Selektivt språkbruk – det senaste vapnet i den globala jihad

Selektivt seende och selektiv hörsel – de mest förödande svagheterna i det globala samhället.

Muslimska länder med den mest vansinniga meritlista vad gäller medvetna brott mot de mänskliga rättigheterna dömer ut världens enda judiska land för påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna.

Terrorsponsorer som Iran och Libyen är med som värdar i UNHRC.

Det pågår en regelrätt slakt i Darfur och den muslimska världens ledare blundar.


http://www.youtube.com/watch?v=rEORMtQj9Ck
Debatt i FN: var är FNs fokus?

Islamistiska extremister smular sönder ett helt samhälle och ett helt land, Afghanistan, och den muslimska världen är tyst.

Men när islamistiska extremister i Gaza, understödda av Iran, bombarderar världens enda judiska land med 10 000 missiler under åtta långa år och Israel svarar med ett angrepp som varar i 21 dagar, då väcks den muslimska världens ilska.

Och omvärlden är sig lik: Tyst. Medgörlig. Skrämd till tystnad. Men inte skrämd till inaktivitet – nej, omvärldens riksbanker är oerhört aktiva. För omvärlden – förutom den arabiska/muslimska omvärlden – gräver djupt i sina skattebetalares besparingar för att leverera närmare 45 miljarder kronor för att återuppbygga det Gaza som förstördes som direkt resultat av Hamas/Irans vanstyre.

Ett bränt barn skyr elden.

Men omvärlden ser det som sin uppgift att förhindra de palestinska regimerna från att bränna sig, från att känna på konsekvenserna av sina medvetet valda aktioner.

Omvärlden visar samma spontana reaktion som hittills under 60 år har lett till förödelse och förstörda liv: betala extremisterna för att göra det möjligt för dem att fortsätta i samma gamla destruktiva spår som alltid. Inga förändringar tolereras. Vi betalar. Samtidigt som allt fler av oss blir utan arbete och inkomst. Huvudsaken att de mest extrema krafterna fortsätter att blidkas.

Under mer än 60 år har den arabiska och den bredare muslimska världen gjort allt för att permanenta palestiniernas status som flyktingar, som levande vapen i den eviga kampen mot judarna. De araber som flydde 1948 som resultat av arabvärldens gemensamma krig mot Israel har med visst undantag av Jordanien inte fått vare sig medborgarskap eller ens garanterade mänskliga rättigheter i de broderliga arabländer som först skapade deras problem och sedan tog emot dem. Deras status som evig ”flykting” är permanent. Inga andra flyktingar i världen ärver flyktingskap, endast palestinierna, och vi betalar för detta rasistiska synsätt som tillämpas av självaste FN via ”flyktingorganet” UNRWA. UNRWA har en i stort sett lika stor budget för att cementera 3 miljoner palestinska arabers flyktingskap som FNs andra flyktingorgan, UNHCR, har för att lösa flyktingskap för 30 miljoner människor i hela resten av världen.

Detta sätter institutionaliserad rasism i ett nytt perspektiv. ”Nytt”? Inte alls, det har pågått i mer än 60 år. Det som är nytt är att omvärlden nu börjar syna denna enorma bluff.

Bevis? Självaste Yasser Arafat sade upprepade gånger att de palestinska kvinnornas höga födelsetal var en del av hans strategi i kampen mot judarna; palestinierna skulle föda stora barnaskaror eftersom deras inkomst alltid var tryggad via UNRWA, och de skulle med tiden växa till en så stor befolkning att ingen skulle ha möjlighet att inte möta deras krav. Fortfarande 60 år senare har Arafat och hans arvingar på Västbanken eller i Gazaremsan inte satsat på industrier, jordbruk, turism, utan enbart på stora familjer och raketer. Två vapensystem som hela tiden utvecklas parallellt.


http://www.youtube.com/watch?v=iTQ5CNYLoXE
Arafats arvinge Mohammed Dahlan från terrororganisationen Fatah understryker att Fatah inte erkänner Israel och anser inte att Hamas bör göra det heller. Detta är år 2009.

