Svensk vänsterjournalistik: "krydda det hela med små påhitt"

”Krydda det hela med små påhitt”
”Småljuga”
”Hitta på”
”Enkla trick för att halvljuga, berätta halvsanningar och skriva halvlitterära texter”

Så sammanfattar Vänsterkungen Jan Guillou framgångsreceptet för journalister i Sverige.

Och han hävdar därefter att ”de flesta journalister är bättre idag”.

Hur han nu får det att gå ihop.

Titta på TV4:s intervju med JG där han avslöjar knepen och drivkraften.

Det är viktigt att förstå hur utspridd och utstuderad taktiken är i de flesta svenska medierna. Detta med referens till Aftonbladet och dess förtalskampanj som nyligen kulminerade i påståenden om systematisk israelisk organstöld.

TV4, MXP, MXP2, NGO Monitor, Fokus, IlyaMeyer, Jackie Jakubowski,

Den förtryckta sanningen

Svenska medier tvekar sällan att publicera allt som kan skada Israels anseenden.

Även sådant som inte har källkontrollerats och sådant som gränsar till uppmuntran till antisemitism i ett onyanserat debattklimat.

Ett onyanserat debattklimat skapat av medierna själva.

Ett exempel på mediernas ovilja att källkontrollera israelfientligt material är Göteborgs-Postens beryktade historia 090109. Där berättar en person utan tillstymmelse till bevis att israeliska soldater attackerade nio busslaster Gaza-araber med dubbelt medborgarskap som av Röda korset eskorterades först med buss och sedan till fots (!) från den krigshärjade Gazaremsan till jordanska gränsen.

Nio busslaster bestående av människor med dubbelt medborgarskap, plus representanter från Internationella Röda korset som eskorterade dem, och ingen av dem hade vare sig kamera eller mobiltelefon för att dokumentera den påstådda händelsen, och inte ens Röda korset tyckte ”händelsen” var värd att rapportera, trots att det påstås att en busschaufför kallblodigt mördades av israeliska soldater mitt framför ögonen på alla dessa människor – i runda tal 400 personer av olika nationaliteter! GP tryckte storyn med hänvisning till att personen som rapporterade det, en ung mamma med arabisk-svensk anknytning, verkade trovärdig och vill berätta något.

Riktiga journalister världen över är måna om sitt yrkesmässiga anseende. Göteborgs-Posten har sina egna yrkesprinciper.

Detta om utebliven källkontroll. När det gäller publicering av grova anklagelser mot den judiska staten tornar en bild fram av medveten och undermedveten uppvigling mot judar, israeler och den judiska staten.

I många medier har man gett utrymme till två absurda påståenden under de gångna veckorna: om ”oproportionerlighet” och om ”folkmord”.

Om proportionerlighet:
Hamas och de övriga palestinska terrororganisationernas krig mot civila judar har i det senaste skedet pågått i 2920 dagar, med 10 000 missiler mot judiska skolor, dagis, sjukhus och lägenheter.
Israels svar på detta 2920 dagar långa krig varade i endast 21 dagar. Facit: 1100-1200 döda, av vilka ungefär 900 Hamasterrorister och 200-300 civila.

1177 israeler har mördats och över 9000 direkt skadats i palestinska terrorattacker de senaste 2920 dagar inklusive Västbanken och Gazaremsan.

Resonemanget tycks vara att allt hade varit bra om bara lika många judar hade dött som araber i Gaza. Att så har skett – fast i olika tidsperspektiv och med avsevärt fler judiska civila än arabiska civila döda – är något som de flesta svenska medierna hellre kväser än belyser.

Genom en mängd åtgärder, inte minst säkerhetsbarriären och Israels närvaro på Västbanken, har ”framgångsrika” terrorattacker med dödsfall utförda från Västbanken i stort sett avstannat. Återstår terrorattacker med dödsfall utförda från Gazaremsan.

