Palestina fanns – men finns inte idag på grund av palestinierna

Daniel Söderberg ’tror’ väldigt mycket men vet desto mindre.

Han påstår att det varit lugnt sedan Hamas kom till makten. Endast två självmordsattacker har skett. Allt går att förvränga med lite statistik.

Fakta: Sedan Israels uttåg ur Gazaremsan har raketanfallen därifrån tiodubblats. Och visserligen har bara två självmordsbombningar genomförts, men 74 stoppades innan de verkställdes.

Fakta: Hamas erkänner inte Israel i någon del av mellersta östern. Däremot accepterar de en vapenvila i 20 år för att bygga upp sina styrkor för det ”avgörande slaget mot dessa bröder till apor och svin” – alltså judar. Läs Hamas stadgar och programförklaring.

Fakta: Vare sig Hamas eller något arabiskt land förutom Egypten och Jordanien är berett att acceptera Israel inom 1948-års gränser – som Israel accepterade då. Istället inledde araberna 1948 ett ”utrotningskrig” för att ”avhysa judarna från hela det muslimska Palestina mellan Medelhavet och Jordanfloden”.

Fakta: palestinierna har raket- och bombverkstäder utspridda genom hela det civila samhället. Söderberg undrar hur jag ”tror att palestinierna ska ha kunnat bygga bombfabriker … utan att Israel fått reda på det”. Fakta: i nittio procent av fallen får Israel informationen från civila palestinier som inte vill att deras hem används som bas för terrorverksamhet.

Söderberg tror inte på kopplingen mellan oljepriset och Israel-Palestinakonflikten – utan det beror på ”USA:s orättfärdiga krig nere i Mellanöstern”. Arabländerna förutspådde alltså redan på 1970-talet att USA skulle inleda ett krig i Mellanöstern på 2000-talet! Det var ju på 70-talet som den första arabiska oljekrisen inleddes för att tvinga omvärlden att sluta handla med judar. Historieböcker är intressant läsning.

Söderberg ”tror att om palestinierna skulle slippa Israels förtryck och ockupation” skulle attackerna upphöra. Säg det till de efterlevande till de drygt 120 judar som massakrerades av palestinier i staden Hebron på 1920-talet – decennier innan Israel ens kom till, innan ”ockupation” blev ett så användarvänligt vapen i mediekriget.

Men Söderberg har rätt i en sak. Jag skrev att palestinierna vill förstöra vattentillförseln från Israel. Jag menade eltillförseln – deras raketer har som mål Ashkelons kraftstation i södra Israel, som förser Gazaremsan med el. Att Gaza blir totalt strömlös är alltså ett litet pris att betala bara Israel blir utan.

Det blir aldrig fred förrän palestinierna älskar sina egna mer än de hatar israeler. Med Hamas vid makten är utsikterna avlägsna.

Smaklöst om Mellanöstern

Torsdagen den 19 september 2002 mördades 5 civila israeler och ett 50-tal skadades allvarligt i en palestinsk självmordsattack. Dagen innan hade en palestinsk terrorist utfört ett liknande dåd.

I en bisarr insändare den 20:e september – medan Israel fortfarande begraver offren – väljer Folke Edwards att skriva om Israels ”besinningslösa utrotningskrig mot palestinierna”. Man häpnar över smaklösheten. Men det är inget nytt att israeliska offer beskylls för sina egna plågor. Att på måfå selektera människor för döden medan de ovetandes sitter på en buss är tydligen inte att utföra ett utrotningskrig.

Skribenten riktar sitt missnöje mot ”engelsk-amerikansk” aktion mot Irak – och visar sålunda fullkomlig brist på elementär kännedom om skillnaden mellan ”engelsk” och ”brittisk”.

Folke Edwards tycker inte om flygövervakningen av den Irakiska envåldshärskare som har utfört massavrättningar mot iranier, kuwaitier, kKurder och sitt eget folk. Han påstår dock med absolut övertygelse att detta ”är lika med terrorbombning”. Observera: övervakning av en massmördare som använt massförstörelsevapen är detsamma som terrorbombning.

I den spända Mellanöstern är smaklös subjektivitet det sista man behöver. Kraften borde fokuseras på att bygga broar. Att blunda för avskyvärda illdåd är knappast det rätta sättet att bygga broar. Men så är det kanske inte heller meningen?