Arabvärlden och den bredare muslimska världen med Iran i spetsen är beredd att offra hur många palestinier som helst för att uppfylla det heliga målet att omintetgöra Israel. De är inte intresserade av de palestinska araberna annat än som vapensystem. För om de ville deras bästa skulle de göra gemensam sak mot Iran och dess lydmilis Hizbollah och Hamas. De skulle förmå dem på ett eller annat sätt att sluta skjuta missiler mot civila israeler. Arabvärlden har enorma oljerikedomar. Dessa pengar har upprepade gånger använts som vapen mot länder i västvärlden, men aldrig någonsin mot något annat muslimskt land, oavsett vilka systematiska brott begås av regimerna i dessa länder.

Rasism i ytterligare ett nytt perspektiv; inget en brottsling gör får bestraffas – om han tillhör ”ummah” – den islamiska familjen. Men icke-muslimer får gärna bestraffas.

Det sägs ibland att hela Mellanösternkonflikten skulle lösas om bara palestiniernas situation löstes. På sätt och vis är det sant: det är ingen konflikt mellan palestinier och israeler, utan mellan hela den arabiska och muslimska världen och världens enda judiska land.

Så på sätt och vis stämmer det: lös palestiniernas situation genom att omvärlden tvingar arabvärlden/den muslimska världen att ta ansvar för sitt 60-åriga missbruk av palestinierna, och problemet kan lösas väldigt snabbt.

Palestinierna kan inte lösa det – de är hjälplösa brickor som används av arabvärlden.

Arabvärlden kan inte lösa det – de får hela tiden lära sig att resten av omvärlden tillämpar en regel för muslimer (av rädsla för terror, av överdriven politisk korrekthet, av en naiv inställning att mångkulturalism betyder att värdkulturen måste gå med på att självmant dö ut istället för att leva som jämlik sida vid sida) och en helt annan regel för alla andra.

Och omvärlden kan inte lösa det eftersom man hela tiden urskuldrar allt som görs i islams namn och är allt för upptagen med att gräva i plånboken för att tillmötesgå de senaste kraven på ekonomisk kompensation för ännu fler misslyckade våldssatsningar, för att lyfta blicken och planera en strategi för fred.

För israelers, palestiniers och hela arabvärldens långsiktiga bästa.

DN, JPost, 2, 3, NGO-Monitor,

Läs också: MXp, IM, 2, 3, 4, FIM, Erixon, SII, Sapere, 2, MHBoccara, TundraTabloids, 2, 3

Sanningen som retar

Mitt kortaste inlägg någonsin.

Hela budskapet finns i filmen. Sprid den. Sanningen bör aldrig förtigas.

Klart slut.


http://www.youtube.com/watch?v=Op5vT3vnfOk

VLT, FiM

Vakuumanalys

Vakuumanalys i blindo.

Gud bevara mänskligheten från ”experter” och ”analytiker” som är såväl blinda som döva och tycks leva i ett vakuum.

Den senaste i en lång rad svenska ”journalister” i denna genre är Peter Löfgren som skriver i DN: ”Valresultatet i Israel får mig att fundera över vad som händer när landet inte längre har någon yttre fiende, när kriget mot palestinierna inte längre enar landet.”

Läs det igen: ”kriget mot palestinierna”. Ett krig som enligt Löfgren inte har någon annan källa än israeliskt hat. Så förödande enkelt – allt är judarnas fel i Israel.

Löfgren har inte tillräckligt bra syn, hörsel eller grepp om vare sig historia eller nutiden för att reflektera över att det faktiskt är arabvärlden som är orsaken till konflikten. De orsakade den redan 1948 när de vägrade acceptera ”endast” 80 procent av marken för att bygga en palestinsk arabisk stat i en region där någon sådan stat aldrig tidigare existerat i historien. Motiveringen var att judarna fick 20 procent av marken för att återuppbygga en judisk stat på en liten del av det område där de alltid levt.

Löfgren, som tycker om att göra ”journalism light” (inget arbete är så lätt att det inte kan göras ännu lättare genom att blunda för halva sanningen och fullständigt förvränga den andra halvan) skriver vidare: ”Det är "ryssarna" som gjort Avigdor Lieberman till valets segerherre.”