Hamas har inte dödat fler civila judar eftersom de inte lyckades sikta bättre. Det är inte viljan utan bristande kunskap som har begränsat dödssiffrorna.

Enda sättet för Israel att möta det beryktade svenska ”proportionalitetskriteriet” hade varit att skjuta 10 000 missiler mot civila i Gaza, under långa åtta år. Ett barbari som Israel inte ens överväger.

Israels ”folkmord” och ”rasism”:
När Israel intog Gazaremsan 1967 under sitt försvarskrig mot Egypten bestod Gazaremsans befolkning av 360 000 araber. När Israel lämnade Gazaremsan 2005 som ett totalt judenreint område – till och med döda judar fick grävas upp och förflyttas till Israel för att blidka Gazabornas krav på etnisk rensning – bestod Gazaremsans arabiska befolkning av 1.5 miljoner människor.

”Folkmord”? Uppenbarligen är judarna så korkade att de inte ens kan genomföra ett folkmord utan att fyrfaldiga befolkningen.

Siffrorna har sin naturliga förklaring i den sjukvårdsinfrastruktur Israel lämnade efter sig, som gjorde att livslängden för kvinnor i Gazaremsan ökade från 46 år 1967 till 73 år knappt 40 år senare.

Men inga av dessa nyanserade analyser står att läsa i de flesta svenska medierna.

För hos de flesta svenska medierna är sanningen antingen något man förtrycker, eller något man tillverkar.

Beroende på de egna politiska målen.

I Sverige får man antingen lita på medierna – eller välja sanningen.

Sanningen får man oftast leta efter på egen hand.

Som till exempel hos FiM http://fredimellanostern.wordpress.com/, Samfundet Sverige-Israel http://www.sverigeisrael.org/ och Svensk Israel-Information http://www.si-info.org/. Många fler lika bra som objektiva och oberoende länkar hittar du under rubriken ”Alla länkar” http://www.ilyameyer.com/allLinks.php till höger här.

Besök dem alla. Regelbundet.

När selektiv blindhet börjar bli en pinsam belastning

Sanningar och lögner. Ibland är det svårt att avgöra vad som är vad.

Som när svenska medier okritiskt återger uppgifter de får från palestinska terrororganisationer. År 2002 handlade det om 1500-2000 påstådda civila döda i Jenin på Västbanken som istället visade det sig vara 53 döda, av vilka 48 terrorister med vapen i handen.

Och nu senast de palestinska uppgifterna om 1300 döda civila och 48 döda Hamasmilitanta som resultat av Hamas krig mot Israel, vilket istället visar sig handla om totalt 1300 döda, av vilka i skrivande stund 900 visat sig vara Hamasterrorister.

Uppenbarligen lider många svenska journalister av samma svåra problem i hantering av siffror som deras palestinska uppgiftslämnare.

Än svårare är att bedöma hur Hamas och deras stödtrupp i den övriga muslimska världen tänker.

Fowzi Barhoum representerar Hamas i de egyptiska diskussionerna om framtiden. En framtid som kommer att bli en upprepning av de gångna 60 åren om inte Hamas och den övriga arab- och muslimska världen för en gångs skull bryter med det förflutna och verkligen tänker framåt:

Framtiden kräver acceptans av fredlig samlevnad, sida vid sida. Israel har upprepade gånger visat att landet är berett att kompromissa för fred. Utan kompromissvillighet från Hamas och deras stödtrupp utomlands kommer inget att förändras.

Desto sorgligare är det att Fowzi Barhoum säger att Hamas inte kommer att acceptera mindre än öppna gränser och borttagning av bojkott mot Hamas styre. ”Vi förkastar en öppen vapenvila men vi kan tänka oss en tillfällig period av lugn”.

