Problemet är budskapet, inte budbäraren

Diskussionens vågor går höga i frågan om vad som är rasistisk - att budskapet finns eller att budskapet görs synligt.
Följande replik har jag lagt in på Charlotte Wibergs blogg efter hennes kommentarer ikväll.
http://kamfertext.blogspot.com/2009/03/ensidigheten.html?showComment=1236498540000#c2911989888244369877


Jag tänker inte polemisera i en fråga som rör min integritet. Att tillämpa etikett som ”rasistisk” på mig som person eller på enskilda artiklar som jag skrivit lutar mer åt totalt missförstånd av det skrivna ordet än av politiskt driven illvilja.

Därför vill jag att läsarna begrundar följande.

* Fatah och Hamas sitter vid makten på Västbanken respektive i Gazaremsan.

* Som regeringsorgan har de inte bara rätt utan även möjlighet att förhindra de attityder och det budskap som förmedlas i sådana bilder.

* De gör inte det. Tvärt om, palestiniernas ledare finns påfallande ofta med i dessa bilder. Budskapet är alltså officiellt sanktionerat från högsta ort.

* Både regeringsorganen och de olika militära och religiösa organisationerna själva använder bilderna i rekryteringssyfte, som propaganda. Menar svenska läsare att det är OK för palestinska araber att använda dessa bilder i propagandasyfte, men att det är fel av judar att rikta omvärldens uppmärksamhet på bildernas existens? Ska vi verkligen fortsätta att kasta omkring ord som ”rasist” när man på detta sätt tangerar på selektiv behandling av judar respektive icke-judar?

* Är det någon som ifrågasätter bildernas riktighet? Tyvärr är det riktiga händelser och riktiga bilder, de är inte manipulerade. Om bilderna inte funnits, om attityderna som dessa bilder reflekterar inte funnits, skulle inte problemet vara uppe för diskussion.

* Är bilderna för kontrastrika, för svart-vita som någon skrev? Då är det upp till alla goda krafter att använda sin energi till att minska denna kontrast. Jag är inte säker på hur många av läsarna på denna blogg som har varit i Israel eller uppfostrat barn i Israel, men det har jag gjort. Ni kommer garanterat inte att hitta motsvarande motbjudande bilder i det judiska samhället i Israel. Däremot florerar de obehindrat och används stolt som rekryteringsaffischer i det palestinska samhället. Det är där problemet ligger. Låt oss använda våra gemensamma krafter för att förhindra att dessa attityder får spridning. Problemet är att budskapet existerar, inte att budskapet syns.

Problemet med kontrasten är just att det är en så stark kontrast. Någon skrev att de är plockade ”ur sin kontext”. Det är sant, på sätt och vis – men ändå inte alls. Det finns nämligen ingen kontext i det judiska samhället i Israel i vilket motsvarande bilder skulle förekomma. Det är därför vissa betraktare har ett så stort problem med kontrasten mellan de valda bilderna.

Kontrasten finns, i all sin svart-vita styrka.

Internationellt fördömande av våld som politiskt medel

Demokrati betyder så olika saker på olika håll.

Tidigare idag läste ni på den här bloggen artiklar i egyptiska och brittiska tidningar samt såg filmer gjorda av palestinska araber och av fransmän, som gav bevis för hur våld är det accepterade verktyget i den palestinska politiska vardagen.

Det intressanta i sammanhanget är naturligtvis att alla dessa internationella källor numera säger det som israeliska källor har sagt i många år: palestinierna har kapats av det fanatiska Hamas precis som Afghanistan kapades av de fanatiska Talibanerna och Iran kapades av de fanatiska mullorna.

För att sätta skarpare fokus på situationen kommer nu en rapport från ytterligare en neutral betraktare – och återigen är det knappast en betraktare som gjort sig känd för någon proisraelisk hållning: Amnesty International.

Amnesty International har i dagarna skrivit en svidande kritisk rapport om våld som verktyg i de interna uppgörelserna om makt i det palestinska samhället.

Hela rapporten kan läsas på engelska här.

Utomrättsliga avrättningar i sjukhussäng, sönderskjutning av politiska oliktänkandes ben, tortyr, anklagelser om ”kollaboration”. Allt finns, med fruktansvärda detaljer, i Amnesty Internationals rapport.

Visserligen har Amnesty fått några detaljer om bakfoten i sin rapport, i all synnerhet i den första paragrafen där det står att ”the Israeli military offensive … killed some 1,300 Palestinians, most of them civilians”. Det är inte i närheten av sanningen, för knappt en fjärdedel av de döda var civila, en del på grund av felriktade skott från israeliskt håll men de allra flesta på grund av att de användes av Hamas som levande mänskliga sköldar – i många fall både ovetande och ofrivilligt.

I tidningen Haaretz, en tidning som gjort sig känd för sin fräna kritik av den israeliska regeringen och kriget i Gaza, står de korrekta siffrorna (uppdaterade 090213): 288 döda civila.

288 döda civila är ändå 288 för många. Men med ett Hamas som dels använder sina egna civila som sköldar, och dels torterar, lemlästar och dödar alla som vågar opponera sig, är det knappast sista gången civila kommer att dö i Gazaremsan så länge Hamas styr.

Hamas styr med hjälp av bistånd från Sverige och andra länder.

GP, SR, GP, Aftonbladet