Peter Löfgren har förmågan att helt bortse från några enkla fakta. Låt mig skriva dem mycket sakta så att till och med han hinner läsa och förstå:

Året är 2006 och Irans lydmilis Hizbullah i norr attackerar Israel, dödar ett antal soldater i Israel samt kidnappar ytterligare 2 soldater. Samtidigt skjuts tusentals raketer mot civila mål i främst norra Israel.
Året är 2008 och Irans lydmilis Hamas i söder attackerar Israel, dödar ett antal soldater i Israel samt kidnappar ytterligare 1 soldat. Samtidigt skjuts tusentals raketer mot civila mål i främst södra Israel.
Åren är när som helst efter att Oslos ”fredsprocess” har inletts och från Västbanken utför den Palestinska Myndighetens Fatah dagligen terrordåd där skolbarn, fabriksarbetare, restauranggäster busspassagerare sprängs i luften.
Under hela denna process – inklusive 2 krig mot Iran inom loppet av knappt 2 år – har Israels politiska center stått kvar vid makten, medan den absurt svaga vänstern har kollapsat och en mer högerinriktad politisk bas har vuxit som förespråkar krafttag för att via politiska, ekonomiska och militära medel stoppa den arabiska/muslimska världens vägrarfront.

Jag skriver detta långsamt ifall Peter Löfgren läser detta: det är inte ”ryssarna” som har gjort Avigdor Lieberman till valets segerherre, utan det är Ramallahs Fatah, Gaza Citys Hamas, Beiruts Hizbullah, Damaskus diktator Assad och mullorna i Teheran.

Vill Löfgren tacka någon för det israeliska valresultatet - som faktiskt är ett utmärkt valresultat - får han väl börja lära sig formulera sig på arabiska och köpa några frimärken.

Idag finns nog den bästa chansen någonsin för att nå en verklig och hållbar uppgörelse i Mellanöstern. En fortsatt stark israelisk center, uppbackad av en stark och självsäker höger som inte backar från elementära grundkrav för landets och folkets fortlevnad.

Ju förr analytiska medelmåttor som Löfgren inser detta, desto snabbare kan en lösning bli verklighet. För en stor del av lösningen ligger i att sluta göda extremisterna med en ständig diet av utsiktslös fanatism och omöjliga krav. Lösningen bygger faktiskt på att sådana som Löfgren slutar elda på en brasa som redan krävt allt för många liv.

Löfgren hade faktiskt ett bra uttryck i sin text, han hänvisade i ett absurt sammanhang om att palestinierna betraktas av somliga i Israel som ”ett folk inom citattecken”.

Peter Löfgren är en journalist inom citattecken.

En propagandist med en brinnande ideologi som inte bryr sig om hur många fler civila som slukas i elden.

DN, FiM, DN, Sydsvenskan, SvD, SvD, Sydsvenskan, Expressen, Arbetarbladet, Barometern, Barometern, Barometern, BT, BT, BT, Corren, Corren, Corren, Corren, Dagen, DT, DT, DT, DT, Folkbladet, GD, HD, HBL, ST, ST, VLT, Folkbladet, GP

När partiledare är blinda och döva går ingen säker.

Allra minst civila palestinier.

Det förtjänar att sägas klart och tydligt: Vänsterpartiets Lars Ohly och Hans Linde fumlar i mörkret. De har vare sig förmåga eller intresse av att se framåt, att arbeta för en ljusare framtid. Deras enda intresse är att permanenta det förflutna – hur mörkt och hur eländigt det än har varit.

Det har de råd att göra – de sitter i säkerhet och komfort i det underbara Sverige medan de dömer palestinier och israeler till en permanent framtid av våldshelvete.

Läs bara deras senaste alster i SvD Brännpunkt 090202. Det är en uppvisning i klassisk ensidighet, nidbilder och försvar av palestinsk terror. Alla ingredienser som under mer än 60 år har dömt palestinierna till ett liv av elände och våld, av hopplöshet just för att sådana utomstående som Ohly och Linde ger dem hopp om att det omöjliga är möjligt: att bygga ett judenreint Palestina på Israels ruiner.

I en parallell värld som inte har någon anknytning till verkligheten skriver Ohly och Linde om ”Israels bombmattor”. Hade Israel lagt bombmattor över Gaza hade inga smuggeltunnlar varit kvar och hundratusentals civila hade dött. Som alternativ till Ohlys och Lindes utsvävningar kan påpekas att tunnlarna finns kvar och gör alldeles lysande affärer (läs artikeln ”Tunnel Vision” av journalisten Sarah A. Topol och se dagsfärska bilder i tidskriften New Republic 090202.) Av totalt 1100-1200 döda palestinier, var 900 stridande terrorister med vapen i hand. Men bevis är kanske inte Lars Ohlys eller Hans Lindes starka kort.