Israel har upprepade gånger förklarat att de stängda gränserna har ingen egenvärde: gränserna är stängda på grund av att Hamas gärna understryker att öppna gränser ska användas för att importera raketer för beskjutning mot civila israeler, precis som skett under åtta långa år, 10 000 raketer. Om därför något ska ändras, måste det vara Hamas inställning. En ändrad inställning från Hamas – eller terrororganisationens totala kollaps – är det enda som kan öppna dörren till gränserna. Utan import av raketer för avfyrning mot judiska barn, inget behov av stängda gränser.

Logiken är så förbluffande enkel. Kanske för enkel för Hamas.

Och uppenbarligen för enkel för Turkiets statsminister Recep Tayyip Erdogan som sade idag att visserligen hade Hamas gjort fel genom att skjuta mot Israel – 834 missiler under den ”vapenvila” som Hamas själva ville ha – men att Hamas ändå ”måste anses ha helt uppfyllt sina åtaganden genom att efterfölja vapenvilan”. Det är en logisk och statistisk absurditet utan like.

Tyvärr en absurditet som är vardagsmat i en arab- och muslimsk värld som ger näring till Hamas omedgörlighet. De ser ingen som helst anledning att ändra sin oresonliga ståndpunkt när de får sådant stöd från det internationella samfundet.

Desto bättre är det att vissa delar av de svenska medierna nu äntligen börjar rapportera om de faktiska förhållanden i Gaza, om stämningen där mot Hamas, om de verkliga dödssiffrorna. Arne Lapidus i Göteborgs Posten 090125 är en i raden av journalister som nu äntligen börjar arbeta som journalister: han rapporterar nyheterna, han skapar dem inte som del av kampen i en förutbestämd politisk dagordning (”Palestinsk kritik mot Hamas” http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=130&a=472226.

Det är riktigt pinsamt när till och med vissa arabiska medier ifrågasätter ”sanningar” som stora svenska medier blundar för. Den egyptiska tidningen Al Ahram är knappast känd för att vara proisraelisk (”Vad gäller Israels brott: det som hände är ytterligare ett förkastligt exempel ovanpå allt annat som det landet gjort sig skyldigt till”). Ändå skriver Al Ahram i samma nr 931 det som stora svenska medier inte gör (http://weekly.ahram.org.eg/2009/931/ed.htm): ”Förlusten i liv och egendom är lika stor som den var onödig. De som tog beslutet att sätta igång detta onödiga krig gick under jorden. Så vad exakt var deras poäng?”

Tidningen fortsätter: ”En del av ansvaret måste åläggas några bland den palestinska befolkningen – de som vägrade att förnya vapenstilleståndet och som fortsatte skjuta … Konstigt nog är det ingen som funderar på att lägga ansvaret hos dem som tog det felaktiga beslutet och som fortsatte skjuta raketerna.”

Al Ahram visar en klarsynthet och en objektivitet som borde stå modell för svenska medier:
“Idag visar det sig att vilken militant grupp som helst med ett par dussin anhängare och några hemmagjorda raketer med en räckvidd på 10 eller 20 kilometer kan dra in en hel region i krig. På samma sätt kan vilket som helst litet land med en satellitkanal föra miljoner TV-tittare bakom ljuset.
”Så här funkar det: skicka ut en journalist med en kamera och folk samlas runt honom. Någon enskild person kanske uttrycker fanatiska åsikter och voila! Resultatet är färdigt – TV-kanalen redigerar och vinklar materialet så det ”bevisar” att åsikterna representerar alla som fanns med i TV-bilden.”

Arabiska medier börjar ifrågasätta de förljugna mediebilderna som kablas ut, men TTs klienter runt om i Sverige sväljer allt med hull och hår. Där viljan finns är inget för grovt i kampen mot den judiska staten.

Förhoppningsvis är den svenska publiken långt mer omdömesgill än de stora svenska medierna. Allt större delar av den arabiska världen tycks inse sanningen medan de röda svenska medierna fortfarande lyckas blunda för samma sanning.