-Moqrin i en likvideringsaktion likt Israels mot Rantisi. Under lång tid var al-Moqrin pådrivande bakom mordet på flera civila saudier och utlänningar, däribland många barn.

Ärkebiskopen säger inget om att den saudiska statens skyddsåtgärder måste hålla sig inom den internationella och humanitära rätten; det finns ingen kritik mot utomrättsliga avrättningar. Kontrasten är påfallande när man jämför hans starka kritik av den judiska statens aktioner med den talande tystnaden när samma aktioner begås av en icke-judisk stat.

Ärkebiskopen uppmanar också ”svenska konsumenter att fråga sina handlare om produkter märkta "Made in Israel" kommer från själva Israel eller från ockuperat område.” När den judiska staten Israel försäkrar att produkter märkta ”Made in Israel” inte kommer från israeliska bosättare boende på Västbanken/Gazaremsan men Ärkebiskopen deklarerar att man inte kan lita på en judes ord, är detta farligt nära ett klassiskt antisemitisk grepp. Han menar det måhända inte på det viset, men det är knappast intentionen som är det viktiga, utan effekten. Och effekten är att spä på klassisk antisemitism.

Särbehandling av judar kallas för antisemitism. Ärkebiskop Hammar kan självfallet inte vara antisemit, det hade varit en pinsamhet för Sverige. Han är oerhört intelligent och påläst och han vet vad som är sant och vilka sanningar som går att töja när man har en politisk dagordning vid sidan om den kyrkliga.

För sanningen om produkter märkta ”Made in Israel” är att den försvinnande lilla del som faktiskt kommer från Västbanken/Gazaremsan är produkter som odlas inte av israeler bosatta där, utan av palestinier bosatta där – det är Israels sätt att trots allt hjälpa till att bygga upp en palestinsk ekonomi trots andra palestiniers terrorhandlingar. De palestinska odlarna får betalt för sina produkter i Israel och sedan samtransporteras dessa produkter tillsammans med israeliska produkter (odlade innanför Gröna linjen) till exportmarknader i Europa. Detta är enda sättet för palestinierna att få en marknad för sina produkter när nu palestinsk terror har satt stopp för deras traditionella marknad – Israel.

När Arkebiskop KG Hammar kritiserar selektivt spelar han rakt i händerna på antisemiter – trots att han bedyrar att han ingalunda tillhör den skaran. Antisemiter uppfattar antisemitiska signaler hur oskyldigt de än uttrycks. Ärkebiskopen borde vara medveten om att ensidig kritik av den judiska staten – och enbart den judiska staten – uppmuntrar och fostrar antisemitism.

Ärkebiskopen är inte bara ansvarig för de ord han fäller, han är lika ansvarig för de ord han väljer att inte fälla.

Systematiserat hat mot judar är antisemitism. Den som stödjer antisemitism är rasist.

Jan Samuelsson, doktor i religionshistoria, skriver att muslimers judehat ”är både förståeligt, rimligt och befogat”.

Samuelsson ställer arabisk nationalism mot judisk religion. Det klassiska antisemitiska tillvägagångssättet.

Judarnas religion och judarna som folk varhelst de finns i världen skuldbeläggs för något som rasisten ogillar i en helt annan del av världen.

Ett intressant perspektiv. Det skulle betyda att den globalt avskydde Robert Mugabe – som ju är svart – bör kunna användas som förevändning för hat mot världens svarta, i Stockholm såväl som i Berlin och Paris.

Det skulle betyda att den hårdföra kinesiska framfarten mot oliktänkande kan citeras som godtagbart skäl att hata kineser födda och uppvuxna i London, Köpenhamn och Madrid.

Då det finns flera miljoner människor runt om i världen som fullständigt avskyr Yasser Arafat och Hamas på grund av deras slakt mot judiska civila, skulle det vara skäl nog att uppmuntra till hat mot muslimer och araber världen över.

Tack och lov delar inte det svensk-judiska samhället denna syn. Svenska judar som betraktar Yasser Arafat som en kallblodig mördare har förnuft nog att helt separera sina känslor av fullständig avsky mot honom, från sina känslor för andra svenskar – vare sig de kom till Sverige förra året från Mellanöstern eller för ett sekel sedan från Skottland.

Samuelsson skriver att ”hatet mot judar är i huvudsak en modern företeelse framsprungen ur de övergrepp som staten Israel begår mot araber i Mellanöstern.” Tyvärr fullkomligt fel. Beviset ligger inte minst i den traditionellt muslimsk-arabiska oviljan att acceptera judarnas existens överhuvudtaget – innan staten Israel ens utropades 1948. Ingen ockuperade då någonting. Israel gick med på samtliga landdelningsförslag som lades fram. Ändå attackerade fem arabiska arméer Israel samtidigt som statens självständighet utropades. Menar Samuelsson att Israel begick ’övergrepp’ mot dessa fem anfallande arabiska nationer genom sin blotta existens?

Samuelsson anser det ”rimligt och befogat” att världens muslimer hatar judarna som uttryck för sitt stöd för palestinierna. Samtidigt nekar han världens judar rätten att stödja Israel. En regel för judarna, en annan för överhögheten. Låter tongångarna bekanta? Och ändå skriver Samuelsson att dessa tongångar inte har ”sitt ursprung i några grumliga rasbiologiska teorier från 1800-talets Europa”. Vilka rasbiologiska teorier är det då som Samuelsson åberopar när han selekterar judarna för särbehandling?

Samuelsson är rasist och antisemit. Han kräver den judiska religionens underkastelse till förmån för en arabisk nationell känsla. Han skriver att ”de judiska (inte israeliska) ockupanterna (måste dra) sig tillbaka från arabisk (inte muslimsk) mark. Innan det hänt kan ingen förvänta sig eller kräva att arabers hat mot judar upphör.” Han vill att judarnas religion ska bekosta arabernas nationalism. Samuelsson bör inte skylta med en titel som ’doktor i religionshistoria’ när han inte ens förmår skilja en religion från en nationell rörelse.