Ohly och Linde föredrar istället att skriva om ”folkrättsbrott”. Med det syftar de inte på 2920 dagar av Gazapalestiniers oavbrutna raketbeskjutning mot israeliska dagis, skolor, sjukhus. De syftar inte på det faktum att under dessa 2920 dagar mördades 1177 civila israeler i terroraktioner utförda av palestinska terrorister från Västbanken och Gazaremsan. Västbanksterrorn har för tillfället nästan helt avstannat – det kan man tacka säkerhetsbarriären för, samt Fatahs gryende förståelse för att de når fram till en egen stat mycket lättare genom att förhandla istället för att spilla blod.

Istället syftar Ohly och Linde på 21 dagar under vilka Israel besvarade 2920 dagar av missiler från Gaza. Alltid detta eländiga syndrom – ”bråket började när juden slog tillbaka”. Israels svar på dessa 2920 dagar av raketterror varade i 21 dagar, och orsakade max 1200 dödsfall, av vilka 900 Hamasterrorister. Det tycker Ohly och Linde är orättvist. Det får stå för dem.

Ohly och Linde kräver att ”De begångna folkrättsbrotten måste utredas och de ansvariga ställas inför rätta.” Fullständigt rätt. Man kan till exempel börja med Hamasledarna Khaled Meshaal som sitter i säkerhet i Damaskus och Ismail Haniyeh någonstans i Gazaremsan. Som en bra början. Sedan finns det hur många som helst fler att åtala. Alla dem som med våld använde civila bostadshus, sjukhus, skolor, TV-hus och FN-byggnader för att skjuta raketer.

Bland alla felaktigheter i Ohlys och Lindes artikel har de faktiskt rätt i en sak. De skriver ”Det är hög tid att gå till botten med problemet”.

Alldeles rätt. Sedan förstör de det lilla goda genom att tillägga: ”Varje långsiktig lösning på konflikten kräver att Israels ockupation av Palestina upphör.”

Alldeles fel. Sist jag tittade var det ingen ockupation av Gazaremsan. På Västbanken pågår någorlunda fredliga förhandlingar om en framtid byggd på ömsesidig respekt under vilken Israel och palestinierna ska komma överens om framtida gränser, om gränsjusteringar och förflyttning av befolkning på fredlig väg – precis så som skedde i Sinai för 30 år sedan och i Gazaremsan för 3 år sedan i utbyte mot fred.

I Gazaremsan finns inga sådana utsikter eftersom Gazas ledare är alldeles för upptagna med att tillverka raketer för att avlägga tid till förhandlingar.
Bara den blinde och döve ser inte beviset.

Fundamentalism sedd ur äkta arabiskt perspektiv

Omvärlden anstränger sig för att blunda för Hamas fundamentalism och för att lägga skulden för allt ont i arabvärlden – inklusive katastrofen i södra Israel och Gazaremsan – på Israel.

Blindhet är sällan ett lyckat recept för framgång.

Omvärldens selektiva blindhet gör att man till och med funderar på att rikta finansiellt anspråk mot Israel för Hamas åttaåriga raketkrig mot den judiska staten. Offret omvandlas till förövaren – lätt gjort om bedömaren är blind och dessutom döv så man inte hör rashetsindoktrineringen från Gaza.

Desto mer uppfriskande är det när bedömare från arabvärlden själva ser vad som händer och gör något som få svenska ”analytiker” och ”experter” vågar göra: tala sanning och stå för sina principer.

Nedanstående intervju handlar inte specifikt om Irans Hizbollah- och Hamaskrig mot Israel, och den är heller inte gjord i samband med Hamas nyligen avslutade raketkrig.

Den spelades in för tre år sedan.

Detta gör inte att den blir inaktuell; tvärt om blir det ännu mer aktuell just för att det inte handlar om nuet utan mer om bakgrund. En bakgrund som förklarar hela den attityd som tillåter Hizbollah, Hamas och Irans övriga antidemokratiska krafter att agera som de gör. Medan omvärlden förblir tyst.

Fler ord överflödiga.



(Observera att filmen ovan är av lite sämre bildkvalitet; kopiera nedanståtende länk till din browser och öppna den om du vill se samma klipp med mycket högre kvalitet.)

http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=214&ar=1050wmv&ak=nul